Flera markägare och bybor känner sig lurade på rättvis ersättning i samband med bygget och driften av Långnabba vindkraftspark i Eckerö Torp vid Ålands hav.
I motsats till kutymen i Österbotten betalas ingen ersättning för vindupptagningsområdet och inte heller någon bygdepeng för att kompensera närboende och markägare för olägenheter med ljud, ljus och försämrade fastighetspriser.
Nu har det dessutom blossat upp en rättslig tvist kring den gamla skogsbilvägen som vindkraftsbolaget utnyttjat och delvis byggt om för att kunna sätta upp sina stora vindmöllor.
Vid en vägförrättning i augusti bestämdes att vägen alltid ska vara öppen för delägarna, men bolaget Wind AX Ab som äger och driver Långnabba har fört frågan till jorddomstolen med motiveringen att endast Ålands Miljö- och Hälsoskyddsmyndighet ÅMHM kan fatta ett sådant beslut.
Vid väglagets stämma på tisdagskvällen krävde bolaget också en plats i styrelsen, men detta förvägrades av ordföranden Björn Ekblom.
– Jag anser att det leder till en intressekonflikt om bolaget sitter med i styrelsen så länge en rättsprocess pågår där Vind AX är ena parten, säger Ekblom som på onsdagsmorgonen lämnade in väglagets bemötande till jorddomstolen.
Ekblom, som är pensionerad vägingenjör från landskapsregeringens vägnätsbyrå, berättade på stämman också att han ställer sin plats i styrelsen till förfogande år 2024 när man har fått bokslutet för vindkraftsbolagets första hela år i drift och under förutsättning att frågan om alternativ vägdragning kring fyra av vindmöllorna då är avgjord.
Hemligt kring ersättningar
Långnabba vindpark som togs i bruk i april i år består av tio vindmöllor á 4,2 Megawatt och drivs av bolaget Wind AX Ab med Ålands Vindenergi Andelslag som en av delägarna.
Mycket är hemligt med Långnabba, men de som fått en mölla på sin mark uppges få ett årligt arrende på cirka 7.000 euro. Fyra rågrannar har enligt Torpbon och markägaren Jonny Wernér fått en sammanlagd ersättning på 18.000 euro.
– Det är kaffepengar med tanke på att bolaget får arrendera marken i 25 år, säger Wernér som tycker att vindbolagets agerande kan kallas både bondfångeri och mycket annat.
Gratis elkabel på samfällt vatten
Torpbon Rune Fagerström håller med och tycker att landskapsregeringen, ÅMHM och Eckerö kommun har kört över byborna. Han ser det som mycket märkligt att vindbolaget fått dra elkablar på Torps samfällda vatten utan att alls behöva betala någon ersättning.
– Utan kabeln skulle det ju inte ens ha varit möjligt att bygga vindparken här, påpekar Fagerström och berättar att han insåg att många Torpbor blivit lurade på rättmätiga arrenden när han i fjol i Landsbygdens Folk läste en artikel om vilka ersättningar vindkraftsparker betalar på fastlandet.
– Här har hela processen handlat om att vindbolaget vill komma undan så billigt som möjligt för att tjäna pengar åt storkapitalet, tycker Fagerström och får instämmande nickar av Lars-Göran Karlberg och Jonny Wernér.
Skarp kritik mot skyltar
Mycket kritiska är markägarna också till att vindbolaget utan att fråga väglaget har satt upp skyltar som varnar för att använda vägen när det finns risk för att det lossnar isbitar från möllornas vingar.
Bolaget hänvisar till att det finns försäkringar som ersätter eventuella skador på liv och egendom, men har ändå satt upp skyltar att trafiken sker på egen risk vid blinkande varningsljus.
– Väldigt fult gjort. Vad händer om en ambulans eller något annat utryckningsfordon behöver använda vägen och möts av blinkande varningsljus och att man kör på egen risk? Man kan inte bara sätta upp varningsskyltar och överföra ansvaret på väganvändare. Det ska alltid vara möjligt att använda vägen, tycker en väglagsdelägare.
Nu vill väglaget att vindkraftsbolaget bekostar en ny väg längre ifrån vindmöllorna.
– Allt är så osäkert. Hur ska man våga köra över högspänningskablarna för att med maskiner komma in i sin skog för att jobba? Och vad betyder mikroplasten som lossnar från vingarna i det långa loppet för oss och våra barn?, undrar Jonny Wernér.
Markarrenden enligt SLC:s rekommendation
Även om markägarna i Eckerö Torp skulle få ett årsarrende på närmare 100.000 euro är det en ”enorm skillnad” jämfört med exempelvis vindkraftsparken Kalax i Närpes som för 2021 betalade 934.958 euro i arrendeavgifter.
Vindbolagets inkomster var i fjol nästan 23,4 miljoner euro och enligt det avtal som tecknats ska 4 procent av intäkterna betalas som arrende åt markägarna inom vindupptagningsområdet. Helt enligt centralorganisationen SLC:s rekommendationer.
– Kalax är betydligt större än Långnabba, men på basen av Långnabbas förväntade årsproduktion på 130.000 megawattimmar skulle markägarna i Torp enligt samma grunder få närmare 400.000 per år som arrende. Och med årets höga elpriser borde arrendesumman bli ännu högre.
Minimiavstånd gäller inte för servitutvägar
Vid vägförrättningen i augusti hänvisade delägarna också till regelverk i Finland och Sverige där det sägs att ett vindkraftverk måste stå minst 200 meter från en väg.
Enligt vindbolaget gäller minimiavståndet 200 meter enbart i förhållande till allmän väg och vid vägsammanträdet ansåg förrättningsmännen att eventuella begränsningar beträffande avståndet till servitutvägarna borde ha beaktats redan vid bygglovsförfarandet eller i miljötillståndet.
Beslutet blev ändå att väglagets väg alltid bör vara öppen för trafik för delägarna och detta beslut har Wind AX alltså protesterat emot. Om vägen inte kan hållas öppen eller ifall vindkraftverken medför oskäligt stor risk för vägens användare ska vindkraftverken enligt vägförrättningen stängas ner. Annars ska vägen flyttas på vindkraftsbolagets bekostnad.