Man har sysslat med att korsa mjölkraser tidigare, men treraskorsning, ProCROSS, är det första korsningsprogrammet som följs upp vetenskapligt. Det är en av orsakerna till att Jesse Mårtenson på Grevnäs gård i Mörskom fattade intresse för ProCROSS.
– Traditionellt har vår besättning varit ayrshire, AY, av den orsaken att de är bra djur, säger Jesse. Men deras avkastning är inte så hög som hos holstein. Så jag började fundera om man kunde seminera in holstein i besättningen för att få upp avkastningen. Men sen råkade jag läsa om treraskorsningar, ProCROSS, och tänkte att vi kan lika bra försöka med det på en gång. Det gav en viss uppmuntran att resultaten varit bra i de nordiska grannländerna. Det finns en del intresse för det på de sociala medierna. Jag har mest följt med vad gårdar i Sverige haft att berätta. De har ganska samstämmigt kunnat visa på bra resultat. Jag tänkte att om det inte blir som förväntat, kan jag alltid gå tillbaka till att seminera in holstein.
I Finland har inte tanken slagit igenom, åtminstone inte ännu. Ganska många är ännu av den åsikten att det finns en risk för att raserna inte hålls rena.
– Min åsikt är däremot, att ProCROSS ger ny mening med att förädla de enskilda raserna, säger Jesse. Sperman ska komma från renrasiga djur, också för att man ska försöka eliminera osäkerheten i uppföljningen av resultaten. Jag satsar gärna extra på att få sperma från bra tjurar.
Två treraskor finns nu i besättningen
I besättningen på Grevnäs finns nu två treraskor, Pam och Pinna. Deras mödrars mödrars mödrar var ayrshire, som först seminerades med könsseparerad sperma av holstein. Avkommorna härifrån seminerades sedan med den östfranska rasen montbéliarde.
Resultatet är alltså Pam och Pinna, som har hunnit kalva en gång efter att ha seminerats med könsseparerad sperma av ayrshire.
– En positiv erfarenhet är att de mjölkar hyfsat och verkar lugna. Det är klart att man inte kan dra slutsatser med två djur, säger Jesse. Men här finns redan en del tvåraskorsningar i ladugården, alltså avkommor av ayrshire seminerade med holstein, som verkar lovande, när det gäller hälsa, fertilitet och avkastning. De har en genomsnittlig avkastning på cirka 1.000 kilo mjölk mer än den övriga besättningen.
Medelavkastningen på gården är nu uppe i 11.000 kilo energikorrigerad mjölk (EKM) per år, men den stiger.
Jesse förväntar sig också att kalvningarna per ko kommer att öka. De är nu 2,6 i medeltal.
– Men det är viktigt att ha klart för sig att ProCROSS inte är någon genväg, säger han.
Responsen delad
Responsen bland övriga inom branschen som Jesse rådfört sig med, har varit delad:
– En rådgivare tyckte det var synd att korsa avelsdjur. Också en annan var skeptisk i början men blev sedan nyfiken och besökte en del gårdar som har börjat med ProCROSS. På sociala medier har diskussionen gått het ibland. Många är skeptiska, men intresset växer.
Korsningar mellan raser är inte något nytt i sig. Skillnaden är kanske snarare att man har tre raser i ProCROSS och att programmet följts upp systematiskt.
– Det är det enda korsningsprogrammet för mjölkkor, som är vetenskapligt dokumenterat, säger Jesse.
Han seminerar systematiskt de sämre korna med könsseparerad tjursperma av köttrasen blonde d’aquitaine.
Han har träffat på mjölkproducenter som experimenterat med ProCROSS, men med de sämre korna i besättningen, närmast av ovilja att ta risker med de bästa.
– Då brukar resultatet inte bli något vidare, vilket lätt leder till att de överger hela programmet.
