Enligt Naturresursinstitutets beräkningar var storleken på älgstammen efter jakten hösten 2021 ungefär 81.000 älgar. Jämfört med året innan var stammen 5,7 procent mindre.
Den högsta älgtätheten (över 4,0 älgar/1.000 ha) förekom i sydvästra skärgården, vid sydkusten, i sydöstra Finland och vid kusten i Bottniska viken söder om Vasa.
Låga populationstätheter (2,2 älgar/1.000 ha) uppmättes i största delen av Lappland och i nordvästra delen av Uleåborgs län. I sydvästra Lappland var älgtätheten 2,6 älgar/1.000 ha. Söder om Lappland varierade älgtätheten mellan 2,3 och 3,7 älgar/1.000 ha.
Områden där könsproportionen för vuxna älgar var högst 1,5 kor per tjur fanns i sydvästra och södra Finland, längs den österbottniska kusten söder och norr om Vasa, den norra delen av kusten i Norra Österbotten samt i stora delar av Östra Finland och Lappland.
Kalvproduktionen har minskat i många områden. Områden som haft en negativ reproduktionstrend sedan millennieskiftet och där trenden fortsätter finns i Södra Tavastland, Lappland, västra delen av Nylands kust och i sydvästra skärgården.
Dagliga observationer
Älgstammens storlek och beskaffenhet i Finland uppskattades enligt älghushållningsområde utifrån uppgifter som rapporterades under älgjakten hösten 2021 i tjänsten Oma riista. Älgsällskapen registrerade sina dagliga observationer och antalet fällda älgar under jakten och uppskattade storleken på den återstående älgstammen i det egna området efter jakten.
En lagstadgad anmälan om fångst gjordes av 5.557 sällskap. Älgobservationer registrerades av 5.367 sällskap, det vill säga 96,6 procent av sällskapen.
Beståndsberäkningarna har gjorts med Naturresursinstitutets modell för beståndsberäkning. Storleken på älgstammen beräknas med en populationsmodell baserad på bayesiansk statistik, med beaktande av jaktuttaget per år, kalvproduktionen och avgången på grund av älgolyckor och stora rovdjur. I år vidareutvecklades modellen så att den tillåter större slumpmässig variation i populationsdynamiken.