Ny ansvarsfördelning av CAP är ländernas och jordbrukarnas vilja

Omfördelningen av ansvar mellan Bryssel och EU:s medlemsländer för den gemensamma jordbrukspolitiken CAP är inget tillfälligt påhitt, utan det är jordbrukskommissionär Phil Hogans slutsats av böndernas och medlemsländernas egna önskemål.

Den slutsatsen borde man kunna dra av ett anförande som den svenska analytikern vid EU-kommissionens generaldirektorat för jordbruk DG-Agri Carl-Johan Lindén håller för SLC:s fullmäktige förra veckan. Analytikern låter helt tydligt förstå att kommissionär Hogan faktiskt har försökt lyssna på jordbrukarkåren i EU.

Hittills har stödpolitiken baserat sig på att mäta detaljer, men i och med den kommande programperioden CAP27, är det meningen att den ska bli mer målinriktad.

Ser man på medlemsländernas reaktion är det i alla fall fortfarande ett krav från i synnerhet de östeuropeiska medlemsländerna att stödet ska fördelas jämnare. Stöden jämnades ut något inför den nuvarande programperioden, men tydligen inte tillräckligt, eftersom irritationen i Östeuropa fortfarande är utbredd.

Enligt EU-kommissionens förslag, som fortfarande är basis för det fortsatta arbetet, kommer stöden inte att utjämnas helt, men skillnaden minskar. Det blir en ökning av de direkta stöden, bland annat i de baltiska länderna. I Finland och Sverige blir stöden antagligen på samma nivå som hittills. 

Mer miljö och klimat

Men det handlar inte bara om stöd i största allmänhet, utan avsikten är också att omprioritera villkoren.

– Ambitionerna kring miljö och klimat är på en högre nivå än tidigare. Här håller de nordiska medlemsländerna sig framme, säger Carl-Johan Lindén

Kommissionen anser att jordbruket inte är problemet utan lösningen på miljö- och klimatfrågorna.

Diskussionen om en förenkling av jordbrukspolitiken pågår också nu, så som den har gjort inför varje förnyelse av den gemensamma jordbrukspolitiken.

– Kraven på medvetenhet om miljö- och klimat, ”gröna villkor” ökar i alla fall, inte bara från jordbruket utan från hela samhället.

Men så har också stöden i den gröna boxen, det vill säga stöd som är fokuserade på klimat och miljö, som inte påverkar produktionen och som världshandelsorganisationen WTO tillåter, tagit en allt större andel av det samlade stödet i EU. 

Målet är en stabil nivå

– När det gäller finansieringen så är avsikten – och detta alltså trots att UK lämnar unionen – att stödet ska hållas på en relativt stabil nivå, säger Carl-Johan Lindén vidare.

Nedskärningarna ska inte bli drastiska men man ska å andra sidan inte räkna med mer pengar från de kvarvarande medlemsstaterna i jordbruksbudgeten.

Ett av fler dilemman är att inkomsten förutom i två medlemsländer är avsevärt högre för sådana som arbetar utanför jordbruket än för dem som arbetar med jordbruk.

Så är det också i Finland fastän skillnaden här är mindre, vilket sägs bero på våra stöd. Det har alltså inte med mycket produktion eller en stark ställning på exportmarknaden att göra. Danmark och Nederländerna som är nettoexportörer har inte större förtjänst per jordbrukare än andra. Det är inte det som styr inkomsterna, fastän fördelningen mellan intäkt från marknaden och från stödsystemen skiljer sig åt, till exempel har Nederländerna en större andel marknadsintäkter än andra.

Frågan om fördelning av stöden är inte bara aktuell, när det gäller medlemsländerna utan också när man ser hur stöd fördelar sig mellan stora och små jordbruksföretag.

– Således har cirka hälften av jordbrukarna under 5 hektar åker och de får cirka 6 procent av stöden. Det finns sedan några få stora som får mycket stöd. 

Också tillfälliga inkomstbortfall kan ge stora problem

Carl-Johan Lindén är vidare inne på att även kortvariga kast i inkomsterna kan få allvarliga och långvariga följder för ett jordbruk.

– En temporär inkomstminskning på en gård på till exempel 30 procent kan gå och bli ett stort problem ett enskilt år fastän det kanske inte är så drastiskt utslaget på en längre period.

Varje år är det minst 20 procent av jordbrukarna i EU som drabbas av en inkomstförlust på närmare en tredjedel jämfört med de tre föregående åren. Det blir allt svårare att hitta extra pengar för att kunna balansera upp det.

Enligt Carl-Johan Lindén är det också känt att förluster som är kopplade till klimatet ökar.

– Realpriserna på jordbruksråvaror har efter en längre period av uppgång börjat sjunka och har fortsatt med det. Om inte utvecklingen vänder har vi en utmaning. 

Behandlingen går trögt

När kommissionen lade fram sitt förslag till den kommande gemensamma jordbrukspolitiken för ett år sedan, hoppades man att behandlingen skulle gå fort men så blev det inte. Det är snarare tvärtom.