”Lönsamheten höjs”
Det här är också något som Sven Johnsson vid det nordiska avelsandelslaget VikingGenetics framhåller. Han är internationell marknadsföringsansvarig för ProCROSS-programmet:
– Det är klart att det måste vara upp till den enskilda mjölkproducenten vad som känns bäst, säger han.
– Men vi har prövat ut det här systemet så pass länge, att vi kan dokumentera fördelarna. Går man in för det så bör man jobba med hela besättningen. Ett bra sätt är att avla tjurmödrarna renrasiga och använda köttras på den sämsta delen. Jag har full förståelse för att det finns sådana som har andra värderingar än mina. Men om syftet är att få lönsamhet i mjölkproduktionen så är ProCROSS det bästa alternativet vi har inom aveln just nu.
ProCROSS-programmet har egentligen sitt ursprung i en strävan att komma åt problem inom holsteinbesättningar i USA, som tydde på inavel. Det handlade bland annat om bristande fertilitet och allt högre kostnader för veterinärtjänster, för mycket jobb och för många kor i dålig kondition. Dessutom började ökningen av kornas avkastning stanna av.
Till saken hör att av de cirka 70 miljoner mjölkkor vi har i världen är cirka 65 miljoner holstein. De är emellertid alla släkt med varandra.
Den vanliga tågordningen avviker alltså från treraskorsningsprogrammet hos Jesse: De flesta har börjat med en holsteinbesättning, där de seminerar med VikingRed. Avkomman semineras sedan med montbéliarde och avkomman av den åter med holstein.
Plockade bort ras efter ras
I USA prövade jordbrukarna sig fram med olika raser och plockade bort ras efter ras. Så småningom kom man fram till att de bästa resultaten uppnåddes genom att seminera holstein med VikingRed och sedan seminera avkomman med montbéliarde. Men det är säkert också viktigt att resultaten blev jämnast med de här raserna.
Det som kanske undrar lite, åtminstone från en finländsk synvinkel, är att också amerikansk ayrshire, AY, var bland de raser som plockades bort av avelstjänsten Creative Genetics i Kalifornien. Detta med hänvisning till att man fick bättre resultat med VikingRed.
Ändå är ayrshire ett viktigt inslag i VikingRed liksom svensk röd och vit boskap (SRB) som också torde innehålla en del ayrshire. Även det danska inslaget i VikingRed, rød dansk malkerace (RDM) har korsats fram. Där torde dessutom numera finnas ett visst inslag av rödbrokig holstein.
Sven Johnsson förklarar det här med att den variant av ayrshire som använts i Kalifornien är amerikansk.
– Ayrshire har utvecklats olika på skilda håll i världen, säger han.
Sven Johnsson delar i övrigt Jesses uppfattning att ProCROSS är med om att främja aveln också av de rena raserna.
– Det är till exempel mycket viktigt att vi värnar om de röda raserna, som ingår i VikingRed, det vill säga AY, SRB och RDM, säger han. Vi kommer alltid att behöva de bästa röda tjurarna. Jag kan tillägga, att fastän jag själv haft holstein som tidigare mjölkproducent, anser jag att de röda är en fantastisk ras, men den måste överleva.
Dokumenterade förbättringar
Sven Johnsson framhåller ännu att treraskorsningarna klarar sig med mindre foder, samtidigt som de mjölkar lika mycket som holstein. I längden kan det här till exempel ha en positiv klimateffekt.
Han hänvisar bland annat till den svenska gården Skråmered i Halland, som praktiserat ProCROSS sedan 2011. I dag är alla de 330 mjölkande korna i besättningen ProCROSS med holstein, VikingRed och montbéliarde. De ger i medeltal just över 14.000 kilo mjölk årligen med en fetthalt på 4,1 procent och en proteinhalt på 3,6 procent.
Det är bästa resultatet i hela landskapet Halland och tredje bästa i Sverige. Antalet semineringar är i medeltal 1,9 per dräktighet. Här är användningen av könsseparerad sperma på sextio procent medräknad. Gården har exporterat hundra dräktiga ProCROSS-kvigor till Storbritannien 2019.
