EU-valet närmar sig och på Landsbygdens Folks redaktion har vi därför sammanställt fem frågor till de kandidater vi har hittat, som är medlemmar i SLC.
Vi har formulerat frågorna med tanke på EU-parlamentets arbete och den finländska landsbygdens intressen i EU. Sammanlagt fyra av de kandidater vi har hittat som är medlemmar via sitt producentförbund eller en skogsvårdsförening, har skickat sina svar till oss.
Kandidaternas svar hittar du här intill enligt efternamn i alfabetisk ordning. Valet är söndag 26 maj. Förhandsröstningen inleds på onsdag 15 maj och pågår till och med tisdag 21 maj.
Glöm inte att rösta!
Fråga 1: EU-parlamentets jordbruksutskott har enats om ett betänkande kring den framtida jordbrukspolitiken. Är du som invald EU-parlamentariker villig att arbeta utgående från det eller behövs det ändringar?
(Till sin hjälp fick kandidaterna ett par länkar som tidigare ingått i LF om betänkandet)
Fråga 2: EU-parlamentet har en viktig roll då de nya kommissionärerna utses. Vilken typ av jordbrukskommissionär behöver EU?
Fråga 3: Vad är viktigt i den kommande arbetsperioden för den EU-kommission, som sitter de följande 5 åren?
Fråga 4: Vilken fråga vill du speciellt lyfta fram i EU-parlamentet i form av en rapport där du är huvudrapportör?
Fråga 5: Hur bör beslutanderätten i skogsfrågor fördelas mellan EU och medlemsstaterna?
Christoffer Hällfors
Hemort: Lappträsk
Producentförbund/skogsvårdsförening: SLC Nyland, Södra skogsreviret
Yrke/titel: Skogsägare, Politik- och dataanalytiker, Pol.mag.
Familj: Frun Sonja och hunden Pate. Mamma Henrika och syster Kickan hör också till familjen.
Parti: Svenska folkpartiet
Fråga 1: Jag tror nog att det beslutet måste ses över. Där finns många saker i det betänkande som inte passar oss i Finland, exempelvis stödtaket. Det kan inte vara så att de få som tar stora risker och satsar på framtidens jordbruk och livnär sig på jordbruket hamnar ut för ett stödtak. Jag tror att det nya parlamentet och det nya jordbruksutskottet nog vill behandla den framtida jordbrukspolitiken innan den går framåt. Viktigt dock är nog att nå en konsensus och hitta de gemensamma nämnarna men här ser jag nog möjligheten att ge mera beslutanderätt till de enskilda medlemsländerna i vissa frågor.
Fråga 2: Det är viktigt att EU får en aktiv jordbrukskommissionär som förstår sig på hur EU-ländernas jordbruk skiljer sig från varandra och förstår att satsa på kvalitet i jordbruksprodukterna i EU. Samtidigt är det en som måste förstå sig också på hur den globala jordbruksmarknaden fungerar. Vi behöver en jordbrukskommissionär med öppet sinne och vilja att lära sig.
Fråga 3: Det viktigaste är att förstå framtidens utmaningar och utveckla EU så vi kan möta dessa utmaningar. Förhindrandet av klimatförändringen kommer att vara en av de största utmaningarna under följande fem åren och det måste ske fort för att förhindra en 1,5 graders uppvärmning. Detta måste dock göras med fakta och Finlands skogskunnande borde här tas i beaktande. Vi behöver mer växande skog som binder kol och för att starkare växande skog så måste vi också få avverka. Odling av vall på åkrarna är också ett effektivt sätt att binda kol. EU måste då kunna kräva samma krav på produkter som kommer utifrån till den europeiska marknaden som de produkter som produceras här. Det politiska läget i världen kommer antagligen att hårdna ännu mer vilket betyder att EU behövs som en resonlig part mellan Kina, Ryssland och USA. EU-länderna måste dock fungera tillsammans för att vara starka i utrikespolitiken.
Fråga 4: Jag skulle lyfta speciellt upp landsbygden och landsbygdsutveckling. EU har många olika landsbygder var det ligger en styrka i olikheterna. EU borde fokusera på att använda ny teknologi för att möjliggöra arbetsplatser på landsbygden och bl.a. satsa på att utveckla jord- och skogsbruk och bioekonomi för att öka kolsänkor och tackla klimatförändringen. Vi måste utveckla hela EU, inte bara städerna.
Fråga 5: För det första så borde EU bli bättre på skogsfrågor. Vi har här i norra Europa ett starkt skogsbruk som ska fortsätta utvecklas. Här finns också det starkaste kunnande inom skog i världen och det måste få utrymme i EU. Gällande beslutanderätten så tycker jag att man i EU också i fortsättningen ska värna om den nationella beslutanderätten i skogsfrågor. Här är det förnuftigast att besluten tas lokalt där kunnande finns.
