Under ett antal år har priserna på ull gått upp i Australien och efterfrågan från utlandet fortsätter att öka. Det är hela 98 procent av den australiska ullen som går på export. EU hör till de stora köparna utöver Kina och USA. Familjen Wood i New South Wales är bland de fårfarmare som får bra priser.
Klockan slår ett på eftermiddagen. De tre klippmaskinerna surrar igång och under två timmar, tills nästa rast, kommer 130 tackor att bli av med sin vinterskrud.
Familjen Wood, vars gård ligger längst ute på Dog Trap Road, utanför samhället Uralla i nordöstra New South Wales, är inne på sin andra fårklippningsvecka. Simon och hans bror Cameron tog över driften av gården från sin far Geoff i juli förra året.
Bröderna är nu den femte generationen av fårfarmare i New England. De har bestämt att de kommer att arbeta tillsammans i ett eller två år framöver. Därefter ska gården delas.
– Vi hjälper varandra flera dagar i veckan, säger Simon. Det är bara vissa beslut, som vi inte kan fatta tillsammans. Då blir vi envisa som två gamla getter.
Bröderna skrattar.
Det är en lukrativ affär att vara fårfarmare i dagens Australien. Sedan 2014 har det varit en kontinuerlig uppgång för ullpriser och prognosen för framtiden är positiv eftersom efterfrågan från utlandet ökar. Om man tittar på ett treårigt medelsnitt så exporteras hela 98 procent av Australiens ull. Storköpare är Kina, USA och Europeiska Unionen.
Priset på ull har stigit
Ordförande i fårullsböndernas forskningsföretag, AWI, Australian Wool Innovation, Wal Merriman, skrev i ett meddelande efter årsrapporten i oktober förra året:
– Sedan juni 2017 till juni i år har priset för ull stigit med 36 procent, från 15,07 australiska dollar (litet på 9,3 euro) till 20,56 dollar (lite på 12,7 euro) per kilo.
Gården Dog Trap sänder sin finfibriga ull (15,8-16,5 mikrometer) till den italienska anrika textilfabrikören Vitale Barberis Canonico.
– Vi har sålt ull till dem under 30 år, men sedan tre år tillbaka har vi ett kontrakt med dem och de betalar ett pris som ligger i topp, säger Cameron Wood.
För en bal av gårdens bästa ull, på 150-200 kg, Extra Super AAAA, betalar Vitale Barberis Canonico runt 5.200 australiska dollar (lite på 3.200 euro). För gårdens sämsta ull är priset på en bal cirka 1.900 australiska dollar (cirka 1.175 euro).
Ullen måste hålla standarden
Varje år ger den italienska textilfabriken en utmärkelse till den fårfarm som producerar utmärkt ull: ”A Recognition of Excellence in Wool”. 2017 gick priset till familjen Wood som innebar en resa till fabriken i Biella i norra Italien, samt en check på 50.000 australiska dollar (närmare 31.000 euro).
– Det är en stor ära för oss, att vi har vunnit denna prestigefyllda utmärkelse, säger Cameron Wood.
För att få fram den bästa ullen lägger gården stort fokus på att avla bort de får som inte håller standarden för de italienska kraven. Gården har 5.500 saxon merinofår. Runt 5.000 tackor betäcks varje år.
– När lammen har blivit ett år gamla och återigen när de är två år, går vi igenom flocken. De som inte passar till den merinoullen vi vill ha, betäcker vi med en blandrasbagge. Dessa lamm går sedan till köttbranschen, förklarar Simon Wood.
I dagsläget har gården 4.800 merinofår till ullproduktionen och 700 får till köttindustrin.
Under fårklippningstiderna är Simons jobb, tillsammans med de inhyrda arbetarna, att sortera hals-, buk- och lårull. Cameron inspekterar därefter och graderar ullen som kommer till hans bord. Han vill ha många ullfällar som är 75 mm med 55 newtons.
– Här vill vi ha flest fällar, skrattar Cameron och kastar in ännu en fäll av bästa kvalitet i EXSUPAAAA-båset.
