Landsbygdsnäringar
Dsc01197
Ensilagebalen och det gröna marktäcket vittnar om jordbruksmark intill råvattentäkten Dalkarby träsk i Jomala. I bakgrunden Ålands Vattens reningsverk.
Jordbruk SLC

Miljöbyrån struntade i
ÅPF:s syn på vattenskyddet

TEXT: Rolf-Lennart Witting

witting@aland.net

FOTO: Rolf-Lennart Witting

Landskapsregeringen har nu slagit fast allmänna skyddsföreskrifter för dricksvattentäkter utan att alls beakta de invändningar och påpekanden som Ålands Producentförbund framförde i sitt remissyttrande.

– Framför allt har de inte tagit hänsyn till den oro som markägarna har gällande restriktionerna och hur ersättningarna ska bestämmas, kommenterar ÅPF:s vd Sue Holmström.

Syftet med de allmänna skyddsföreskrifterna för dricksvattentäkter är enligt vattenbiolog Susanne Vävare vid landskapsregeringens miljöbyrå att de ska utgöra ”en grund för fortsatt arbete för att skydda dricksvatten” och ”användas när ett vattenskyddsområde inrättas”.

Hon hänvisar till att skyddsföreskrifterna under september och oktober genomgick ett remissförfarande för att ”inhämta ny eller ändrad kunskap” hos exempelvis Ålands Miljö- och Hälsoskyddsmyndighet ÅMHM, kommuner, organisationer och andra.

Men ÅPF:s synpunkter har alltså enligt Sue Holmström inte alls beaktats.

– Från ÅPF sida har vi varit negativt inställda till inrättandet av olika skyddszoner (primär, sekundär & tertiär) med olika restriktioner som gör arbetet för näringsidkarna svårt.

”Onödig brådska”

I de nya åländska skyddsföreskrifterna hänvisas också till artikel 7.3 i EU:s vattendirektiv när skyddszoner ska fastställas.

Men Sue Holmström påpekar att det i direktivet står att medlemsstaterna FÅR upprätta säkerhetszoner för vattenförekomster, inte att de MÅSTE göra det.

– Vi har även varit negativt inställda till den brådska som detta arbete har fått. Ett viktigt steg i processen är ju att ersättningsfrågorna måste klarläggas innan man driver igenom och fastställer skyddsföreskrifterna.

Sue Holmström säger att ÅPF också ställer sig frågande till vilka positiva effekter begränsningarna skulle medföra för vattentäkterna.

– Kan dessa påvisas på något sätt?

Ersättningsfrågor ska utredas senare

Susanne Vävare förklarar för sin del att ”samverkan och dialog” med berörda parter ska ske ”i god tid” när ett vattenskyddsområde ska inrättas.

– Då ska en förrättning utföras och ersättningsfrågor kommer att utredas på ett korrekt sätt i enlighet med lagstiftningen, lovar Susanne Vävare.

Sue Holmström påpekar att Ålands Vatten Ab som förser majoriteten av fasta Ålands befolkning med hushållsvatten redan har ansökt om tillstånd av ÅMHM om att få höja vattennivåerna i sina vattentäkter Dalkarby träsk, Långsjön och Markusbölefjärden.

– Detta medför att betydligt större områden än hittills kommer att beröras.

Holmström hänvisar också till att det i skyddsföreskrifterna finns ”flertalet restriktioner som man kan ansöka om tillstånd för att få överstiga”.

– Till exempel krävs tillstånd om man vill ha djur på bete som överskrider två djurenheter. Två djurenheter motsvarar en mjölkko, två dikor eller fem kvigor, konstaterar hon.