Nederländernas jordbruk måste sänka sina kväveutsläpp med det snaraste, men tiden börjar bli knapp. En grupp experter föreslår att jordbruk i de mest utsatta delarna av landet ska tvångsinlösas. Det vore den snabbaste lösningen.
Nederländerna brottas sedan 2019 med en allvarlig kvävekris. Då fastställde regeringen att hårdare tag måste införas mot de många boskapsgårdarnas kväveutsläpp. En lång rad åtgärder i en skön blandning av piska och morötter klubbades av.
Åtgärderna omfattar bidrag som ska sänka de skadliga utsläppen från grisgårdar, men framför allt försöker regeringen minska grispopulationen. Kompensationer till miljonbelopp ska uppmuntra bönder att frivilligt dra ned sin produktion eller lägga av helt och hållet.
Kväveproblematiken har medför starka konflikter mellan djurbönder och politiker. Regeringen pressas samtidigt av EU att vidta kraftigare åtgärder mot kväveläckage och övergödning som hotar känsliga ekosystem.
Experter föreslår tvångsinlösningar
I början av juni trädde en ny kvävelag i kraft i Nederländerna. Lagen förutsätter att minst hälften av de kväveutsatta naturområdena ska renas fram till 2030. Fem år senare ska redan tre fjärdedelar uppfylla målen från 2019.
Numera ger lagen staten rätt att tvångsinlösa jordbruk som förorenar för mycket. Denna vecka förordade en grupp experter en sådan tvångslösning i en artikel i Nederländernas fjärde största tidning NRC Handelsblad.
Enligt experterna vore tvångsinlösningar den snabbaste och mest effektiva åtgärden för att lösa kväveproblemet. Enligt deras uppfattning kan tvångsinlösning av mark från ett hundratal bönder vara tillräckligt för att lösa en större del av kväveproblemet.
Enbart kompensation är otillräckligt. Tvångsinlösning av jordbruksmark är förvisso en politiskt känslig fråga, medger experterna. Ur laglig synpunkt föreligger däremot inga hinder. Den nödvändiga lagstiftningen är numera på plats och borde användas.
Enligt experterna borde svårt förorenande jordbruk tvångsinlösas enligt lag. Därmed kunde kväveproblemen i provinserna Noord-Brabant, Overijssel och Gelderland lösas före 2025. Experterna uppskattar kostnaderna till något mellan två och tre miljarder euro.
Den nederländska bondeorganisationen LTO håller inte med. LTO-ordföranden Sjaak van der Tak betraktar förslaget med blandade känslor. I en intervju för NRC betecknar han experternas förslag som orealistiska, akademiska tankegångar.
Enligt Van der Tak kan inlösningsprocesser dra ut över flera år eller i värsta fall ett årtionde. Kostnaderna för staten kunde snabbt stiga till tvåsiffriga miljardbelopp. Till råga på allt kan åtgärderna resultera i ett massivt uppror bland bönderna.
Räknar med demonstrationer
Nya och massiva bondedemonstrationer är att vänta. De nederländska bönderna är beredda att återvända till förhandlingsbordet, men tvångsinlösningar av jordbruk skulle generera stark ilska, särskilt bland unga bönder, varnar Van der Tak.
Enligt LTO-basen borde problemet lösas med andra metoder. Han påminner om att LTO så sent som i maj lade fram ett alternativt åtgärdsprogram tillsammans med andra organisationer inom byggnads- och miljöområdet.
Gårdarna borde få mer stöd för att skaffa ny och tidsenlig utrustning som gör det möjligt att minimera utsläppen. Skiftesregleringar kan också komma i fråga. Gårdar som ligger för nära känsliga naturområden kan flyttas.
Enligt Van der Tak är tvångsinlösningar med beslag av egendom en enormt negativ och kostsam process för alla parter. Bönderna har rätt till komplett ersättning för mark och byggnader, inkomstbortfall samt eventuella flytt- och renoveringskostnader.
I enskilda fall är processer berättigade, exempelvis i fall där flera bönder vill genomföra ett projekt för att förbättra miljön i ett område. Om en bonde ställer sig mot majoriteten och skadar det allmänna intresset är en tvångsinlösning legitimerad, medger Van der Tak.