Ett annat exempel är Törlan Lantbruk, likaså i Halland. Det är sedan 2017 en ekologisk mjölkproduktion med 280 kor, varav 75 procent är ProCROSS och 25 procent holstein. Gårdens ägare Bengt Svensson och Ulf Persson började med ProCROSS 2013 efter problem i holsteinbesättningen med haltande kor och bristande allmän vitalitet. En jämförelse i fjol visade att avkastningen är 647 kilo mjölk och fetthalten 0,1 procent högre bland ProCROSS-korna än bland de rena holsteinkorna.
Gårdens årliga avkastning är 11.760 kilo mjölk med 4,2 procent fett och 3,4 procent protein. Korna kalvar första gången vid 24 månaders ålder.
Fördelarna med ProCROSS av holstein, VikingRed och montbéliarde har dokumenterats i ett försök, som universitetet i Minnesota, USA, inledde 2008. Sju gårdar deltog i försöket som inleddes med sammanlagt 3.550 holsteinkvigor och pågick fram till 2018. Exempel på resultaten var fortsatt stigande avkastning med mer fett och protein, bättre hälsa, mindre veterinärkostnader och mindre foderkostnader med ProCROSS jämfört med ren holstein. Nettoresultatet var bättre lönsamhet.
Försöket anses vara unikt eftersom ingen tidigare studie om korsning med kommersiella mjölkbesättningar i Amerika varit lika noggrant utformad och dokumenterad med avseende på parningar över generationer.
En länk till rapporten på engelska finns här.
Lyckad majsskörd i år
Jesse Mårtenson försöker uppnå resultat på gården inte bara i besättningen, men också genom att pröva ut olika grödor. Tidigare i höstas fick han en lyckad skörd av höstrågvete med ganska måttliga satsningar.
2017 försökte han första gången med majs för ensilage, men som det framgår av resultaten i tabellen här intill blev resultatet inget vidare.
Det blev en paus 2018 och ett nytt försök i fjol. Det blev något bättre, men proteinhalten var ganska låg.
I år gav majsskörden från det 7,5 hektar stora skiftet i alla fall utdelning. Totalskörden blev hela 420 ton med en torrsubstans på 124 ton.
– Efter den här skörden ska vi nog fortsätta med majs också framöver säger Jesse.
Majsen kräver en del produktionsinsatser, men å andra sidan ska den bara skördas en gång per säsong. Bland utmaningarna finns låg proteinhalt också i år. Den var nere i 68 gram per kilo.
Grevnäs gård
Drivs som Mårtenson lantbrukssammanslutning av Jesse Mårtenson tillsammans med föräldrarna Arja och Kim Mårtenson.
Antal mjölkkor: 142
Antal ungdjur: 100
Antal småkalvar: 24
Åker: 205 hektar – 85 med vall och 20 med korn, 20 vete, 20 havre, 15 höstvete, 20 höstrågvete, 15 vårrågvete och 10 hektar med åkerböna.
2017 även 7 hektar med majs av sorten P7326 som såddes 15 maj.
2019 10,4 hektar med majs av sorten P7326, som såddes 6 maj
2020 7,5 hektar med majs av sorten P7376, som såddes 10 maj.
Majsskörd 2017 Majsskörd 2019 Majsskörd 2020
Totalskörd, våtskörd Knappa 150 ton 348 ton 420 ton
Per hektar litet under 21,3 ton 33 ton 56 ton
Torrsubstans sammanlagt: 35 ton 112 ton 124 ton
Torrsubstans, gram per kilo: 232 306 315
Gram per kilo torrsubstans
- Stärkelse: 76 304 290
- Råprotein: 88 77 68
- NDF (fiber): 478 415 433
- D-värde (smältvärde): 667 704 673
- Socker: 194 1071 113
Energi, megajoule per kilo torrsubstans: 10,7 11,3 10,8
