Ogynnsam utveckling på producentpriser är en akilleshäl för ekomjölkproducenter i Sverige. Också på vallsidan finns det betungande problem att tampas med. Torka är ett återkommande dilemma på den svenska östkusten.
Svenska ekomjölkproducenter klagar ofta över att dålig lönsamhet och EU-tungrodd EU-styrd byråkrati bidrar till att förmörka deras verksamhet.
Samtidigt kan en försiktig framtidsoptism kan trots allt skönjas i vissa producentkommentarer som den finskbördiga rådgivaren Pauliina Jonsson lade fram på det webborienterade seminarium som Pro Agria Etelä Pohjanmaa och Pro Agria Österbotten arrangerade i Seinäjoki den 26 november.
– Det literpris som ekomjölkproducenterna erhåller är för närvarande bara 70 öre högre än literpriset för konventionellt framställd mjölk. Tidigare har skillnaden legat på 1,30 kronor. En försämring har skett successivt sedan dess, säger Jonsson som är anställd av Jordbruksverket.
Närmjölk framom ekomjölk
Också när det gäller den samhälleliga konsumtionen av ekomjölk i Sverige har en nedgång varit aktuell på senare tid. Bland annat har skolor och kommuner valt att prioritera närmjölk framom ekologisk mjölk.
Bättre priser och ökade marknadsandelar i hemlandet önskas allmänt inom den svenska ekomjölksektorn där produkterna därtill ska vara KRAV-märkta.
– Överlag har mjölkpriserna varit sämre i Sverige sedan 2017. Arla har främst hänvisat till den rådande utvecklingen på världsmarknaden.
Det rådande läget har lett till att en del mjölkproducenter har övergett den ekologiska nischen. Arla har dock gått in för att behålla sina ekomjölkproducenter, säger Jonsson.
Vad gäller ekologisk vallodling i Sverige finns det enligt Jonsson klara regionala skillnader vädermässigt och därmed olika grundförutsättningar i olika delar av landet.
Mest regnigt är klimatet i de västliga delarna av Sverige, medan Småland och centrala Sverige brukar präglas av kalla vintrar och vårar.
– Torka är i sin tur ett mera utbrett problem på den svenska östkusten inklusive Gotland. Där brukar bevattningsarbeten inledas i maj. Ekologisk fodermajs hör till de grödor som odlas i regionen.
För drivande av vallprojekt kan svenska ekoproducenter beviljas ett treårigt vallstöd som uppgår till 500 kronor per hektar.
– Stödreglerna håller på att ändras så att det i framtiden ska vara möjligt att erhålla stöd även om djurhushållning saknas, framhåller Pauliina Jonsson.
Krympande insektsbestånd en utmaning i Finland
De pågående klimatförändringarna är en global riskfaktor som kontinuerligt sätter avtryck i det finländska djur- och växtriket och i förlängningen hela ekosystemet.
– Var nionde art i Finland är hotad. Man har inte lyckats hejda den fortskridande utvecklingen under de senaste tio åren, framhåller forskningschef Sari Autio från Naturresursinstitutet.
Bland annat har pollinerande insekter har försvunnit i snabb takt. Några orsaker till detta vid sidan av klimatförändringar är tilltagande urbanisering, användning av bekämpningsmedel och gödsel, olika sjukdomar och främmande arter.
Exempelvis bidrar användning av neonikotinoider vid produktion av oljeväxter till minskningar av både insekts- och fågelbestånd. Också djurmedicinering leder indirekt till att marken belastas mera.
– Djurmedicinering och bruk av antibiotika är tillåtet inom ekoproduktion, men användningen är mera begränsad inom den sektorn. Överlag är ekogårdarnas belastning på vattendrag mindre, säger Sari Autio.
Insekter – till exempel olika slags skalbaggar – har bland annat en viktig roll i fråga om nedbrytning av organiska ämnen.
– Enligt en tysk undersökning är insekterna mera talrika på ekogårdar. Någon motsvarande kartläggning har inte gjorts i Finland. Jag antar att en liknande situation råder här.
Autio hänvisar också till tyska forskningsrön som gör gällande att antalet fågelarter är 35 procent större på ekologiska jordbruk jämfört med konventionella gårdar. Mängdmässigt är skillnaden 24 procent till ekogårdarnas fördel.
Främjar biodiversiteten
– De ekologiska skördarna är mindre. Men på längre sikt börjar resultaten närma sig de nivåer som förekommer vid konventionell odling, påpekar Autio under sitt föredrag.
Ekologisk produktion är enligt Autio ett alternativ som främjar biodiversiteten på landsbygden. Speciellt på större odlingsytor men också på mindre fält är det en mera hållbar lösning, framhåller hon.
Förutom att ekoproduktion är mera skonsam mot faunan och ekosystemet helhetsmässigt är Autio dessutom optimistisk till den ekologiska produktionens förutsättningar att föda världen.
– Det förutsätter framför allt att matsvinnet halveras och att djurhushållningen anpassas till en hållbar foderproduktion, konstaterar Autio.