Juha Marttila har vid årsskiftet lämnat över ordförandeklubban för MTK till Tero Hemmilä. I sin avskedsintervju för Landsbygdens Folk talar Marttila om världsläget, sin största kappvändning och hur han ser på framtiden för Finlands jord- och skogsbruk.
Juha Marttila har varit ordförande för MTK, Finlands centralförbund för lant- och skogsbruksproducenter, sedan 2009. Det är en lång tid och en enda gång, 2022, har han utmanats av Pekka Pesonen, då generalsekreterare för Copa-Cogeca och idag kanslichef vid Jord- och skogsbruksministeriet.
Marttila har onekligen sett såväl jord- och skogsbruket som hela Finland utvecklas, från någonting av en paradplats. Just nu är det läget för den offentliga ekonomin och statens skuldsättning som oroar Juha Marttila.
– Den här indexbromsen som regeringen Orpo nu har på agendan borde ha genomförts redan under regeringen Marin. En snabb tillväxt på kanske 6 procent är orealistisk i Finland, men redan 2,5-3 procent vore mycket bra. Vi borde hitta en gemensam syn på den offentliga skuldsättningen och den offentliga ekonomin, en som håller över mandatperioderna, oavsett vilka partier som sitter i regeringen, säger han.
Från globaliseringens guldålder till oroliga tider
2009, när Juha Marttila tillträdde som MTK-ordförande, så rådde någonting av globaliseringens guldålder i världen. Finanskrisen hade nyligen tagit världen och EU i sitt grepp, men i övrigt fanns det fortfarande förhållandevis stark tilltro till internationellt samarbete och de internationella institutionerna.
– Under den här tiden har förstås det finska jord- och skogsbruket förändrats, men också verksamhetsomgivningen. Jag har blivit påmind om att vi, alltså jord- och skogsbruket, inte är en separat del av samhället eller samhällsutvecklingen och därför måste vi ständigt ha känselspröten ute, säger han.
Och då kommer vi in på frihandelsavtalet med Mercosur-länderna, någonting som EU förhandlat om i närmare 20 år, men som ändå är särskilt aktuellt just nu.
– Min inställning till Mercosur är säkert min största kappvändning under de senaste tjugo åren. Nu anser jag att vi behöver ett frihandelsavtal med Mercosur, just med motiveringarna att jord- och skogsbruket inte är en separat del av samhället men därtill också med de senaste årens säkerhetspolitiska utveckling i Europa och världen i åtanke, inte minst Kinas roll globalt sett, säger Marttila.
Som sin största enskilda framgång inom jordbrukspolitiken under de gångna åren ser han slopandet av 141-stödet, inför ny CAP-period.
– När man från EU-kommissionens håll inför ny CAP-period ville slopa 141-stödet för södra Finland så fick vi genom långsiktigt arbete, och värdefull hjälp av den tyska europaparlamentarikern Albert Dess, få loss 100 miljoner euro per år extra till växtodlingen. Den kumulativa effekten av det fram till i dag är över 1 miljard euro. Jag vet också att många är missnöjda med att 141-stödet för södra Finland slopades och det är en sak som MTK fått mycket kritik för, men på det här sättet lyckades vi i varje fall rädda någonting, säger Marttila.
En sak som Marttila ser på som ett misslyckande är hur livsmedelskedjan fungerar i Finland, hur stor andelen primärproducenten får av kakan och hur stark ställning detaljhandeln de facto har. I Finland är det på den här punkten märkbart annorlunda än i Sverige.
– Mycket har gjorts, men resultaten fattas, säger han.
Ser positivt på lantbrukets framtid
Efter alla år inom intressebevakningen för jord- och skogsbruket ser Juha Marttila trots allt positivt på det finska lantbrukets framtid. Finlands historia och försörjningsberedskapen i alla lägen utgör någonting av en grundbult.
– Jag tror att jordbruket i Finland är en tillväxtbransch eftersom vi kan höja produktiviteten. Vi har rent av möjlighet till att fördubbla produktionen i Finland med nuvarande åkerareal. Naturligtvis inte till nästa sommar, men inom tjugo år. Jag tror att också att vi kan få till stånd exportprodukter till exempel av fjäderfäkött. Lantbruksbranschen måste ha utsikter för tillväxt, har den inte det så blir det inte en lönsam affär av det hela heller, säger han.
Marttila frågar sig också om vi har människor som vill jobba inom jord- och skogsbruket i framtiden och konstaterar att det är en ödesfråga. Vidare konstaterar han också att det finns en hel del som så att säga måste fixas för att det finska lantbruket ska ha en chans att fortleva.
– En sådan sak är spannmålsmarknaden, den är minst sagt snedvriden. På de produktionsgrenar som involverar husdjur eller gällande grönsaker och frukt är det i regel bättre. Där är det organiserat, vilket ger bättre förutsättningar, säger Marttila.
Under den gångna hösten har MTK fått mycket kritik från alldeles särskilt spannmålsodlare, att man gjort för lite gällande lantbrukets och spannodlingens lönsamhet, och olika lösningar har föreslagits.
– Uppskattningen för finsk mat är på historiskt hög nivå och det är bra läge för fortsättningen, säger han.
Efter avslutat värv som MTK:s ordförande fortsätter Juha Marttila med driften av hemgården i Simo i Lappland. På gården, som omfattar ungefär 100 hektar, hade man mjölkkor fram till 2018.
– Idag har vi dikor av rasen Hereford. Spannmålsodling är inte som sådan lämplig i Lappland, men någon kryddväxt kunde vara intressant, där man eventuellt kunde dra nytta av det ljusa dygnet under växtperioden, avslutar han.