MTK:s spannmålsombudsman Max Schulman har knipit en toppost inom EU:s jordbrukslobbning. Han valdes nyligen till ordförande för EU-kommissionens arbetsgrupp för jordbruksgrödor (Civil dialogue group on arable crops).
I praktiken betyder det ett steg närmare beslutsfattandet inom EU-kommissionen. Arbetsgruppen fungerar som kommissionens rådgivare och består av intressenter i hela livsmedelskedjan från allt från primärproduktion, kvarnar och spannmålshandel till industri och miljöorganisationer.
Utmaningen är att med den mängden intressegrupper få fruktbara diskussioner till stånd.
– Det är lite som att leda en större orkester som man inte helt känner. Du vet vilka instrument som finns, men det krävs både sakkunnighet och taktsinne för att få det att lyckas, säger Schulman.
Alla jordbruksfrågor på bordet
Schulman efterträder fransmannen Jean-Michel Aspar på ordförandeposten i den civila dialoggruppen.
– Vi går igenom alla nya ärenden inom lantbrukspolitiken, från gödsel och bekämpningsmedel till egentligen allt som rör sig under CAP, berättar Schulman.
Som ordförande för europeiska producentförbundet Copa- Cogecas spannmålsutskott har han redan tidigare suttit med på de möten han nu ska leda. På den nya ordförandeposten representerar han ändå inte Finland utan förväntas ha en objektiv roll.
– Även om jag jobbar för hela Europa är det naturligtvis lättare att i andra sammanhang lyfta fram Finland och de frågor som är viktiga här.
Diplomati och spelsinne
Det gäller att vara diplomatisk, men också att ha spelsinne om man ska få ärenden att gå framåt. Det allra viktigaste lär ändå vara nätverkandet som med lite skicklighet kan öppna dörrar som tidigare varit stängda.
– Det är fruktansvärt viktigt med nätverk inom EU. Hela Bryssels lobbning bygger på goda nätverk, slår Schulman fast.
Orden forsar ur hans mun och han är påtagligt entusiastisk, där han sitter vid kaffebordet hemma på Stor-Tötar gård i Lojo. Resorna mellan hemmet och Bryssel har redan under några år varit en del av hans vardag, men nu blir mötena i EU-högkvarteret än mer frekventa, vilket han inte alls har något emot.
Han är född med välsmort munläder och rör sig som fisken i vattnet bland EU:s byråkrater och lobbyister. Gärna snackar han bort en stund med jordbrukskommissionär Phil Hogan och andra nyckelpersoner.
Lobbning betalar tillbaka
På Schulmans bord kommer härefter att finnas de mest varierande frågor om så gott som alla växtodlingsärenden som finns i de 28 medlemsländerna. Det handlar alltså om ett väldigt brett spektrum av frågor och för en utomstående kan det verka näst intill omöjligt att få något konkret till stånd. Schulman är av en annan åsikt.
Han tycker att Finland hittills lyckats någorlunda väl med att visa framfötterna inom lantbrukspolitiken. Schulman ser en framgångsrik lobbning som ett sätt att få tillbaka pengarna som vi betalar till EU varje år.
– Finland har ett gott rykte. Vi följer reglerna, men vi kunde kanske lite mer dra hemåt också, säger Schulman.
Fingrarna i jorden
Själv hoppas Schulman kunna lyfta fram marknadsfrågor i en större utsträckning. Problemen på spannmålsmarknaden är ärenden som känns minst sagt aktuella.
Schulmans eget jordbruk på Stor-Tötar gård har däremot fått vänja sig vid att komma i andra hand när Bryssel kallar. Han har gått in för direktsådd och mycket höstsäd för att fördela arbetsbördan under året.
– Jag tycker ändå det är viktigt att ha kvar händerna i mullen så vet man vad man talar om, säger han. De tre sönerna hjälper också till på gården vid behov. Mellan raderna kan man ana sig till att varken far själv eller den övriga familjen skulle ha något emot en eventuell flytt till Europas huvudstad.