Att spänna hästen för släde eller vagn är en traditionell kännedom som delvis har fallit i glömska, och speciellt på svenskt håll börjar kunskaperna vara skrala. Det säger Marika Hemgård på Storstara gård i Pedersöre, en av dem som på Työhevosharrastajats initiativ ibland förmedlar sina kunskaper om ispänning vidare. Det gagnar folk och hästar i längden att kunskapen finns kvar, säger hon.
Finnhästen Voiton Viivi har stått en stund och väntat i porten, men snart ska hon få ta oss med på en åktur i gårdens omedelbara grannskap.
Marika Hemgård, ägare och kusk, leder ut Viivi på den soliga gårdsplanen och placerar henne strategiskt framför släden. Vinden biter i kinden när Marika med vana händer fäster skaklarna med hjälp av draglädren så att de säkert sitter fast i rankbågen.
Det går i ett huj. Marika kan det här och sedan ett par år tillbaka håller hon ibland kurser i ispänning med inriktning på körning med släde. De halvdagslånga kurserna arrangeras på initiativ av Työhevosharrastajat – en landsomfattande förening vars målsättning är att bevara traditionen med arbetshästar och att förmedla kunskapen om dessa finska trotjänare vidare.
Syftet med kursen är att den som vill lära sig ispänning ska ha någon att fråga, och det för en billig penning. Kursen kostar tio euro, kaffe med dopp ingår.
– På kursen går vi igenom olika delar, hur de används och vad som passar, berättar Marika. Deltagarna, vanligtvis 4-5 stycken åt gången, får en chans att öva sig och så finns det möjlighet att fråga och diskutera.
Sätten att fästa remmar i skaklarna är många och de kan variera från en by till en annan. Huvudsaken är dock att släden eller kärran blir säkert angjord.
– Ispänningen är viktig ur ett säkerhetsperspektiv, både för häst och passagerare, konstaterar Marika. Och förstås måste man för hästens välmående speciellt se till att lokorna inte skaver.
Själv har Marika lärt sig att spänna för släden av sin svärfar, Bengt Hemgård.
– Om du inte har någon gammal hästkarl i bekantskapskretsen att fråga, så gå en kurs och lär dig den vägen, råder Marika den som vill börja köra med kärra eller släde.
Utbildad hästföretagare
Marika kommer ursprungligen från Jakobstad, men har bott tillsammans med maken Fredrik Hemgård på Storstara gård i snart 23 år. Till familjen hör även två söner, Wilhelm, 19, och Valter, 16.
– Det här är Fredriks hemgård, berättar Marika. Vi är den tionde generationen här.
– Den elfte generationen gick ut Lannäslund förra våren, säger hon och ler menande mot Wilhelm som går förbi ute på gården.
Själv har Marika sedan några år tillbaka en yrkesexamen för skötsel och omsorg av produktionsdjur från Optima i bagaget.
– Det var en hästföretagarutbildning som ger en rätt att ta över ett jordbruk, berättar hon. Mest var den inriktad på häst och vi fick lära oss allt från fodertillverkning och skötsel till budgetar.
– Det förekom även föreläsningar med veterinärer och hovslagare och man kunde delta oberoende av om man var intresserad av ridning, körning eller uppfödning, fortsätter hon. Flera av dem som gick utbildningen hade ridskole- eller ridlärarerfarenhet.
Hösten 2020 deltog Marika också i en grundläggande kurs i Kaustby, där deltagarna fick en djupare insikt i utvecklingen av Green Care och hur producera tjänster inom hästkörning. Något hon valt att satsa en hel del på.
Varierande verksamhet
Marika och Fredrik låter verksamheten på Storstara gård vila på många olika ben. En av de huvudsakliga inriktningarna är dikoproduktionen med knappt fyrtio kor och kalvar.
På gården finns även hästar, får och åsnor samt ankor, höns och kaniner. Dessutom hyr Hemgårds ut fem stycken hästboxar till olika hästägare.
– Vi matar och sköter hästarna, så behöver ägaren bara rida och köra, förklarar Marika.
Själva presenterar gårdsfolket sitt hemman som en husdjursgård med besöksmöjligheter. De erbjuder också möjlighet till hästskjuts på beställning.
– Det blir mycket släde på vintern och kärra på sommaren, säger Marika. Vi har en fyrahjulskärra som rymmer sex vuxna eller ännu flera barn. Ofta är det dagisgrupper som kommer på besök, det är roligt för dem att få se något annat.
Viivi och Marika kör runt med passagerare, ung som gammal, både på landsbygden och i stan. Deras tjänster är populära vid bröllop och bemärkelsedagar, men de brukar också finnas på olika marknader och evenemang. Fast för närvarande lyser förstås tillställningarna med sin frånvaro.
Släden som Viivi drar omkring passagerare med vintertid har sina anor. Det är en mjölksläde från Staraby och Fredrik berättar att det rymdes 6-7 gårdars mjölk i släden när det begav sig. Grunden är gjord av Fredriks farfar, medan själva lådan är gjord av hans far i början av 1950-talet.
Lugn, stabil och pålitlig
Bjällran sjunger vackert och klangen ekar ut över lindorna i Staraby medan Viivis hovar taktfast tar oss framåt i vinterlandskapet.
– Det sägs att alla gårdar hade sitt eget ljud på sedolk-klockan förr i tiden, berättar Marika. Dessutom kunde man ha en löstagbar klocka på aisan, skakeln. När hästen var fullastad med virke och skulle ut ur skogen hade man bjällran på och då förstod andra trafikanter som körde på den smala skogsvägen att ett ekipage med förkörsrätt var på kommande.
Viivi gör inget traditionellt skogs- eller jordbruksarbete. Det är körningar med kärra eller släde som är hennes grej och i tolv år har hon och Marika varit ett fint fungerande team.
Viivi kom till Storstara Gård som sexåring. Tack vare sin trygga natur och sitt lugna lynne blev det just hon som Hemgårds valde.
– Jag tog en provtur med henne tillsammans med våra pojkar och svärfar, minns Marika. Viivi reagerade inte på vare sig bilar eller mopeder, så det kändes som en bra häst. Lugn och stabil. Och så litade hon stort på oss redan från första början.
Marika minns också hur Viivi var lugnet själv när de gjorde arbetsdemonstrationer med henne på Farmarimässan i Seinäjoki för några år sedan.
– Viivi är en tiopoängare! Hon hade inga problem alls att gå bland folk trots alla intryck!
Fyra gånger har Marika och Viivi deltagit i arbetshästmästerskapen – en tävling som endast ordnas för stamboksförda hingstar och ston. För att få delta i de årliga mästerskapen måste hästen vara av finskt kallblod, ingen korsning godkänns. Själva tävlingen består av tre delar; trav, skritt och drag.
Finnhästen är mångsidig och samarbetsvillig. Den kan användas inom många olika områden och Marika lyfter fram dess potential inom olika former av Green Care.
– Jag hoppas och tror, säger hon, att arbetshästen har en ljus framtid i Finland. Och att den också ska kunna fungera som vän och terapeut.