Jord- och skogsbruket är den enda bransch där verksamheten av sig själv binder kol ur luften. Vid klimatmötet i Paris 2015 presenterades fyra promille-initiativet som säger att om kollagren i åkermarken kunde ökas med fyra promille årligen så skulle en betydande del av utsläppen från användningen av fossila bränslen bindas från atmosfären.
Skogarna har också stor potential för att öka kolbindningen. Samtidigt letar företag i andra branscher desperat efter sätt att kompensera de egna utsläppen. Här borde finnas potential för ivriga innovatörer att skapa en ny marknad. Men det finns ett stort problem – dubbelbokföring. Alltså att både kolbindningsföretaget och staten räknar bindningen sig till godo.
Senaste vecka presenterades här i hemlandet spelregler för handeln med kolkrediter. Syftet var att öka intresset för kolbindningshandeln, att sätta ramar för verksamheten. Tyvärr hjälper detta inte då det nu framgår att reglerna i det här spelet inte är speciellt rättvisa – staten tar nämligen alltid hem potten.
Inom markanvändningssektorn är det enligt EU-lagstiftningen så, om man förenklar det lite, att alla klimatfrämjande åtgärder som görs inom sektorn skall räknas medlemsländerna till godo. Finska staten har alltså monopol på att räkna in alla åtgärder i sin kolbalans.
Det betyder i praktiken att om en skogsägare till exempel gödslar sin skog och säljer den extra kolbindningen som uppkommit genom gödslingen till något företag så får det företaget inte säga sig ha kompenserat sina egna kolutsläpp. I stället måste argumentet lyda att företaget på detta sätt stött Finlands väg mot kolneutralitet.
Risken är att det nu blir få spelare kvar runt spelbrädet då alla läst reglerna. Vem vill hitta på nya system för kolbindning som staten sedan lägger vantarna på?
EU har lovat nya spelregler för hela unionen – senast 2030. I väntan på det finns det risk för att marknaden för frivillig kolbindning förblir rätt tyst.