Minskad gödsling vid fältkanter kan ge inbesparingar utan skördebortfall

En ny svensk studie visar att gödslingsgivan kan minskas vid fältkanter utan att skörden påverkas. Enligt forskarna vid Sveriges lantbruksuniversitet kan lantbrukare spara tiotals euro per hektar genom att anpassa kväve-, fosfor- och kaliumgivorna i kantzonerna.

Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet SLU har i samarbete med Lantmännen undersökt hur grödor påverkas av läget nära fältkanter. Resultaten visar att tillväxten i dessa områden begränsas av andra faktorer än näringstillgång, vilket innebär att gödslingen ofta är högre än det faktiska behovet.

Genom att minska kvävegivan med 22-28 kilo per hektar i kantzoner kan lantbrukaren enligt forskarna göra kostnadsbesparingar utan att skörden påverkas negativt.

Upp till en fjärdedel av åkern påverkas

I Sverige ligger upp till en fjärdedel av åkermarken inom 20 meter från en fältkant. Det är sedan tidigare känt att dessa områden på grund av mikroklimat, skuggning, ogräsförekomst, markpackning och viltskador ofta ger lägre avkastning än åkerns centrala delar.

Tidigare studier har visat att veteskörden kan vara 2-38 procent lägre vid fältkanter. För oljeväxter har skörden rapporterats vara 18-38 procent lägre och för sockerbetor cirka 26 procent lägre.

I det aktuella projektet anlades 16 provtagningslinjer vinkelrätt från fältkanter. Hälften av linjerna gränsade mot åkermark och hälften mot skog. Jord- och grödprover togs på 8, 26 och 45 meters avstånd från kanten varav det senare togs strax före tröskning.

Resultaten visar att både skörd och tusenkornsvikt är lägre nära kanterna. Samtidigt var proteinhalten i kärnan högre där, liksom markens P-AL- och K-AL-värden. Effekterna var tydligare där åkern gränsade mot skog.

Lägre näringsbehov än förväntat

Forskningsresultaten påvisar att tillväxten i kantområden begränsas av andra faktorer än bristfällig näring, vilket betyder att gödslingsgivan är onödigt stor.

Enligt forskarna kan kvävegivan minskas med 22 kilo per hektar, fosfor med 5 kilo och kalium med 6 kilo i kantzoner som gränsar mot åker. Där åkern gränsar mot skog föreslås större minskningar: 28 kilo kväve, 13 kilo fosfor och 19 kilo kalium per hektar.

Utöver kostnadsbesparingar kan en anpassad gödsling även minska risken för näringsläckage i närheten av diken.

– Precisionsodling, alltså att anpassa mängden gödsel eller andra insatsvaror till platsspecifika förhållanden, är nästan alltid en win-win. Man undviker att sprida mer gödsel än vad som behövs där behovet är litet samtidigt som man tillgodoser grödans behov där det är stort. Det som behövs är kunskap om var behovet är stort och litet. Det behövs mätningar, säger forskaren Kristin Persson i ett pressmeddelande.

Enligt Persson har kunskapen om skördenivåer och markegenskaper nära fältkanter hittills varit begränsad, delvis eftersom dessa områden ofta utelämnas i markkarteringar. Samtidigt kan fältkanter vara svåra att registrera korrekt vid skördekartering.

– Vi saknade kunskap om skördenivåer och markegenskaper och därmed även om växtnäringsbehov nära kanter. Med tanke på att de utgör en icke försumbar del av åkermarken var det angeläget att undersöka detta. Det bör vara relativt enkelt att anpassa givor i en remsa längs kanten, antingen manuellt eller med tilldelningsfil. Många kanske redan gör det, baserat på lokal kunskap snarare än mätdata. Det vet vi inte.