Trots starkare lagstiftning och ökade ersättningar upplever många markägare att verkligheten på fältet fortfarande inte motsvarar löftena. Det framkom tydligt när nyländska markägare och sakkunniga samlades till en träff som ordnades av SLC Nyland.
Det var en iskall fredagsmorgon när ett femtiotal markägare och sakkunniga samlades i Majvik i Kyrkslätt för att diskutera landsbygdens mest brännande markägarfrågor. På dagordningen stod Gasgrids planerade rörprojekt, entreprenörernas framfart och markägarens rättigheter vid inlösning.
Dagen inleddes av Kim Simos som i egenskap av planeringschef på Gasgrid redogjorde för utbyggnaden av vätgasnätverket i Finland. De planerade rören korsar 69 kommuner och berör 14.000 markägare.
– Vi kommer att ha trettiofem markägarmöten varav sex återstår. Dessutom har vi ett kartsystem där markägaren kan se ruttplaneringen och markera in objekt som har en inverkan på dragningen. Responsen beaktas i den fortsatta planeringen.
Gasgrids rör berör
Den aktuella expansionen sträcker sig från Torneå till Hangö och är därmed högaktuell för många markägare i södra Finland. Vid inrättningsförrättningen kommer Gasgrid att ansöka om permanenta markanvändningsrättigheter för rörledningsområden och äganderätt för ventilstationer samt vägrättigheter.
– Många har frågat om gasledningen kunde dras parallellt med högspänningsledningar, men detta påverkar det katodiska skyddet. Därför måste vi hålla ett visst avstånd, förklarade Simos.
Från odlarhåll har det uttryckts oro över hur åkermark och täckdikning hanteras vid byggarbetena.
– Kan Gasgrid gå i god för att täckdikena verkligen repareras efter byggskedet, och också senare om reparationerna visar sig vara bristfälliga, undrade Peter Östman.
– Före byggstart går vi alltid igenom täckdikeskartor tillsammans med markägaren. Täckdikena återställs, och om problem uppstår senare till följd av våra arbeten åtgärdar vi dem, svarade Simos.
Från mötet framfördes även önskemål om att rörledningarna borde dras längre från gårdarnas driftcentrum, eftersom linjedragningen kan begränsa framtida expansionsmöjligheter.
– Det här har lyfts på många markägarmöten och vi försöker beakta det där det är möjligt.
Den nya inlösningslagen ger fler möjligheter
Från Gasgrid övergick temat till att tangera inlösningsförfaranden då Mikael Still, regionchef på Lantmäteriverket, tog till orda. Still poängterade att inlösning alltid sker i två steg.
– De som vill inlösa måste få ett tillstånd, och det är i detta skede som markägaren kan inverka. När tillståndet beviljas följer inlösningsförrättningen och då är ramarna fastslagna.
Still gick även in på den revidering av inlösningslagen som gjordes i fjol. I den fastställs ett 25 procents påslag på ersättningar. Ersättningen skall erhållas enligt fastighetens högsta möjliga marknadsvärde.
Samtidigt har avtalsfriheten ökat, vilket gör det lättare att ingå både fördelaktiga och dåliga avtal.
– Här måste markägaren se till att innan förrättningen förhandla om skälig ersättning. På avtalsersättning görs heller inget 25 procents påslag om inte markägaren avtalar om det.
– Vad händer om inlösningen omfattar en stor del av fastigheten och försvårar den framtida verksamheten som lantbrukare, undrade sjundeåbon Anders Karell.
Enligt Still säkerställer lagändringen full kompensation.
– Gjorda investeringar som blir överdimensionerade i och med inlösning ersätts utöver den egentliga inlösningsersättningen.
Bristande dokumentation och entreprenörsproblem
Då eldistributionsbolaget Carunas representanter intog scen gled diskussionen över till praktiska problem kring dokumentation och entreprenörernas arbete.
– Det borde upprättas avtal om servitut för kraftledningar. Annars kan problem uppstå vid ägarbyten när ledningarna inte finns antecknade i fastighetsregistret. I Esbo finns ledningar som inte ens är kartlagda, berättade Kim Ahlfors.
Anne Mankki, områdeschef på Caruna, svarade att nya projekt visserligen kartläggs, dock inte som servitut.
– Den som gör markarbeten bör alltid kontrollera om det finns rör eller kablar i marken.
– Vi bygger en grym mängd kablar, för att inte nämna allting som redan finns i marken. Kostnaden för att göra dem till servitut är något som i sista hand skulle betalas av våra kunder, tillade Dick Fagerholm, projektledare på bolaget.
Esbo landsbygdsförenings ordförande Thomas Malmström efterlyste i sin tur bättre kontroll av entreprenörerna.
– De som reparerade mina täckdiken gjorde inte ett särskilt bra jobb, och ersättningsfrågorna blev krångliga. Entreprenörerna måste ha bättre sakkunskap.
Fagerholm menade att problemen är kända.
– För att undvika dem använder vi numera Täckdikningsföreningens riktlinjer, och vår reklamationsprocess har också förbättrats.
