När kraven på skogen ökar, energisystemet ställs om och Finlands säkerhet utmanas blir markägaren en viktig aktör. På Jordägarnas Förbunds 80-årsjubileumsseminarium var budskapet tydligt. För att lyckas behöver vi nytänk i markpolitiken. Markägaren är inte bara en resurs, utan en avgörande del av lösningen för framtidens Finland.
Vid Jordägarnas Förbunds 80-årsjubileum i Helsingfors samlades landets ledande experter för att diskutera äganderätt, biodiversitet, energiproduktion och försörjningsberedskap under ett seminarium.
När samhället skiftar mot större krav på hållbar energi, biologisk mångfald och klimatanpassning riskerar en central aktör att hamna utanför: markägaren. Det menade Sebastian Sohlberg, ordförande för Jordägarnas förbund, som öppnade seminariet.
Han efterlyste en helomvändning i hur samhället ser på markägandets roll.
– Markägare måste sitta vid rätt bord, vid rätt tidpunkt. Annars tar samhället inte vara på den kunskap som finns hos dem som faktiskt förvaltar landskapet, säger Sohlberg.
Han menar att dagens system lägger stora skyldigheter på markägare, men ger få möjligheter att skapa långsiktigt hållbara affärsmodeller.
– Vi förväntas leverera råvara för livsmedel, naturvärden, rekreation och klimatnytta, men utan verktygen att finansiera arbetet. Det är ohållbart i längden.
Sohlberg påminner om att markägandet historiskt varit en av samhällets mest fundamentala strukturer.
– I århundraden byggde vi samhällen kring markägande. I dag sker inte det – och då riskerar vi att förlora en av våra viktigaste resurser.
Mer respekt för markägarens roll
Han anser att lösningen är tydlig: tydligare dialog och mer respekt för markägarens roll.
– Att öka krav och begränsningar kommer att sluta illa. Det borde inte finnas en konflikt mellan samhällets och markägarnas mål. Vi kan skapa lösningarna tillsammans.
Jordägarnas förbund har de senaste åren kraftigt förstärkt sin verksamhet, både nationellt och internationellt. Förbundet samarbetar med nordiska länder i bland annat skogsfrågor, och är anslutet till European Landowner’s Organisation i Bryssel.
Enligt Sohlberg är tiden nu inne för en bred intressebevakning för markägarna.
– Jag är själv medlem i både SLC och Jordägarnas Förbund. Jag vill att alla hästar som kan springa markägarens ärenden, skall ha resurser att göra det! Vi måste se till att vi får inflytande i processer som påverkar oss och också jobba med lösningsinriktad lobbning. Viktigt med flera röster i borden som besluter.
Skogsägare av olika slag
Juha Hakkarainen, vd för Finsilva Oy, såg både möjligheter och utmaningar i dagens skogsdebatt.
– Det finns plats för alla typer av ägare. Vad man gör med skogen är mycket viktigare än själva ägarformen, sade han och påminde om att Finland fortfarande har omkring 800.000 hektar med eftersatt plantbeståndsvård.
Varje hektar skog har en ägare och vårdas och används utgående från markägarens målsättningar.
Trots att en stor del av skogen är i privatägd är skogen viktig ur samhällets synvinkel. Här finns en spänning som funnits i århundraden, från svedjebrukets tid till dagens fokus på naturkapital.
– Lagstiftningen sätter minimikraven ur samhällets perspektiv, men markägarens intressen måste beaktas, sade Hakkarainen.
Skogsindustrins betydelse är samtidigt enorm. År 2024 stod den för 12 miljarder euro i exportvärde och 17 procent av Finlands varuexport. Skogsindustrin och skogsbruket sysselsätter kring 100.000 personer.
– Det är en ekonomisk ryggrad som inte kan ignoreras.
Nya förväntningar
Samhällets förväntningar på vad skogen ska ge till samhället växer ständigt: virke, kolinlagring, biologisk mångfald, rekreation och nu även energi.
– Markägarna är ofta mer redo för den gröna omställningen än samhället i stort. Det skapar möjligheter, men också behov att staten och markägare tänker i samma banor, sade Hakkarainen.
Stödet till mångfaldsåtgärder borde ses över.
