Under senaste växtperiod hade torkan en märkbar påverkan på skördemängderna, som stannade på mellan 30 och 50 procent av medelskördarna. Men trots torkans negativa påverkan lyckades de gårdar som kom nära medelskörd ändå nå ett gott ekonomiskt resultat. Det berodde på det stigande priset på spannmål i kombination med lägre produktions- och torkinsatser som en följd av torkan. Betydelsen av markens växtskick och åkrarnas vattenhushållning blev speciellt stora efter det andra året i rad med en vädermässigt utmanande odlingssäsong. Det här framkommer av Pro Agrias resultat för växtproduktionen 2018.
Resultatet år 2018 vände efter fyra förlustbringande år åt ett litet positivare håll. Av spannmålen lyckades korn, råg och havre bäst. Vete och vårraps blev däremot på förlust.
Av baljväxterna lyckades ärtodlingen bättre än bondbönan, som började lida av torkan. Sockerbetan drog nytta av värmen och gjorde det bästa resultatet. Resultatet för kummin blev lägre än vanligt på grund av en svag prisnivå.
Resultaten grundar sig på Pro Agrias Skiftesdatabank och uträkningarna för produktionskostnader för de arealmässigt största odlingsväxterna 2018, främst på södra Finlands område.
Prisökning blev räddning
Priserna på inhemsk spannmål steg efter flera års låga prisnivå på nytt till över 200 euro per ton till följd av klart mindre skördar. Utbudet blev därmed mindre än industrins behov. Anmärkningsvärt är att prisökningen på spannmål gällde all spannmål – såväl livsmedels- som foderspannmål.
Priserna var mellan 15 och 20 procent högre per ton än de europeiska prisnoteringarna. Prisökningen räddade gårdarna från den värsta katastrofen, trots att man inte fullt ut kunde dra nytta av den på grund av de låga hektarskördarna.
Det ekonomiska resultatet för foderkorn och havre var det bästa av vårspannmålen, eftersom de kom närmare de normala skördemängderna, och skördepriset var över 200 euro per ton. Livsmedelsdugligheten för havre led av de låga hektolitervikterna.
Trots att rågen var förloraren då det gäller prisökningen, med ett försäljningspris som stannade under 190 euro per ton, blev det ändå ett gott ekonomiskt resultat på grund av större hektarskördar som nådde över 4.500 kilo. Korn och råg kom upp till nettovinster på litet över 100 euro och havre till cirka 50 euro per hektar.
Däremot blev det förlust för både höst- och vårvete trots priser på över 220 euro per ton, eftersom skörden stannade på cirka 3.000 kilo per hektar.
Ekospannmålen nådde 100-200 euros nettovinster per hektar med försäljningspriser på mellan 350 och 370 euro per ton.
Ärt, sockerbeta och kummin lyckades bra
Av baljväxterna lyckades ärten i fjolårets förhållanden med en skörd på över 3.000 kilo per hektar, med vilket den kom upp till en nettovinst på knappa 90 euro per hektar.
Också vårrybsen nådde ett positivt resultat, men man måste ta i betraktande att den har minskat under åren i takt med att vårrapsen har erövrat mark och är därför inte så representativ. Däremot blev resultatet för vårraps och bondböna ordentligt på minus, ungefär 150 euro per hektar, på grund av den misslyckade skörden.
Sockerbetan, som inte tidigare har varit med i de här analyserna, såg ut att klart slå andra åkerodlingsväxter med sitt goda ekonomiska resultat. Sockerbetsskördarna led inte av torkan lika mycket som andra skördar och den långa, varma hösten stimulerade tillväxten. För sockerbetans del är det också anmärkningsvärt att dess material i databanken är klart mindre än för spannmål, och olika gårdars särdrag kan därför påverka resultatet.
För de gårdar som har förutsättningar och ramar för produktion, ger resultatet dock hänvisningar om att sockerbetan är en lönsam gröda i odlingsföljden och höjer gårdens ekonomiska resultat.
Resultatet för kummin blev lägre än vanligt på grund av sjunkande marknadspriser. Kumminskördarna var goda såväl här som på andra håll, vilket orsakade en tillfällig överproduktion på marknaden och ledde till sjunkande priser. Enligt erfarenheter från tidigare år är svackan nu förbi och priserna väntas återigen stiga.
Kummin är som en mångårig växt med djupa rötter en bra gröda i växtföljden, en god kolbindare som också främjar naturens biodiversitet.
Ökad lönsamhet kräver gårdsvisa lösningar
Med tanke på den kommande växtsäsongen är tidigare aktuella teman återigen på tapeten: att diversifiera odlingen och att koncentrera odlingen av säsonggrödor till bördiga åkrar i gott skick för att minska riskerna och höja skördenivåerna.
Med de här åtgärderna svarar man också på synpunkterna i den offentliga debatten om att begränsa klimatuppvärmningen samt öka kolbindningen. Centralt är också att satsa på odling av spannmål av god kvalitet, eftersom de inhemska spannmålslagren har minskat ordentligt efter två besvärliga odlingssäsonger, utan att förglömma olje- och baljväxterna som har en kronisk, inhemsk efterfrågan.
Om spannmålspriset nästa höst är 165-180 euro per ton, är skördekraven mellan 4.500 och 4.700 kilo per hektar, för att man ska få kostnaderna täckta. Skördekravet för oljeväxter är litet under 2.000 kilo per hektar med ett pris på 360 euro tonnet och för baljväxterna 2.500 kilo per hektar med priset 230 euro per ton.
Att öka odlingens lönsamhet kräver fortfarande att man söker gårdsvisa lösningar. Lägre produktionskostnader och användningen av jämförelsematerial hjälper att utvärdera hurdana skördemängder eller avkastning per hektar som behövs för att upprätthålla odlingens lönsamhet. Å andra sidan behöver man också veta vilka kostnader som mest påverkar gårdens ekonomiska resultat och hur de kan åtgärdas.
Den bästa fjärdedelen av ProAgrias odlingsutvecklingsgrupper gjorde ett i medeltal 530 euro per hektar bättre resultat än den svagaste fjärdedelen. De fasta kostnaderna var cirka 150 euro mindre per hektar än den svagaste fjärdedelen. Dessutom fick den bästa fjärdedelen en skörd på 1.400 kilo per hektar mer än den svagaste fjärdedelen. De fick också ett skördeförsäljningspris på 10-20 euro mer per ton.
Det lönar sig att använda rådgivningstjänsten Råd 2020 både då det gäller att räkna ut produktionskostnader samt att reda ut olika odlingsalternativ utgående från den egna gårdens förutsättningar.