Det moderna lantbruket producerar inte bara livsmedel, foder och råvaror. På gårdarna skapas också stora mängder data om åkrar, djur, skördar, insatsvaror, miljöåtgärder och ekonomi. Uppgifterna behövs för gårdens egen planering, men också av myndigheter, handel, industri, rådgivning och forskning.
Problemet är inte i första hand att uppgifter samlas in. Problemet är att samma uppgifter alltför ofta måste matas in på nytt i flera olika system.
Ett skifte, ett djur eller en odlingsåtgärd kan behöva registreras i gårdens eget program, i en myndighetstjänst och i ytterligare system som används av rådgivare eller företag i livsmedelskedjan.
Programmen kommunicerar dåligt med varandra och använder inte alltid samma begrepp eller tekniska format. Varje enskild registrering kan förefalla obetydlig. Tillsammans blir de en betydande administrativ börda. Den tid som går åt till dubbelarbete tas från produktionen, företagsledningen och familjen. Risken för fel ökar dessutom när samma uppgift måste skrivas in flera gånger.
Därför behövs en enkel huvudprincip: bonden ska lämna samma uppgift bara en gång. Därefter ska den, med lantbrukarens tillstånd, kunna användas i de system där den behövs.
Principen är lätt att formulera men kräver ett betydligt mer målmedvetet arbete än att skapa ytterligare en digital tjänst. Befintliga system måste kunna utbyta information, definitionerna måste vara enhetliga och ansvarsfördelningen tydlig. När nya rapporteringskrav införs bör myndigheterna också vara skyldiga att först utreda om uppgifterna redan finns tillgängliga någon annanstans.
Digitalisering framställs ofta som ett sätt att minska byråkratin. För lantbrukaren har resultatet ändå alltför ofta blivit det motsatta. Pappersblanketten har visserligen försvunnit, men den har ersatts av flera inloggningar, olika användargränssnitt och uppgifter som ska skrivas in i nästan samma form på nytt. Byråkrati blir inte mindre enbart för att den flyttar till en skärm.
Samtidigt vore det fel att se gårdens data enbart som ett administrativt problem. Rätt använd kan informationen vara ett viktigt verktyg för lantbruksföretaget. Den kan ge bättre underlag för odlingsplanering, utfodring, investeringar och ekonomisk uppföljning. Den kan också hjälpa gården att jämföra resultat mellan år, anpassa produktionen till marknaden och använda insatsvarorna effektivare.
Men då måste informationen också återvända till gården i en användbar form. Lantbrukaren får inte reduceras till en kostnadsfri leverantör av rådata som andra aktörer förädlar och drar nytta av. Om gården står för insamlingen ska gården också få del av värdet.
Det här förutsätter tydliga spelregler. Lantbrukaren måste veta vilka uppgifter som samlas in, vem som använder dem och för vilket ändamål. Tillstånd att dela data ska vara begripligt och kunna begränsas eller återkallas.
Informationssäkerheten måste vara hög, eftersom uppgifterna kan beröra såväl gårdens ekonomi som produktion och affärsrelationer.
Det är också viktigt att kostnaden för bättre system inte vältras över på lantbrukarna. Gårdarna har redan investerat i maskiner, sensorer och programvara. Myndigheter och företag som behöver informationen måste bära sitt ansvar för att systemen blir kompatibla och enkla att använda. Små gårdar får inte heller missgynnas för att de saknar tid eller resurser att ta i bruk varje ny digital lösning.
Bättre dataflöden skulle gynna hela livsmedelskedjan. Aktuell och tillförlitlig information kan förbättra prognoserna, göra marknaden mer transparent och ge snabbare reaktioner på störningar. Men effektivitet får inte betyda att allt fler uppgifter samlas in bara för att tekniken gör det möjligt.
Varje krav måste ha ett klart syfte och en nytta som står i proportion till arbetet. Lantbrukets administrativa börda minskar inte genom nya löften om digitalisering. Den minskar först när systemen byggs utifrån gårdens verklighet.
Målet ska vara att uppgifter registreras en gång, överförs säkert och används till konkret nytta för den som har skapat dem. Bondens data ska främst stärka gårdens beslutsfattande och konkurrenskraft – inte göda nya administrativa system.