Mats Wikner tillade slutligen ett viktigt odlarperspektiv.
– Det är bra att veta att man på ett par årtionden faktiskt kan odla bort upp till 15 centimeter mark så att rör plötsligt kommer närmare ytan. Entreprenörerna borde därför sätta dem djupare från första början.
”Man måste hela tiden vakta sina marker”
Under lunchpausen dryftades mycket av det som sagts under förmiddagen. Lasse Söderström och Sofia Grönberg, som odlar tillsammans i Box i Sibbo, samt Emil Borgman, som också driver en gård i byn, delade med sig av sina erfarenheter.
– Infrastrukturprojekten låter alltid bra till pappers, men verkligheten lever sällan upp till löftena. Bolagens representanter pratar som vilka telefonförsäljare som helst, sade Borgman.
Söderström instämde och berättade om då Sibbo kommun planerade att gräva ett dike över hans åker trots att han opponerade sig.
– Arbetsledaren lovade att inget grävande skulle ske, men när jag körde förbi såg jag att arbetet höll på att inledas. Man måste hela tiden vakta sina marker.
Borgman riktar likaså kritik mot kommunen.
– Sibbo kommun bryr sig inte alls om markägaren. De som gräver har säkert en arbetsplan, men den stämmer inte överens med det som avtalats med markägaren.
När Borgman fick fiberoptisk kabel indragen på sin fastighet räckte inte ens den egna närvaron till att säkerställa att arbetet utfördes korrekt.
– Trots att jag satt bredvid och såg på fick de inte ner kabeln till 70 centimeter. Och efter arbetet såg backan ut som en plogåker.
Grönberg beskriver liknande erfarenheter vid utbyggnad av fiberoptik.
– Där man grävde blev det kaotiskt, och ansvarsfördelningen mellan entreprenörerna var väldigt otydlig. Alla sade att frågan inte låg på deras bord. De bara lovade föra ärendet vidare vilket aldrig ledde någon vart.
Söderström poängterar att en hel del kunde förbättras om markägaren involverades i planeringen, och företag med lokal anknytning gjorde jobbet.
– Tar man in lokala bisar och gräva så går de inte och råddar i egen by. Någon som kommer hundratals kilometer bortifrån bryr sig inte.
Fingrids planer skapar ovisshet
När mötesdiskussionen återupptogs kom även Regina Karell från Sjundeå till orda. Hon riskerar att förlora upp till 12,5 hektar jordbruksmark då Fingrid planerar en kraftledning i området.
– I vårt fall kom det som en överraskning att inte bara en kraftledning, utan också en elstation skall byggas. Vi fick ett brev av Fingrid för två år sedan, och gick då på ett möte. Men vi vet fortfarande inte hur mycket mark som skall tas i anspråk.
Fingrid uppger sig behöva 2,5 hektar för elstationen, men vill samtidigt inlösa 25 hektar för ett planeringsområde på 100 hektar.
Karell och grannen har försök påverka planerna.
– Vi har redan lämnat in två besvär till NTM-centralen, men fått veta att de inte nått fram. Nu lever vi i ovisshet om huruvida marken blir inlöst och det kulturhistoriska landskapet sargat.
Markägaren skall hålla ribban högt
Mötet avslutades med juridiken i fokus då representanter från juristbyrån Arvolex redogjorde för markägarens rättsliga möjligheter.
– Revideringen av inlösningslagen har varit väldigt positiv för markägarna. Nu lönar det sig att hålla ribban högt och yrka på fördelaktiga ersättningar, inte minst för att en ny rättspraxis håller på att formas, inledde chefsjuristen Pipsa Mörn.
Värderingsexperten Erik Lönnfeldt betonade vikten av timing.
– Om inlösaren har bråttom kan det löna sig att agera tidigt. I ett fall med ett datacenter lyckades vi förhandla fram en ersättning som var åtta gånger högre än det ursprungliga erbjudandet.
Juristen Ellinor Sundqvist tog upp ett rättsfall där ersättningen för en telemast blev tio gånger högre efter domstolsprövning än det ursprungliga avtalsförslaget.
– Fallet bekräftar att ett område som tagits i särskild användning här hade ett värde som var högre än värdet för vanlig skogsmark.
Argologstuderande gav sin syn
Efter mötet delade även de yngsta deltagarna sina intryck. Agrologstuderandena Elin Flemmich, Linn Eklund och Sofia Lill-Smeds deltog som en del av en kurs vid Novia.
– Jag tycker det är speciellt viktigt att veta vad man har för rättigheter före man själv blir företagare, framhöll Flemmich.
Lill-Smeds och Eklund har båda personlig koppling till de angelägna markägarfrågorna.
– Fiberdragningar påverkar vår gård, så det var värdefullt att höra hur man som markägare kan agera i sådana fall, sade Lill-Smeds.
Eklund framförde liknande tankar.
– Jag är från Österbotten, så Gasgrids presentation var särskilt relevant för mig. Vätgasledningen kommer att gå under vårt hemman så för oss är det här högaktuellt.