Erika Sillander från Lerföreningen berättade allmänt om lerbyggnadstekniker och lerklining som metod för att förbättra väggar och fasader.
Obränd lera som byggnadsmaterial var ämnet för kvällen då Erika Sillander höll ett föredrag på ett byggnadsvårdskafé på Stundars i Rolf i början av september. Sillander har länge intresserat sig för lerbyggande. Hon har även forskat grundligt om tillämpade lerbyggnadstekniker i Österbotten och Satakunda 2012 och 2015.
Sillander lade under sitt anförande ut texten om stampade jordväggar, väggar murade med lermurbruk och lerklining.
Hur är intresset för lerbyggnadsteknik i Finland allmänt taget för närvarande?
– Metoden är definitivt på väg tillbaka. Företaget Natural Building Company i Billnäs som fokuserar på ekologiskt byggande, har rollen som ett slags en central aktör som kan erbjuda experthjälp. Det finns också en del andra mindre företag, yrkesmän och yrkeskvinnor som specialiserat sig på lerbyggande.
– I och med att det numera finns yrkesfolk på det här området kan man beställa lerbyggnadsarbeten nuförtiden. Man behöver inte nödvändigtvis göra jobbet själv.
I år har för övrigt en 1,5 år lång lerbyggarutbildning startats i Mynämäki i Egentliga Finland, berättar Sillander.
Den vanligaste lerarbetstypen i Finland är lerkliningsarbeten för att piffa upp väggar, fasader och innertak. Likaså förekommer exempelvis projekt där ler- och halmblandningar är aktuella.
– Hus av massiv lera är inte möjliga att uppföra för närvarande i landet. Det beviljas inte bygglov för sådana byggen. Även om lermaterialet lagrar värme har det inte en isolerande effekt, vilket är till nackdel i det finländska klimatet, säger Sillander.
Ett ekologiskt och ekonomiskt alternativ
Lera som byggnadsmaterial är betydligt vanligare på sydligare breddgrader. Det är fråga om en urgammal teknik som har använts sedan järnåldern.
– Stampade jordväggar och pisétekniken kom till Norden i slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet. Lera har alltid använts vid sidan av trä i byggandet även här i Norden. När man introducerade massivleratekniken i Norden så ville man göra städerna mera brandsäkra.
– Tidigare har det på det här området funnits mycket så kallad tyst kunskap som har förts vidare från generation till generation, säger Sillander.
Hon framhåller att byggandet med lera är en ekologisk och ekonomisk lösning som inte förutsätter några stora processer. Inte heller alstras något problemavfall.
Lera är en finkornig mineraljordart. Leran har en elektrisk laddning. Med vatten är den på grund av lerpartiklarna (dipoler) plastisk. Minst trettio procent av massan bör vara lerpartiklar för att det ska kunna kallas lera.
– Att se över lerans tjocklek är viktigt i sammanhanget. Om leran har mera än femtio procent lerpartiklar kallas den för fet lera.
– Humusmängden bör dessutom underskrida två procent.
Skyddar mot elektromagnetisk strålning
Leran, som fungerar som ett brandhämmande inslag i tjocka väggar, har en tendens att torka långsamt. Sand och grus kan blandas med i leran för att göra den magrare. Dessutom brukar fibrer tillsättas i armeringssyfte.
– Lera och trä passar allmänt taget bra ihop.
– Leran skyddar dessutom mot elektromagnetisk strålning. Mobiltelefoner fungerar dåligt i lerhus.
Vid anskaffning av egen lera gäller det att hålla sig ovanför grundvattennivån, men under matjorden. En annan möjlighet för intresserade lerbyggare är att köpa lerpulver för lerklining eller färdiga lerkliningsblandningar.
– Leran kan bearbetas och blandas med tvångsblandare eller betongblandare. Att blanda lera för hand är dock något som kan rekommenderas. Det är både jätteroligt och terapeutiskt, säger Sillander.
I samband med lerkliningsarbeten ska man inte glömma att försäkra sig om en tillräckligt bra luftventilation, påminner Sillander.
– I annat fall kan fibrerna lätt bli mögliga i luftfattiga miljöer.
Leaderprojekt som syftar till att bevara kulturarv
Byggnadsvårdskaféet på Stundars lockade cirka femton deltagare och var en del av Leader-projektet ”Gamla gårdar och miljöer – En hållbar resurs för Österbotten” som bland annat finansieras av Aktion Österbotten och Svenska Kulturfonden.
– Syftet är att iståndsätta och underhålla gamla gårdar och miljöer. Projektet riktar sig både till husägare och blivande husägare. Ett långsiktigt mål är att öka synligheten för och medvetenheten om det österbottniska kulturarvet, säger Anni Lehtimäki, projektchef på Stundars.
Leaderprojektet avslutas med en tredje kurskväll på Stundars den tredje oktober. Kvällen benämns ”Bidragsklinik” och det handlar om att sprida information om hur man ansöker om bidrag för olika restaureringsprojekt.
– Vi har i samband med kurskvällarna byggt upp ett nätverk där även olika företagare medverkar som aktörer, säger Lehtimäki.