Många nya jägare
i Pedersörenejden
– men färre vill jaga älg

På en del håll i landet har vissa jaktföreningar utmaningar med rekryteringen av nya unga jägare. Men det är inte fallet i Pedersörenejdens jaktvårdsförening. Där är återväxten god – men däremot har inte alla unga intresse av att jaga älg.

– Jag jagar det mesta, men däremot är jag inte med i älgjakten. Här i området har älgstammen också minskat mycket och det gör jakten tråkig eftersom inte mycket händer på ett pass. Älgjakten tar också mycket tid och i stället satsar jag på att vara aktivt med i rådjursjakten, säger Axel Ahlvik, jägare i Esse jaktförening.

Axel Ahlvik, 22, hör till kategorin ung och möjligen också modern jägare. Modern i bemärkelsen att älgjakten inte verkar locka unga i lika hög grad som förr.

– Jag har jagat aktivt, vilket betyder nästan varje vecka, i åtta år och började vara med på jakten redan som tioåring med min pappa. Men älgjakten har faktiskt aldrig lockat mig. Det är mycket roligare att jaga andra djur än just älg, förklarar han.

På en del håll i Finland har man stora svårigheter med nyrekryteringen. Medelåldern bland jägarna stiger, men det är inte ett problem inom Pedersörenejdens jaktvårdsförening som omfattar kommunerna Pedersöre, Jakobstad och Larsmo.

– Att unga inte vill jaga är nog litet av en myt. Lokalt och ställvis kan det vara problem med återväxten i avfolkningsbygder i till exempel i Östra Finland. Men för vår del och Kust-Österbotten är trenden den motsatta. I tio år har vi inom vår jaktvårdsförening fått cirka 150 nya jägare och totalt uppgår antalet till 2.030 stycken. I hela landet har vi fortsättningsvis en jägarkår som konstant håller sig kring 300.000, berättar Mattias Kanckos, verksamhetsledare för Pedersörenejdens jaktvårdsförening.

Sämre tålamod och dyrt

Men en utmaning är då att många av de nya unga jägarna inte vill jaga älg. Enligt Kanckos kan det bero på att dagens unga jägare har sämre tålamod än tidigare generationer.

– Älgjakten där man sitter på pass kan vara rätt händelsefattig jämfört med till exempel jakt på ringduva där det blir flera skottillfällen per dag. Samma gäller rådjursjakten där det händer mera jämfört med älgjakten som inte verkar locka lika mycket som tidigare, säger han.

En annan orsak är att de initiala kostnaderna är dyra. Vapen, inklusive kikare, en VHF-telefon, andelar i slakthus och deltagaravgifter bidrar enligt Kanckos till kostnader för en ny jägare på omkring 3.000 euro.

– Kostnaden för älgjakten gör att tröskeln blir högre. En del föreningar har ett system där vissa avgifter kan betalas under flera år, men för en ny jägare som är osäker på om det lönar sig att börja kan steget att börja med älgjakt vara stor, menar han.

Det som också försvårar rekryteringen av älgjägare är att en del jaktföreningar har ett maxtak för medlemsantalet. I Larsmo är båda jaktföreningarna där fulla och tar inte emot nya medlemmar.

– På andra ställen finns också olika krav på att man måste vara bofast på jaktorten i flera år eller vara en stor markägare. Det här är ytterligare orsaker som försvårar nyrekryteringen.

Men Kanckos tror inte att den framtida älgjakten äventyras på grund av det här.

– Dagens jakt med hundar med pejling är så effektiv att det inte är någon risk för att vi inte får skjutit tillräckligt många älgar. Men i exempelvis de södra delarna av landet, gällande jakten på vitsvanshjort, börjar hanteringen av skjutna djur bli ett bekymmer.

Viss jakt kan bli mer yrkesmässig

– Alla jägare vill inte ta hand om stora mängder skjutna djur och i stället säljs djuren och det här tror jag kommer att göra att en del jakt på sikt blir mer yrkesmässig, säger han.

Hur menar du? 

– Att till exempel de som har en bra jakthund och vill jaga mycket kommer att jaga med många olika jaktlag under en säsong och kanske också får ersättning för jakten. Men där är vi inte ännu, säger Kanckos.

Pedersörenejdens jaktvårdsföreningen har också medvetet satsat på att underlätta nyrekryteringen av jägare. Jägarkurser har anpassats och effektiverats och examenstillfällen ordnas direkt efter kurs.

– Vi har försökt göra tröskeln låg för att kunna ta jaktkort. Kurserna är inte utspridda över flera månader utan är intensiva på tre dagar. Om en deltagare inte klarar examen direkt så finns flera kommande tillfällen så väntetiden blir inte lång.

Det systemet har gjort att jägare från också andra delar av Österbotten vänder sig till Pedersörenejdens jaktvårdsförenings kurser.

– Våra kurser och examenstillfällen är omtyckta och tillfällena är öppna för alla oavsett boningsort. Vi har många från de södra delarna av landskapet som deltar i våra examenstillfällen.

Något han också noterar är att antalet kvinnliga jägare har ökat mycket under senare år.

– Kvinnliga jägare har ökat enormt från när jag började. När vi ordnar kurser är ungefär hälften av deltagarna kvinnor.

Kan jaktföreningar vidta andra åtgärder för att stöda nyrekryteringen?

– Vi har jaktlag i Finland med en medelålder på över 70 år. Sådana föreningar måste inse att kraven för att komma med måste sänkas. Som till exempel att låta sådana som inte bor på orten få vara med och inte kräva att sådana medlemmar måste vara med på alla talkon, svarar Kanckos.

Viktigt unga jägare får ansvar

Ett annat tips är att överlåta ansvar åt nya jägare. Det har man gjort i Esse jaktförening som gav Axel Ahlvik ansvaret som jaktledare för rådjursjakten.

– Först tänkte jag bara vara med i rådjursjakten, men när jag fick ansvaret som jaktledare tackade jag för förtroendet. Nu får jag styra jakten som jag vill ha den och det är intressant att välja ut rätt individer och planera för jakten, säger han.

Morgonen då LF besöker Esse har ett rådjur fällts. Rådjursjakten kräver ingen licens och i stället är det jaktföreningarna själva som bestämmer hur många rådjur som ska fällas.

– Vi bestämde oss för att fälla 20 rådjur under årets jakt och har nu fällt 18 stycken. Vi började i september och är nu på slutrakan. I morse fick hunden spår på fem rådjur och nu har vi fällt ett av dem. Nu byter vi område så att fördelningen blir jämn, förklarar Ahlvik.

Inför årets älgjakt beviljades färre licenser än tidigare. Inom Pedersörenejdens område är variationerna för hur licenserna har utnyttjats mycket stora.

– I till exempel Larsmo och Esse har älgjakten gått dåligt med den sämsta utnyttjandegraden av licenser någonsin på strax över 50 procent. Orsakerna till det är oklara, men när stammen successivt har minskat mycket de senaste åren så blir det luckor. På andra ställen inom vårt område som i Purmo har vi nästan utnyttjat 100 procent av licenserna, berättar Kanckos.