Max Schulman
Hemort: Lojo (Virkby)
Producentförbund/skogsvårdsförening: SLC Nyland
Yrke/titel: agrolog, lantbruksproducent och spannmålsombudsman MTK
Familj: spanskfödda frun Marta samt 3 söner (11, 16, 25)
Parti: Svenska folkpartiet
Fråga 1: I stora drag kan jag tänka mig att arbeta med betänkandet, men med vissa förändringar eller tillägg: Jag kommer inte utan omprövning att godkänna ett stödtak på 100.000 euro, fastän det blev en liten förhöjning jämfört med tidigare. Här måste man bättre kunna beakta den redan existerande gårdsstrukturen och sporra gårdarna att växa på ett hållbart sätt.
Fråga 2: Vi/EU behöver en jordbrukskommissionär som kommer från ett mindre EU-land helst med euro som valuta. Han/Hon bör helst ha någon förståelse för vad jordbruk handlar om. Kommissionären måste också vara beredd på och intresserad av att ta hand om livsmedelsexportfrågor på ett aktivt sätt samt aktivt promovera vårt sätt att odla i EU, där vi beaktar miljön, klimatet samt renligheten med mera. Kommissionären bör också kunna tala flytande engelska.
Fråga 3: EU:s budget (MFF) måste fås till stånd med eller utan Brexit. Brexit-frågan är viktig liksom REFIT, bekämpningsmedelsfördraget. Den nya gemensamma lantbrukspolitiken (CAP), som kommer att ha en helt ny struktur med mera klimataktioner. Här måste man minska på odlarnas byråkratiska börda. Stora handelsfrågor kommer också att finnas på agendan. Det gäller Australien, Nya Zeeland, Mercosur samt även USA och andra. Klimatfrågan samt invandringen och säkerhetsfrågorna kommer att vara högt på listan. För lantbrukets del kommer den nya utsädeslagstiftningen att vara viktig att få igenom. Där kommer man att ta fram frågan on de nya växtförädlingsmetodernas användning inom EU. Finland måste hålla sig bättre framme i frågorna kring jord- och skogsbruk samt landsbygden, skogen medräknad.
Fråga 4: Jag vill lyfta fram EU:s gemensamma lantbrukspolitik (CAP) och där vara rapportör för den delen som har att göra med klimatfrågorna, den gröna arkitekturen. Här har vi som lantbrukare mycket att vinna, men samtidigt riskerar vi mera ”byråkrati” och att förlora konkurrenskraft. Här får man inte glömma att vi, lantbrukarna, är entreprenörer och behöver inkomster för att sedan kunna investera i exempelvis klimatärenden. Den socioekonomiska aspekten kan och får inte glömmas. Vi inom EU:s jordbruk är hårt konkurrensutsatta av hela världen, detta måste också hållas framme.
Fråga 5: Skogsfrågan skall i första hand vara i händerna på medlemsländerna där den riktiga kompetensen finns. Vi behöver dock en enhetligare skogsstrategi i EU, som omfattar skogens plats i klimat- samt miljöfrågorna på ett vettigt sätt. Vi som ett stort och skogsberoende land har inte råd att låta skogens användningsgrad dras ner på bekostnad av vår ekonomi. Vi är långt beroende av export både av skogsprodukter och även av maskiner relaterade till skog samt ingenjörskonst inom metall samt kemi. Vi har också bevisat att man kan tillverka biodiesel av skogsindustrins sidoströmmar, detta behövs för att ”mitigera” klimat-”ångesten” i hela EU. Medlemsländernas kompetens måste tas i beaktande när EU formulerar sin skogsstrategi, först utgående från det socioekonomiska perspektivet och sedan den klimatpolitiska aspekten. Båda ryms med, bara strategin görs med bondförnuft. Finland borde vara i mitten, det vill säga leda denna skogsfråga inom EU.
Niclas Sjöskog
Hemort: Pedersöre
Producentförbund/skogsvårdsförening: ÖSP, Skogsvårdsföreningen Österbotten
Yrke/titel: Jordbrukare
Familj: Fru och tre barn
Parti: Svenska folkpartiet
Fråga 1: Det behövs definitivt ändringar i förslaget. Stödtaket är inte genomförbart, bäst är det att inget stödtak införs alls. Men införs det så är både 60.000 och 100.000 euro för lågt. Målsättningarna med reformen är goda, men jordbrukets primära uppgift, att producera livsmedel, har mer eller mindre glömts bort.
