Ålänningen Göran Dahl, 75, har konstruerat ett stängsel som byggs ut i vattnet och behändigt kan monteras ner till vintern. Och han tipsar gärna om sitt gratispatent för LF:s läsare.
– Finlandssvenskarna bor ju längs kusterna, konstaterar Dahl.
För ålänningarna är han mest känd för det imponerande museum med åländska bomärken som han byggt upp i sin hemby Saltvik Ovanåker.
Göran Dahl odlar bland annat gräs för Haga kungsgårds stora mjölkbesättning. Stängsel som går ner i vattnet behöver han för att skilja kungsgårdens betande nötkreatur från strandängarnas övriga sommargäster.
Han har nämligen också tre uthyrningsstugor vid stranden av Vandöfjärden, som är en av många havsvikar som tränger sig djupt in i fasta Åland och bildar en naturlig gräns mellan Finström och västra Saltvik.
Återanvänder rullar från balningsplasten
När reportern talar om ”gärdsgården” som går ut i vattnet rättar Göran direkt:
– Det här är en ”vattgård”. Gärdsgård används för att på landbacken skilja åt gärden som det heter i Sverige. I Finland används ju däremot ordet gärde nästan inte alls.
”Vattgårdens” sektioner ligger prydligt staplade bland gullvivor och andra vårblommor efter förra höstens nedmontering. Varje sektion består av ett fyra meter långt och fyra tum brett bräde som har fästs vid två stadiga svarta plasthylsor.
– Det är rullar från balningsplasten som jag kapat i två bitar så att kommer de till ny användning. Återbruk är ju numera på modet.
För att göra stängselsektionerna beständigare mot havsguden ”Sjöbergs” och vinterisarnas härjningar använder Göran delvis impregnerat virke. Bräderna fäster han med bultar och muttrar i plasthylsorna i stället för att bara spika.
Tillräckligt högt med tre sektioner
Järnspett och en bastant träklubba är de enda redskapen som behövs när Göran tillsammans med Haga kungsgårds arrendator Kristoffer Lundberg monterar upp ”vattgården” för en ny betessäsong.
Stolphålen måttas ut med hjälp av de förmonterade stängselsektionernas hylsor. Spettet igenom plasthylsorna och sedan vet man exakt var stolparna ska bankas ner. Tre sektioner staplas behändigt ovanpå varandra och så är stängslet tillräckligt högt.
Sin ”vattgård” brukar Dahl och Lundberg bygga så långt ut i vattnet ”som stövelskaften räcker”.
– Ibland när det blivit riktigt lågvatten har djuren nog smitit iväg runt stängslet, erkänner de.
-
Tack vare plasthylsorna är det enkelt att måtta ut var stängslets stolpar ska placeras. -
Kristoffer Lundberg lyfter en ny sektion på plats för ungdjurens ”vattgård”. -
Parhästarna Göran Dahl och Kristoffer Lundberg vadar ut i vattnet så långt stövelskaftet räcker när de börjar montera sin ”vattgård”.
Sverigefinnar bra hyresgäster
Även för kungsgårdens ungdjur tycks gräset alltså vara grönare också på andra sidan en ”vattgård”.
– När djuren rymmer är det ändå jag som får jaga efter dem, motiverar Kristoffer Lundberg varför han själv är med och monterar vattenstängslen trots att hans företag Haga Lantbruk Ab har ett dussintal anställda.
Enligt Göran Dahl är det ändå inget problem att djuren ibland hälsar på hos de andra sommargästerna.
– Jag hyr ut stugorna på årsbasis åt finnar som flyttat till Sverige. Det är bra hyresgäster som inte är rädda för djuren. Och om något smått behöver fixas så gör de det själva innan jag ens fått nys om saken.