För de jordbrukare som odlar spannmål på torvjordar har en oväntad kallfront dragit in över de österbottniska slätterna. Det handlar om bolaget Anora som producerar alkohol och kornstärkelse i Koskenkorva.
Maaseudun Tulevaisuus rapporterar nämligen att Anora i sina odlingskontrakt för spannmål nu har ett villkor som säger att säden inte får odlas på torvåkrar.
Det är en rejäl käftsmäll för de österbottniska bönderna som troget under många årtionden levererat korn till spritfabriken i Koskenkorva. Särskilt som det är i finska Österbotten som torvåkrarna finns i vårt land – i mellersta Österbotten är nästan en tredjedel av åkrarna torvjordar. I Svenskösterbotten är andelen dryga sju procent.
Orsaken till torvåkersbojkotten är enligt Anoras inköpschef Kari Kiltilä de miljömål som företagets industrikunder ställer.
Anora är veterligen det första bolaget i Finland som bojkottar spannmål från torvåkrar, men det finns en stor risk att fler företag kommer att följa efter inom de närmaste åren.
Inom finansieringssektorn har torvproduktion redan flera år varit ett lika fult ord som pornografi och tobak. Kraven på miljö och socialt ansvar, ESG, har placerat torven där. Nu hotas alltså spannmål från torvåkrar av samma öde.
Nu borde det dras i handbromsen ordentligt. För det första är definitionen på vad som är en torvåker väldigt luddig. Det är oklart vilken torvhalten skall vara och hur djupt torvskiktet skall vara för att åkern skall klassas som torvmark. Vems åkrar är det alltså som skall bojkottas?
Helheten kring livsmedelsproduktionens växthusgasutsläpp är mycket mer komplicerad än att den komprimeras till en bojkott av korn från torvskiften. Den förtjänar ett mer rättvist helhetstänkande.
Det är helt enkelt orimligt att ställa stora klimatkrav på livsnödvändiga jordbruksprodukter, samtidigt som fossila råvaror till onödig prylkonsumtion lämnas relativt orörda.