På onsdagens höstmöte genomförde SLC Åboland ett ordförandebyte. Mickel Nyström från Korpo tackar för sig och Thomas Lindroth från Kimitoön tar över den åboländska ordförandeklubban.
Det är två glada och bekanta åbolänningar som träffas innan höstmötet. Mickel Nyström har varit ordförande för SLC Åbolands styrelse i två års tid.
– Två år som ordförande räcker till för mig. Gården här hemma kräver allt mera av min uppmärksamhet och därför räcker tiden inte till för ordförandeuppdraget och allt vad det innebär, säger Nyström och hänvisar till hemgården på Korpo.
Under Nyströms tid som styrelseordförande har SLC Åboland aktivt försökt föra en dialog med andra grupper i samhället.
– Det gäller bland annat miljöorganisationer och samhällsplaneringen. I dagens klicksamhälle går allt fort och det är svårt att anpassa sig till en bransch där kvartalen är 25 år, säger han med glimten i ögat.
Nyström sitter fortfarande kvar i styrelsen trots att Lindroth nu tar över ordförandeklubban. Lindroth har suttit i styrelsen redan under tidigare år. Som ordförande för SLC Åboland sitter Lindroth också i centralförbundets styrelse.
– Jag är definitivt bekant med jordbrukets intressebevakning från SLC, men också från MTK-sammanhang, säger Lindroth.
Den unga och aktiva styrelsen fortsätter
Kännetecknande för SLC Åbolands styrelse under de senaste åren har varit att den varit ung och aktiv, någonting som fortsätter i och med att det närmast sker en rotation på de olika posterna.
– Vi kommer att fortsätta vara aktiva, det är alldeles klart. Inom styrelsen finns många som vill jobba för en bättre lönsamhet inom lantbruket som helhet, men också att vi som organisation ska delta i samhällsdebatten. Man blir lätt bortglömd om man inte är aktiv. Vi ska fortsätta att lyfta vår profil, trots att coronan ännu en tid kommer att störa det arbetet, säger Lindroth.
Lindroth lyfter också upp markägar- och planeringsfrågor som ett område där man också i fortsättningen ska jobba aktivt.
Lindroth och Nyström delar uppfattningen att jordbruket gjort en hel del för miljön och säger att miljötänket inom jordbruket är något helt annat i dag än till exempel för 10-20 år sedan.
– Vi ska ha allt mer i grönt på åkern för kolbindningens skull, men också för att hindra näringen från att rinna ut i vattendragen. En jordbrukare vill ändå framför allt ta bort näringsämnena från åkern med skörden, säger Lindroth.
De åboländska särdragen bjuder på utmaningar
Jordbruket i Åboland är annorlunda än till exempel i övriga Egentliga Finland. Framför allt är det mer småskaligt, mångsidigt och även väldigt splittrat på grund av geografin.
– Gårdarna i Åboland står ofta på flera ben, utöver växtodlingen finns det ofta någonting annat som man sysslar med. En sådan produktion är inte alltid så lätt att utöka. Och i delar av Åboland är växtodlingen ofta olönsam i sig självt på grund av småskaligheten, säger Lindroth.
Förbindelserna i skärgården är givetvis en sak som alltid berör i Åboland och för lantbrukare är tryggandet av de tunga transporterna speciellt viktigt. I och med att transporterna blir långa och dyra så blir alla transporter, till exempel av spannmål till uppköpare på fastlandet, en tilläggskostnad. Inom spannmålsproduktionen finns det sällan utrymme för den tilläggskostnaden.
Lindroth påpekar ändå att Åboland också har en del särdrag som är direkta triumfkort.
– Förhållandevis nära har vi lantbrukets förädlingsindustri, direktförsäljning med marknaden nära under en stor del året, här finns fortfarande en balans mellan växtodling och djurhållning, specialodling samt ett gynnsammare klimat än i största delen av Finland, säger han.
Nu lantbruksföretagare på heltid
Lindroth odlar själv sockerbetor på hemgården Gundby på Kimitoön, en form av specialodling han är nöjd med.
– Sockerbetor ger ett tilläggsvärde för oss och vi har lämpliga jordar för grödan.
Förutom sockerbetor odlar Lindroth spannmål och proteingrödor. Gällande dem uppmanar han andra odlare att följa med prisutvecklingen och att binda priset på grödorna till ett pris som täcker produktionskostnaderna och som man själv är nöjd med.
– Jag prissäkrar ungefär 90 procent av hela produktionen och långt är det fem års medeltalet som jag utgår ifrån när jag fattar mina beslut. Råg är ett typexempel på en gröda där jag ser det som nödvändigt att prissäkra och där man faktiskt kan dra nytta av att vara proaktiv med prissäkring och kontraktsproduktion, själv binder jag rågens pris och leverans för två år framåt, säger han.
41-årige Lindroth är en relativt nybliven lantbruksföretagare på heltid, då han nu slutat jobba utanför gården.
– Jag har länge velat vara lantbruksföretagare på heltid och jag ser det som en stor möjlighet att nu kunna göra det, avslutar han.
Lindroth har en tvåspråkig familj, hans fru är också heltidslantbrukare och driver smågrisproduktion i Finby i Salo. Hela familjen satsar alltså helhjärtat på lant- och skogsbruket.
SLC Åboland höll sitt kombinerade vår- och höstmöte som ett hybridmöte på onsdagen. Förutom stadeenliga förhandlingar bjöds mötesdeltagarna på en lantbrukspolitisk översikt av SLC:s Jonas Laxåback och ett föredrag av MTK:s Airi Kulmala. I anslutning till mötet höll också ProAgria Finska Hushållningssällskapet sitt årsplenum.