Det är kärva tider för skogsindustrin. Det får följder för industri- och exportberoende landskap, såsom Södra Karelen och Kymmenedalen, som har berörts av uppsägningar och omställningar.
Globalt fortsätter efterfrågan på tidnings- och skrivpapper att tyna, byggbranschens lågkonjunktur minskar efterfrågan på plywood och sågvaror och kostnaderna för energi och råvara har ökat. Det här utmanar Finlands skogsindustri, som är beroende av export.
LF besökte i september Södra Karelen – ett landskap med flera stora fabriker och rik industrihistoria.
De tre stora – UPM Kymmene, Stora Enso och Metsä Group – har fabriker i Villmanstrand och Imatra, landskapets två största städer. Marknadssituationen har lett till nedskärningar.
I juli aviserade UPM Kymmene att man permanent kör ner en pappersmaskin i Kaukas, Villmanstrand, och koncentrerar produktionen av bestruket tidskriftspapper till Raumo. Också Stora Enso och Metsä Group har i höst aviserat om samarbetsförhandlingar.
Strukturell omvälvning
Skogsindustrins utmaningar och spridningseffekten till andra branscher förbättrar inte de redan mollbetonade arbetslöshetssiffrorna. Enligt arbets- och näringsministeriets rapport om de regionala utvecklingsutsikterna har arbetslösheten i landskapet stigit med 6,2 procent på ett år (juli 2024 till juli 2025), antalet nya arbetsplatser har minskat med drygt 24 procent och konkurserna har ökat.
En förklaring till de dystra siffrorna är att turismen inte återhämtat sig varken efter pandemin eller från avsaknaden av ryska turister. I år har också landskapets välfärdsområde, en stor arbetsgivare, sparat och sagt upp anställda.
Förändringarna som nu sker anses inte vara en kortvarig konjunktursvängning, utan en strukturell omvälvning som kommer att påverka landskapets sysselsättning under lång tid.
Samtidigt finns det hopp om att stora investeringar, såsom Polar Nords datacentral och Solar Foods fabrik, förverkligas och skapar tillväxt.
Det händer också positiva saker inom landskapets skogsindustri. Förnyelsearbetena på Metsä Boards kartongfabrik i Simpele pågår och Stora Enso gör som bäst en utredning om en ny såg i Imatra.
UPM avstod från att bygga ett bioraffinaderi i Rotterdam och planerar att utveckla bioraffinaderiet i Villmanstrand. Bolaget förbereder sig för att tillverka förnybart flygbränsle.
Arbetsplats med långa traditioner
Stora Enso är med sina anläggningar Kaukopää och Tainionkoski den största arbetsgivaren i Imatra. Besöket i Kaukopää infaller just innan beskedet om samarbetsförhandlingar, som ledde till att 37 sades upp.
Fabrikens informationschef Carita Kurvi berättar att fabriksverksamheten här började i september 1935, och nyligen ordnades en 90-årsfest. Kurvi har arbetat 25 år vid fabriken. Många, som miljöchef Teemu Klemetti, har äldre generationer i familjen som också arbetat här.
I Imatra producerar Stora Enso vätske- och livsmedelskartong och grafiska förpackningar. Årligen förbrukas 1,3 miljoner ton massa, som Stora Enso tillverkar själv. Produkterna går främst på export.
Stora Enso är globalt ledande inom vätskekartong och störst i Europa på livsmedelskartong.
Klemetti berättar att utvecklingen hela tiden går framåt: jämfört med 1960 kan man i dag tillverka dubbelt flera mjölkburkar av samma mängd virke. Fokus är nu på biobaserade innovationer.
– Vi försöker minska plastmängden, vilket är utmanande i vätskeförpackningar där innehållet lagras. I dag används polyeten, men även biobaserad polyeten och biobaserade plaster.
Att förbättra energieffektiviteten är ett av de viktigaste utvecklingsmålen. Mycket har också skett då det gäller utsläppen.
– Kemikalierna som används i massaproduktionen är i ett slutet omlopp, och endast en liten del tas utifrån. Numera samlar vi också in de illaluktande gaserna och bränner dem, nämner Klemetti.
Vid fabrikerna i Imatra har Stora Enso redan nått sina klimatmål för år 2030.
Också mindre skogsindustri
Förutom de stora anläggningarna finns också småskaligare skogsindustri i regionen, såsom familjebolaget Tiaisen Saha.
Bolaget har 27 anställda och sågar inhemskt tall- och granvirke för export. Virket som används är lokalt.
– Vi producerar cirka 40.000 kubikmeter färdiga sågvaror årligen. Vår strategi för att överleva är att fortsätta vara små och specialisera oss, berättar vd Petri Tiainen.
Man sågar i specialmått enligt kundens önskemål och det mesta går på export.
– Vi exporterar mycket till Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Kina, Irland och Nordafrika. Många av våra kundrelationer är långvariga, från 1990-talet.
Virkessäljaren har nära till fabriken
Ur skogsägarsynvinkel är fördelen med att äga skog i landskapet de korta transportsträckorna till förädlingsanläggningarna och industrins efterfrågan på virke.
Landskapets virkesproduktion räcker inte för industrins behov och det finns efterfrågan på alla virkesslag, berättar skogsvårdsföreningen Etelä-Karjalas direktör Juho Luumi. Föreningen har cirka 5.430 medlemmar, och medelarealen är 25 hektar.
Enligt Lantmäteriverkets statistik var medelpriset på över två hektar stora obyggda skogsfastigheter sålda år 2024 5.524 euro per hektar i Södra Karelen. Det är högre än det nationella genomsnittspriset, men betydligt under priserna i till exempel Tavastland, Birkaland och Egentliga Finland.
Skogarna här ägs främst av privatpersoner, men andelen skog som ägs av skogsbolag är jämförelsevis stort nationellt sett. Endast 4 procent av landskapets skog ägs av staten, 75 procent ägs av privatpersoner, cirka 16 procent av skogsbolag och 7 procent av övriga.
I skogen träffar vi också skogsvårdsföreningen Etelä-Karjalas styrelseordförande och skogsägare Pekka Kärkäs. Han har cirka 90 hektar skog.
– Drygt tre hektar av min skog är skyddad, men annars sköter jag skogen så den är ekonomiskt lönsam. Jag har ungefär 70 olika skogsfigurer, vilket berättar om hur varierande skogen här är.
En större utmaning för skogsbruket var 2010-talets epidemi av granbarkborrar, men de senaste åren har skadeinsekterna förorsakat mindre skador.
En daglig utmaning utgörs av den ryska gränsen, som påverkar datatrafiken. Varken GPS eller mobiltelefoner fungerar normalt nära gränsen.
– Det innebär vissa utmaningar och merarbete när skogsmaskinsförarna inte kan koppla upp sig, konstaterar Luumi.
Läs också: Finland ansöker om EU-stöd för uppsagda inom pappersindustrin
