Litet överraskande gick centern ändå med på att delta i regeringsförhandlingarna, låt vara att partiordförande Juha Sipilä inte var lika kategorisk som hans företrädare Mari Kiviniemi för åtta år sedan. Sipilä sade ändå nej till en början.
Nu visade det sig emellertid att en stor del av de förtroendevalda inom centern ansåg det vettigast att delta i regeringssonderingarna. Det är möjligt att det finlandssvenska inflytandet hade blivit större i ett blårött alternativ med socialdemokrater, samlingspartiet och eventuell kristdemokratisk medverkan, men det alternativet hade inte räckt för majoritet i riksdagen.
Man kan räkna med att centerns regeringsdeltagande tillsammans med SFP i vilket fall som helst gynnar landsbygden. Det är dock viktigt att det finns en tydlig linje i regeringsprogrammet kring viktiga nationella landsbygdsfrågor. Som exempel har regeringssonderaren Antti Rinne redan i ett tidigt skede nämnt infrastrukturen, bland annat vattenleder och vägnät.
I regeringsprogrammet för den så kallade ”sixpackregeringen” som förhandlades fram för åtta år sedan skuffades en stor del av ansvaret för landsbygden över på EU:s gemensamma jordbrukspolitik, som stod inför ett förnyande. Så gör den också nu, och det är självfallet viktigt att vår kommande regering deltar aktivt i EU:s beslutsprocesser. Men det finns även stora nationella uppgifter, där regering och riksdag måste ta sitt ansvar. Det gäller inte minst vägnätet utanför tätorterna.
Under veckan som gått har i övrigt en lite märklig debattunge om lobbare, som deltar i regeringsförhandlingarna tagit sats. Regeringssonderare Rinne har förklarat att det handlar om partianslutna deltagare som samtidigt jobbar eller är engagerade i exempelvis intressebevakningsorganisationer. Från producenthåll tycker vi att det här är i sin ordning. Att organisationerna i praktiken representeras på det här sättet bidrar också till att regeringsprogrammet har en bredare förankring. Huvudsaken är att förhandlingsprocessen är så genomskinlig som möjligt.