Varje år genomförs cirka 25 lungtransplantationer i Finland. En som fick friska lungor i september i fjol var den ekologiska mjölkproducenten Kaj Lönnqvist i Pedersöre. Nio månader senare mår han efter omständigheterna bra.
– Jag såg att det var sjukhuset som ringde, och tänkte shit, kunde inte samtalet ha kommit lite senare. Jag höll ju på att hämta spannmål i Sundby, men jag fick kippa av det och skynda hem. En timme senare satt jag i en taxi på väg till Helsingfors, berättar Kaj Lönnqvist, ekologisk mjölkproducent i Skutnabba i Pedersöre.
Den 12 september i fjol genomgick Kaj en lungtransplantation på sjukhuset Mejlans i Helsingfors.
Samtalet om att det nu fanns en lämplig lunga kom snabbt med tanke på att han bara några månader tidigare hamnat på transplantationslistan.
– Jag hade otrolig tur med tanke på att de flesta hamnar att vänta minst ett år. Allt handlar om att någon ska dö och att den personens lungor ska passa en, och för mig gick det snabbt. Jag vet ingenting om donatorn och för mig personligen är det inget jag tänker så mycket på.
– Men det är klart jag känner en stor tacksamhet och jag har själv fyllt i ett donationskort, så om jag dör kan mina organ användas för donation, säger Kaj.
Anledningen till transplantationen härrör ända till mitten av 1980-talet då Kaj, som fyller 63 i slutet av den här månaden, började få återkommande hostattacker vid ansträngning.
Men trots flera läkarbesök fick han först ingen diagnos.
Diagnostiserades med dammlunga
Långa tider var han också helt symptomfri och det var först 1993 som han fick diagnosen dammlunga av en lungläkare i Jakobstad.
– Jag hade renoverat vinden och la kakel och arbetade i cementdamm. Jag bar upp kaklet och märkte att jag blev mycket andfådd. Före det hade jag också fått plötsliga febertoppar och efter ett besök till sjukhuset diagnostiserades jag med dammlunga av en uppmärksam läkare, berättar Kaj.
Sjukdomen klassificerades som en yrkessjukdom och han fick skyddsutrustning från LPA som han använde när han jobbade i ladugården. Samtidigt gick han på återkommande kontroller och utförde kontinuerligt blåstester och lungröntgen.
– Min hälsa försämrades inte nämnvärt under de följande åren och jag kunde arbeta för fullt. Men jag märkte att min återhämtning efter ansträngning blev sämre och de senaste åren var jag pinsamt långsam.
Första gången lungläkaren tog upp frågan om en lungtransplantation till diskussion var 2015. Kajs blåsvärden och syresättning hade försämrats.
En annan aspekt att beakta var att åldersgränsen för att komma med på operationslistan är 65 år.
– Då tog jag inte förslaget seriöst utan läkaren sa det främst för att åldersgränsen börjar komma emot och att mina värden försämrades gradvis. Men jag tänkte inte desto mer på det utan det var först efter en längre flygresa 2024, då jag fick lunginflammation, som värdena blev ännu sämre.
– Först då började jag överväga en transplantation som ett alternativ och efter det inlämnades remissen och en mycket omfattande undersökningsprocessen kunde inledas, berättar han.
Kände sig ändå trygg
Det togs otaliga blodprover, ultraljud och kontroller i både Jakobstad, Vasa och Helsingfors. Efter den processen godkändes han för transplantationen.
– Lungorna ska dessutom passa fysiskt i ens kropp, så man hamnar inte på en kölista utan när en lämplig lunga doneras, så väljs den kandidat som passar bäst. Och på den här punkten gick det snabbt för mig, konstaterar Kaj.
När man kommer med på listan förbinder man sig till att vara tillgänglig. På en timme måste patienten vara redo för resan till Helsingfors.
– Det är nästan som att man har på sig en fotboja. Om jag skulle åka hundra kilometer hemifrån var jag tvungen att meddela det till sjukhuset, så den här tiden måste vara mycket frustrerande om man hamnar att vänta länge.
Hur gick tankarna när du fick samtalet?
– Jag kände mej helt trygg, antagligen tack vare min tro.