Fråga 2: Det vore bra med en jordbrukskommissionär som förstår det finska jordbruket. Gärna från ett mindre medlemsland med liknande förutsättningar som Finland. Gärna en finländare, men ett exempel på vilken typ av kommissionär är Franz Fischler från Österrike. Han var jordbrukskommissionär 1995-2004.
Fråga 3: EU är ett freds- och samarbetsprojekt som ska ge människor och regioner möjligheter, inte begränsningar. Företagen är de som skapar sysselsättning och välstånd. EU:s direktiv ska möjliggöra och uppmuntra till företagsamhet och handel över gränserna. Det måste bli slut med detaljstyrning och begränsningar.
Fråga 4: Stora rovdjur och speciellt varg vore en fråga som jag mycket gärna skulle vara rapportör om.
Fråga 5: Bästa alternativet är att EU inte alls blandar sig i skogsfrågor. Det finländska skogsbruket skiljer sig från merparten av europeiska länder genom att vi faktiskt har mycket skog och ett aktivt skogsbruk. Många länder har nästan inga skogar alls, och deras målsättningar skiljer sig mycket från våra. Finland kan inte ha en skogspolitik som är gjord för parkskogar.
Thomas Snellman
Hemort: Pedersöre
Producentförbund/skogsvårdsförening: ÖSP, Skogsvårdsföreningen Österbotten
Yrke/titel: ekobonde, landsbygdsutvecklare
Familj: gift, fyra vuxna barn
Parti: De gröna
Fråga 1: Jag vet inte allt vad betänkandet omfattar men gällande ett stödtak per gårdsbruksenhet är jag helt på Phil Hogans linje. Ett stödtak skulle ur min synvinkel ha många positiva effekter. Det skulle hjälpa till att dämpa den alltför stora strukturomvandlingen inom jordbruket inom vissa delar av EU. Denna har stor del i både miljömässiga och ekonomiska problem som drabbat jordbrukssektorn. Dessutom skulle stödtaket definiera max- storleken på ett familjejordbruk. En definition som många jordbruksorganisationer tappat bort i sin fartblindhet. Men inte alla, jordbrukarorganisationen Confederation Paysanne i Frankrike har som första princip ”att dela på produktionsvolymerna för att ge så många som möjligt tillgång till jordbrukaryrket och kunna livnära sig på detta”. Min åsikt är att Finland skulle behöva antalsmässigt alla nuvarande jordbruk. 1994 deltog jag i en nationell delegation till Österrike för att se hur dom förberedde sig inför EU-medlemskapet. Deras strategi var att bibehålla det småskaliga jordbruket. Vid EU-inträdet hade Österrike lite över 200 000 gårdar (3,4 miljoner hektar) Idag finns nästan 140 000 gårdar kvar (2,9 miljoner hektar)Inkomstnivån har varit någorlunda stabil och jordbruksinkomsten per gård ligger på det dubbla jämfört med Finland.
Det är ju märkligt om en facklig jordbruksorganisation aktivt driver frågan att minska antalet medlemmar och därmed också politisk tyngd.
Fråga 2: Jordbruket skulle behöva en jordbrukskommissionär som starkt driver frågan om ett mer hållbart jordbruk med hög verkningsgrad, det vill säga maximal mängd energi i form av mat i förhållande till använd fossil energi. Jordbrukets största dilemma är utarmningen av matjorden. Ensidiga monokulturer leder till sänkt humushalt och alla miljömässiga problem kopplade till detta.
Fråga 3: Det absolut viktigaste är kampen mot klimatförändringen. Detta är en process som är svår att genomföra inom nationella beslutsfattanden. Men som gemensamt projekt inom unionen med över 500 miljoner mänskor och som världens största ekonomiska aktör kan EU fungera som föregångare och samtidigt sätta press på andra aktörer.
Fråga 4: En totalreform av jordbruket på sikt som strävar till att skapa cirkulära system och minimera användningen av fossil energi. Det finns redan seriösa modeller som Solagros ”Afterres 2050”. En dylik reform skulle säkert kräva decennier att genomföra men nån gång måste man starta.
Fråga 5: Eftersom skogen ger den mest effektiva metoden för att binda kol till marken så är den givetvis i nyckelställning både nationellt och för EU. I praktiken skall skogen binda nästan allt kol som mänsklig verksamhet släpper ut för att få balans. Finland är i särställning med skog på 70 procent av arealen. Det skulle gälla att hitta en balansgång mellan virkesuttag och bindning av kol. Jag är helt införstådd med att skogen är Finlands ekonomiska ryggrad och vet att vi måste kommersiellt utnyttja skogen optimalt. Med tanke på att Finland är EU:s ”mesta” skogsland är vi starkt beroende av beslut inom denna sektor. Spontant upplever jag att det bör finnas stark nationell beslutanderätt, men att helheten bör beaktas.