Den europeiska mjölkmarknaden rasade hösten 2014, då Ryssland stängde importen av mejeriprodukter från EU. Kommissionen reagerade med stödpengar utan kontroller av producenternas faktiska stödbehov, kritiserar EU-revisorerna i en rapport.
Ryssland stängde importen av mjölk och andra mejeriprodukter från EU i augusti 2014, som svar på EU:s sanktioner efter den tillspetsade situationen i Ukraina och på Krim. Det blev ett hårt slag för flera europeiska länder.
Finland och de baltiska länderna drabbades hårt. Finland förlorade en fjärdedel av marknaden för mjölkprodukter. Marknadskrisen inom mjölksektorn skärptes dessutom i samband med avvecklingen av mjölkkvoterna våren 2015.
Alla dessa faktorer bröt balansen mellan utbud och efterfrågan i hela mejerisektorn. Kommissionen reagerade snabbt på det ryska importförbudet och genomförde en inventering av läget.
Kollaps inom mejerisektorn
Efter en uppskattning av de förlorade exportvolymerna för smör, ost och andra mejeriprodukter, lanserades ett stödpaket på 28 miljoner euro till de baltiska länderna i slutet av 2014. Efter långa förhandlingar fick också Finland 10,7 miljoner euro.
Stödet täckte endast en liten del av producenternas förluster. I september 2015 lanserade kommissionen ett större paket till ett värde av 420 miljoner euro. Pengarna fördelades mellan alla medlemsländer, men behovet hos enskilda producenter prövades inte.
Revisorerna noterar att kommissionen dröjde alltför länge med att åtgärda konkreta störningar på marknaderna. Ett stöd på 390 miljoner euro för frivilliga produktionsminskningar levererades först i ett senare skede.
Många producenter hade redan hunnit dra ned sin mjölkproduktion som en reaktion på det rekordlåga mjölkpriset. Trots direktstödet drabbades många mjölkgårdar av likviditetsproblem på grund av prisfallet.
Kommissionen försökte åtgärda problemet, men hade missuppfattat krisens strukturer. Enligt revisorerna baserade sig stöden mer på EU:s tillgängliga stödresurser och mindre på det faktiska stödbehovet på gårdarna.
Stöden ska fylla sitt syfte
Revisionsrätten anser att kommissionen försökte lösa mjölkgårdarnas likviditetsproblem utan kunskap om problemens omfattning. Medlemsländerna fördelade i sin tur de tilldelade stöden utan att pröva om stödåtgärderna fyllde ett bestämt behov eller syfte.
Medlemsländerna prioriterade åtgärder som var enkla att hantera och fördelade pengarna enligt ”sprutkanneprincipen”. Stödet borde i betydligt större utsträckning ha riktats till speciella ändamål där behovet var störst.
I ett skede övervägde kommissionen att öppna jordbrukets krisreserv. Detta kunde undvikas men kommissionen vill tilldela krisreserven en förstärkt roll i den framtida jordbrukspolitiken.
Revisorerna rekommenderar kommissionen att i liknande, framtida marknadskriser förebygga den så kallade dödviktseffekten, som uppstår då bidrag beviljas för åtgärder som i praktiken är genomförbara utan extra stödpengar.
Enligt revisorerna måste specifika bidragsformer kopplas till tydliga mål och riktlinjer, krisinstrument får endast utlysas när definierade trösklar överskrids och en betydande marknadsstörning hotar.