Den traditionella skogsfärdighetstävlingen samlar skogsägare från nästan hela Svenskfinland. Minst lika viktigt som att tävla är att umgås och träffa gamla och nya bekanta.
Det var ett muntert sorl som mötte den som steg in i den gamla lantbruksskolan i Västankvarn på morgonen den 11 oktober. Överallt kryllade det av män (och några kvinnor) med kaffekoppar och smörgåsar i näven i full färd med att utbyta åsikter med bordsgrannarna.
Det var den årliga skogsfärdighetstävlingen för skogsägare och fackmän på Sydkusten som lockade över hundra deltagare till Västankvarn. Arrangörer var Skogsreviret, Finlands skogscentral och Yrkeshögskolan Novia och i år deltog dessutom tre lag från Österbotten. Skogsfärdighetstävlingen ordnas varje år på olika orter i Nyland eller Åboland. Nästa år ordnas tävlingen i Kimito.
Tävlingen samlar skogsägare från nästan hela Svenskfinland och minst lika viktigt som att tävla är att umgås. Och grilla korv. Och avnjuta en gemensam middag efteråt, kryddad med aktuella frågor om skogsbruk. Över hundra deltagare var anmälda till evenemanget.
– Den som säger att skogsfärdighetstävlingar är en utdöende gren får bita sig i läppen. Vi har trettio procent högre deltagarantal i år jämfört med i fjol, säger en glad Stefan Borgman, skogsombudsman på SLC och utvecklingschef på Södra skogsreviret.
Med tanke på skogsägarna
Skogsfärdighetstävlingen i Västankvarn består av tretton uppgifter plus stämpling. Banan är 2,6 kilometer lång och går genom ett varierande skogsområde på Västankvarn gårds skogsmark.
Det gäller att klara av uppgifterna på en timme och 42 minuter om man vill undvika minuspoäng. Den som passerat sextioårsstrecket får tjugo minuter extra tid. Deltagarna tävlar individuellt men dessutom är alla indelade i tre personers lag, där respektive deltagares poängtal räknas ihop. Fackmännen tävlar i en egen kategori.
Det gäller att uppskatta beståndens ålder, volym, medeldiameter, skötselbehov och andra standarduppgifter som är bekanta för dem som deltagit i skogsfärdighetstävlingar tidigare. Modern teknisk utrustning är bannlyst, men med ett traditionellt relaskop är det meningen att man ska klara sig galant.
Banan i Västankvarn är planerad av Kaj Hällfors, lektor och skogsansvarig på yrkeshögskolan Novia, i samråd med tredje årets skogsbruksstuderande.
– Det viktigaste är att uppgifterna är intressanta och relevanta för skogsägarna. Sedan bjuder naturen på resten, säger Hällfors.
– Det var överraskande tidskrävande att planera banan, säger Axel Öhman, som är en av studerandehjärnorna bakom banan. Tillsammans med studiekompisarna mätte de till exempel vartenda träd på en provyta.
Socialt evenemang
I närheten av startlinjen står Sabina Eriksson från Borgå och samtalar med Pedersörebon Mats-Erik Holmqvist. Eriksson har just täljt en mätkäpp åt sig och passar på att söka upp avlägsna släktingar och bekanta från Österbotten medan hon inväntar sin starttid.
– Tävlingen är inte det viktiga utan det är allt det här som är omkring. Det uppstår alltid intressanta diskussioner och dessutom är det många bra saker man lär sig som kan vara till nytta när man sköter om sin egen skog, säger Sabina Eriksson, som nu deltar efter en paus på många år. Holmqvist har däremot deltagit i finska mästerskapen.
Krävande bana
Utmaningen var att varken göra banan för svår eller för lätt. Efteråt framgick det ändå att den hade uppfattats som rätt så utmanande med relativt långa avstånd. Stämplingsuppgiften gällde en björkskog, vilket överraskade flera av deltagarna. Fördelen med området i Västankvarn är den varierande terrängen med ett representativt urval av plantskog, kalytor och olika slag av vuxet skogsbestånd.
Och jodå, det finns en vinnare!
Jan-Anders With tog hem segern med 150 poäng. Han ingick också i Skogsvårdsföreningen Österbottens andra lag som segrade i lagtävlingen med sammanlagt 417 poäng. I laget deltog också Ingemar Nynäs och Ingmar Kåll.
På andra plats kom Tom Nylund och tredje platsen delades av Mikael Nygård och Anders Wasström. I tävlingskategorin för fackmän segrade Janne Wasström
