Reningsanläggningar av trä i små vattendrag, såsom diken, kan minska vattendragens näringsbelastning betydligt. Enligt en ny undersökning minskade till exempel fosforhalterna med 30-50 procent. Reningen är en följd av att det på virket bildas påväxt som bottenfaunan utnyttjar. Reningsanläggningen har betydelse också som kollager, eftersom sjunkvirke består länge i vatten.
Inom projektet PuuValuVesi utreddes för första gången vilken inverkan virke som läggs i lantbruksdiken har för vattendragens vattenkvalitet och biologiska mångfald.
– Tillsatt virke gör både åker- och skogsdiken till näringsfångare. Det här är sannolikt en följd av att bottendjursproduktionen effektiveras. Träreningsverken fungerar tydligt som effektiva hotell för vatteninsekter och blötdjur. Våra resultat tyder på att det i Finlands 1,5 miljoner dikeskilometer gömmer sig en stor potential för att effektivera vattenreningen med hjälp av träreningsverk, bedömer Kari-Matti Vuori, ledande forskare vid Finlands miljöcentral SYKE i ett pressmeddelande.
Projektet genomförde i samarbete med Pro Agria försök med träreningsverk i Rääkkylä i Norra Karelen och Parkano i Birkaland. I försöken deltog också lantbrukare, sammanslutningar, föreningar och kommuner. Tyvärr led vattenprovtagningen av det torra året, så på dessa försöksobjekt observerades ingen betydlig inverkan på vattenkvaliteten. Strävan är därför att fortsätta uppföljningen.
Projektet fortsatte också på den redan tidigare igångsatta dikesforskningen i Taipalsaari, Södra Karelen. Dikets halter av näring, fast materia och humus var i vattnet som åkte vidare från träreningsverket betydligt lägre än i vattnet före reningsverket. Till exempel var fosforhalterna upp till 30-50 procent lägre. Även bottenfaunan hade ökat betydligt.
Flerårig inverkan
I ett tidigare projekt, PuuMaVesi, upptäcktes att träreningsverk i skogsdiken främjar vattenreningen och vattenlivets mångfald.
– Nu visar vårt fortsättningsprojekts uppföljningsresultat att i skogsdikena har den biologiska reningseffekten bibehållits på en god nivå redan i sex år, och bottenfaunans mängd och artmångfald har flerfaldigats, säger Vuori.
Som en del av försöken i Rääkkylä och Parkano undersöktes också lantbrukarnas attityder mot träreningsverk. 27 lantbrukare svarade på enkäten. Av dessa var 82 procent intresserade av lantbrukets vattenskydd och beaktade skyddsaspekter i de åtgärder som vidtogs vid deras lantbruk. För över hälften var träreningsverken en okänd metod, men fler än två av tre var intresserade av att testa dessa.
Sjunkvirke bibehålls länge under vattenytan, upp till tusentals år. Inom projektet gjordes en uppskattning på träreningsverkens betydelse som kolsänkor.
Uppskattningen gjordes genom att jämföra mängden kol som långved av olika diameter och längder lagrar med en flygpassagerares koldioxidutsläpp på flyget Helsingfors-Rom. Enligt utredningen motsvarar en passagerares Rom-flygs koldioxidutsläpp ungefär två långvedsknippen med 0,3 kubikmeter virke.
– Till exempel genom att sänka ner fyrtio fyra meter långa, i diameter sju centimeter tjocka, slanor i vatten bildas ett kollager som kompenserar Helsingfors-Rom-flygets totalutsläpp. Så här uppnås en konkret miljönytta, och därpå tillkommer vatten- och miljöskyddsnyttan, konstaterar Vuori.
Utsläppen uppskattades både enligt kerosinförbränningens koldioxidmängd och enligt så kallade koldioxidekvivalenter. Koluträkningarna genomfördes av Cleanfi Oy.
Även riskerna uppskattades
Det är känt att det från virke kan lösas upp föreningar i vattnet som kan försvaga vattenkvaliteten, förbruka syre, öka surheten eller förorsaka biologiska skador.
Därför gjordes också en litteraturöversikt om virkets extraktämnen och deras skador i vattendrag.
Enligt riskbedömingen som baserar sig på översikten är det osannolikt att sänkvirke i mindre skala skadar vattenkvaliteten eller vattenfaunan. Inte heller i fältmätningarna hittades skadliga biverkningar, i regel hade vattenkvaliteten förbättrats och faunan blivit rikligare.
– På basen av resultaten kan man rekommendera aktivt tillägg av virke i vattenekosystem, säger Vuori, och efterlyser vidare forskning till exempel om hur träreningsverk ska underhållas.