– Markägaren kan idag hamna i trubbel om hen aktivt gynnar biodiversiteten. Det borde vara tvärtom. Det måste löna sig att göra rätt saker, sade han.
Hakkarainen ser naturvärdesmarknader som en lösning.
– Samhällets roll är att skapa rätt förutsättningar för marknader, inte hinder. Så fungerar det på råvirkesmarknaden, trots att den regleras av många lagar. Marknaden får ändå verka.
Energiomställningen är snart här
Finland står inför ett historiskt energiskifte – och nyckeln till lösningen ligger i händerna på landets markägare. Det sade Anni Mikkonen, vd för Suomen Uusiutuvat ry, som representerar aktörer inom vind- och solkraft.
Enligt Mikkonen börjar alla projekt med en sak: markägarnas vilja.
– Förnybar energi förutsätter alltid samarbete med markägaren, och det gör er till våra viktigaste partners, sade hon.
Trots att Finland redan har en förnybar elproduktion är energiskiftet långt ifrån färdigt. Stora delar av industrin, transportsektorn och uppvärmningsbranschen är fortfarande beroende av importerade fossila bränslen.
– Vi finansierar andra länders ekonomi varje gång vi köper olja. Förnybar energi gör att vi kan bli självständiga – och samtidigt stärka Finlands ekonomi, sade Mikkonen.
Hon beskrev den ökande tillgången på billig och förnybar el som en nyckelkomponent i utvecklingen av vätgas, syntetiska bränslen och elbaserad värmeproduktion.
– Vind- och solkraften möjliggör hela den nya industrin, sade hon.
Ett vindkraftsområde kräver endast omkring två procent av markytan för turbiner, tillfartsvägar, kraftstationer och annat. Byggandet av ett enskilt vindkraftverk kräver 1,5-2 hektar mark. Resten kan användas som tidigare.
Solkraft anläggs på torvmarker, åkrar och gamla deponier – och kan i vissa fall kombineras med fårbete.
– Sol- och vindkraft konkurrerar inte med jordbruk eller skogsbruk. Det finns gott om utrymme för alla verksamheter, sade Mikkonen.
Lagförslag hotar projekten
Men samtidigt ser Mikkonen flera hot mot utvecklingen. Förslaget i den nya markanvändningslagen om ett minsta avstånd på 2,8 kilometer mellan vindkraftverk och bostäder skulle enligt branschens analyser slå ut upp till 80 procent av alla planerade projekt.
Även ett krav på detaljplan för solkraftsanläggningar på över tio hektar oroar.
– Det skulle särskilt drabba små och medelstora projekt – av vilka flera finns på privata markägares mark, sade hon.
Dessutom råder osäkerhet kring om kommunerna får behålla fastighetsskatteintäkterna från nya kraftverk.
– Om intäkterna går åt någon annan, kommer kommunerna inte att vara motiverade att driva projekten, sade Mikkonen.
Landets försvar
Finland måste förbereda sig inte bara för stormar och elavbrott, utan också för militära kriser. Det sade Janne Känkänen, chef för Försörjningsberedskapscentralen, som lyfte fram hur avgörande landets markägare och jordbruk är för vår beredskap.
Juhani Damski, miljöministeriets kanslichef betonade att kulturlandskapet lever bara om någon vårdar det.
– Ängar, hagmarker och andra traditionella biotoper är centrala både för den biologiska mångfalden och för den nationella identiteten. Men de överlever inte utan aktiv skötsel, och många av dem är idag hotade. Markägarna spelar här en nyckelroll, ofta genom att själva investera både tid och pengar i att bevara landskap, byggnader och biotoper.
Heikki Vestman, ordförande för grundlagsutskottet, lyfte fram förbättringen i inlösningslagen. Verksamhetsledare Kimmo Collander poängterade att det är viktigt att den tolkas rätt så att lagen tillämpas som lagberedaren vill.
Jordägarnas Förbunds vice ordförande Jari Leppä och chefredaktör Erkka Railo avslutade seminariet.
– Förtroendet mellan tjänstemän och markägare är viktigt. Markägaren måste få uppdaterad information om naturvärdesinventeringar, så att markägaren kan värna om naturvärden, sade Jari Leppä.