Bästa alternativet
Att Kaj kände ett lugn förklaras kanske också genom att han redan under en längre tid hade vägt för- och nackdelar mot varandra. Han var väl införstådd i att en så här stor operation kan medföra biverkningar.
– Men jag hade insett att mitt hälsoläge inte kommer att förbättras och att det blir sämre än eventuella biverkningar av transplantationen. Så jag hade egentligen behandlat den psykologiska aspekten och insåg att transplantation är det rätta alternativet.
Bredvid honom sitter hans hustru Eva. Hur upplevde hon det hela?
– När Kaj åkte till Helsingfors var det litet som att stiga ut till ett stup. Faller vi ner med en fallskärm eller blir det kraschlandning? Men inte heller jag kände någon oro på det viset, svarar hon.
Själva transplantationen gick bra. Kaj beskriver tiden efter operationen som att det gick både upp och ner. Det uppstod en del komplikationer som infektioner och även symptom på en avstötning av de nya lungorna, vilket ledde till rehabiliterande åtgärder.
– Det har varit hårda restriktioner för mig på grund av operationen och att mitt immunförsvar har varit nedsatt. Det finns också en del biverkningar av medicinerna, som små skakningar i händerna, vilket försvårar motoriska uppgifter. Jag kan köra griplastaren och reda upp vindfällen, men att skriva fem meningar är en utmaning, säger han.
Men han ångrar definitivt inte transplantationen.
– Min fysiska förmåga förbättras hela tiden, hostan är borta och jag återhämtar mig snabbare. Hade vi gjort intervjun för ett år sedan hade jag redan hostat tjugo gånger. Nu hostar jag inte alls, säger han.
Hjälper till på gården
Den 1 juni i fjol tog sonen Jakob över den ekologiska mjölkproduktionen. Eva är anställd av Jakob och Kaj utför också olika typer av traktorarbeten.
– Jag har varit sjukskriven i sex månader och undviker husdjursskötsel och ladugårdsarbeten. Men nu har jag kunnat börja köra en del traktor och hjälper till så gott jag kan.
Orsakerna till varför just Kaj utvecklade dammlunga och slutligen lungfibros är flera. Dels kan genetiken inverka, men även arbetsmiljön. Däribland mögeltoxiner kan vara en utlösande faktor för lungfibros.
– Har man en genetisk benägenhet och jobbar i en dammig miljö, så är sannolikheten för sjukdomen större, konstaterar Kaj.
I dag är det vanligare med skyddsutrustning för jordbrukare, men det var det inte på 1980-talet. De första skydden som filterhjälm blev vanliga inom jordbruket först på 1990-talet.
Kaj och Eva ger rådet åt alla jordbrukare att använda skydd i dammiga miljöer.
– Det är otroligt viktigt att man skyddar sig. Men något som är lika viktigt är att man besöker läkare om man får någon typ av symptom, säger Eva.
Viktigt få rätt diagnos i tid
Att hennes man fick sjukdomen verifierad och godkänd som en yrkessjukdom var med facit på hand mycket viktigt.
– Det var otroligt viktigt att han fick diagnosen, speciellt i denna bransch. Då blir det inga problem med LPA. Det var också viktigt att läkaren skrev ett tydligt utlåtande om att det är en yrkessjukdom. Utlåtandet får inte vara diffust skrivet utan det ska framgå tydligt till LPA, förklarar Eva.
Att hela processen varit tydlig och klar har underlättat det administrativa arbetet betydligt.
– Det har varit mycket information att ta in från olika håll, tider som ska bokas samt beslut av olika slag, så det samlar mycket papper. Men det har ändå löpt på smidigt. Det beror också mycket på att vi inte har behövt ta någon strid med LPA. Det har varit otroligt värdefullt, säger hon, och bläddrar i en mapp med uppgifter från tidigare.
De vill också tacka de duktiga läkarna vid lungpolikliniken i Helsingfors, Vasa och Jakobstad.
– Man hör mycket frustration mot nuvarande välfärdsområden och på grund av inbesparingar har sjukvårdsarbetet knappast förbättras för de anställda vårdarna och läkarna. Men de läkare och vårdare som vi har kommit i kontakt med under den här tiden gör ett fantastiskt jobb. Lungpolikliniken fungerar utmärkt, säger de.