– Det är osäkert hur processen framskrider nu under Finlands ordförandeskap. Det nyvalda EU-parlamentet börjar sitt arbete 1 juli, och om behandlingen ska gå framåt är det att hoppas på att förhandlingarna mellan parlamentet, kommissionen och ministrarna tar fart.

Det lär ändå vara svårt att uppnå konkreta resultat förrän följande långtidsbudget inom EU fastslagits, vilket torde ske hösten 2019.

När det gäller den globala marknaden, så finns det som bekant länder som går sin egen väg och talar om att stänga gränser.

– Det kommer dock knappast att ge utslag på jordbruket på samma sätt som för exempelvis industriprodukter. Det beror bland annat på att den andel av jordbruksråvaror som man handlar med på världsmarknaden är mindre än motsvarande andel industriprodukter. 

Soja kommer att öka

När det gäller utbudet, så odlar vi mycket vete i Europa. I år ser utbudet på vete ut att öka några procentenheter, men också det innebär redan ganska stora mängder. Till saken hör att vi inom EU har dubbelt så höga hektarskördar som exempelvis Ryssland.

Här påminner Carl-Johan Lindén om att jordbruksproduktionen ändå mycket långt är lokal, åtminstone när det gäller livsmedel.

Bulkvara för foder exporteras ofta, livsmedelsprodukter har en mer lokal marknad.

– Har vi ett underskott på växtprotein, frågar analytikern retoriskt. Svar: ja, det har vi.

Soja som gröda har fått mycket kritik, men dess oaktat kommer konsumtionen att öka. Sojaodlingen kommer att stiga i Europa utgående från kommissionens senaste framtidsprognos, men vi börjar visserligen från en mycket låg nivå.

Orsaken är att just soja helt enkelt är kostnadseffektiv, när det gäller växtprotein.

En annan fråga är om vi ska försöka rikta en större del av odlingsarealen till livsmedelsproduktion i stället för foder.

Till den saken hör dock också att efterfrågan på kött totalt sett stiger.

Som fodergröda kommer majs dessutom till en viss del att ersätta korn.

– Det kanske ändå låter mer dramatiskt än det i själva verket är, menar Carl-Johan Lindén.

På tal om självförsörjning, klimatvänlighet och majs, så kommer biobränslena att öka i andel framöver, men absolut sett blir det inte något stor ökning.

– Det är helt enkelt för dyrt i nuläget, säger Lindén.

På lång sikt visar utvecklingen att konsumtionen av färsk mjölk sjunker.

– Det sker inte över en natt men den sjunker.

Också köttkonsumtionen i EU bedöms sjunka, men inte mycket, kanske ett halvt kilo per capita fram till 2030. Däremot kan konsumtionen nog svänga från år till år:

– Det blev en svacka i köttkonsumtionen runt 2011–2014, närmast i Sydeuropa på grund av den ekonomiska krisen, köttet var för dyrt.

I Östeuropa sjunker konsumtionen av framförallt griskött men ersätts delvis av nöt- och fjäderfäkött.

Kurvorna sjunker och stiger åter

I fråga om makroekonomin vänder kurvorna drastiskt neråt på kort sikt, men i längden kommer det att gå bättre igen. Den kortsiktiga svackan är icke desto mindre bekymmersam.

Till exempel i Kina sjunker tillväxten, men det är visserligen från en extremt hög nivå. Också EU är i huvudsak en samling av välutvecklade och rika länder, men det är svårare att växa snabbt från en hög än från en låg tillväxt.

– Just nu talar vi faktiskt inte om räntehöjningar utan om motsatsen, det vill säga stimulerande åtgärder, till exempel räntesänkning.

Befolkningen kommer att fortsätta öka och ganska rejält.

Trenden är tydligast i Asien och Afrika, bland enskilda länder Kina och Indien.

– På världsnivå 2030 bedöms ökningen motsvara ett nytt Finland var fjärde vecka.

Samtidigt så gör världen ännu av med cirka 100 miljoner fat olja per dag.

Hur blir det med nationella stödet?

Vilka är Finlands chanser att förhandla fram fortsatta rättigheter att betala nationellt stöd, ville fullmäktige veta.

Carl-Johan Lindén har inte hört speciella reaktioner på möjligheterna att betala nationellt stöd.

– Utvecklingen går ju mot större nationellt inflytande i själva den gemensamma jordbrukspolitiken CAP, säger han.

Niclas Sjöskog frågar hur finansieringen av den kommande gemensamma jordbrukspolitiken ska lyckas.

– Hittills har vi kunnat se att det finns några medlemsländer som lyckats och andra som misslyckats. I EU-fördragen finns det fastslaget att jordbruksbefolkningen ska säkras en skälig levnadsstandard, men det finns inte definierat vad det innebär.

– Det är ganska säkert att det inte kommer mer pengar till jordbruket utan det är de små åtgärderna, det dagliga arbetet med produktivitetsförbättringar som kommer att räknas, får han till svar.

Läs även:
Digitalkartor tar bort arealer