De mest betydande orsakerna till att skogarnas effekt som nettokolsänka har minskat är en långsammare skogstillväxt, avverkningsvolymen och ett nytt sätt att bedöma utsläppen från marken, konstateras i en rapport som Naturresursinstitutet publicerade den 21 december, uppger Jord- och skogsbruksministeriet.
Enligt utredningen berodde minskningen av skogen som nettosänka till stor del på en långsammare skogstillväxt, avverkningsvolymen och ett nytt sätt att bedöma utsläppen från marken. Utredningen visar att det bör fästas större vikt än tidigare vid att tillförlitligt mäta och minska utsläppen från marken samtidigt som man ser till att skogarna har en god tillväxtförmåga och vitalitet.
Dessa klimatåtgärder ingår redan i såväl klimatplanen för markanvändningssektorn som den nationella planen för anpassning till klimatförändringar (NAP 2030) och den nationella skogsstrategin (NSS 2035). Enligt utredningen kommer Finland inte att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt EU:s LULUCF-förordning under perioden 2021-2025.
Statsrådet kommer att titta på den här utredningen och de andra utredningar som det beslutades om sommaren 2022 och utifrån dem ta ställning till fortsatta åtgärder. Alla ytterligare åtgärder som det beslutades om i samband med antagandet av klimatplanen för markanvändningssektorn, såsom en utredning om en avgift för ändrad markanvändning och en klimatbedömning av skogslagen, har inte slutförts ännu. De kommer att behandlas under 2023.
Den 14 december 2022 publicerade Statistikcentralen inventeringen av växthusgaserna 2021, och av den framgår det att skogen fortfarande är en nettokolsänka, men att markanvändningssektorn som helhet var en nettoutsläppskälla 2021.
Skogen har alltså fortfarande tagit upp mer koldioxid än vad den har släppt ut. Skogens kolförråd har inte minskat.