Maaseudun Tulevaisuus rapporterade i veckan om att en stor del av klimatutsläppen vid kommande nybyggen inte behöver beaktas om ett utkast till förordning från Miljöministeriet går igenom.
Det handlar om bestämmelser för klimatutsläpp vid nybyggen som skall träda ikraft vid årsskiftet. Regelverket kommer att sätta gränsvärden för hur stora klimatutsläpp som byggandet får orsaka. Men det finns en väsentlig brist i beräkningsgrunderna – de underjordiska delarna, alltså källare och själva grunden, behöver inte tas med. Orsaken är tydligen att ministeriet velat förenkla beräkningarna. Gränsvärdena gäller för övrigt inte alls småhus.
Samtidigt som debatten om kolsänkor i skogen går het så verkar det mycket märkligt att man vid nybyggen av höghus helt kan strunta i det som finns under mark. Det är nämligen så att husgrunder och källare byggs av betong. Och betong, eller egentligen cement, är en enorm klimatbov. Vid tillverkningen av 1.000 kilo cement släpps nämligen 700-900 kilo koldioxid ut i atmosfären.
Byggandet och uppvärmningen av fastigheter står för runt 30 procent av alla klimatutsläpp i Finland. Om man kan strunta i en stor del av de utsläpp som orsakas vid nybyggen så blir det slagsida i klimatdiskussionen. Betong gynnas framom trä, eftersom trä inte används under mark.
Det blir också snedvridning mellan större städer och byggande i mindre tätorter. I huvudstadsregionen byggs en stor del av höghusen med parkering under mark på grund av utrymmesbrist. På mindre orter räcker det med parkeringsplats bredvid huset. Klimatbelastningen från källarbyggena behöver inte beaktas.
Om det går att sopa undan klimatpåverkan från källare och grunder så uppmuntrar det också till att riva rätt nya byggnader och bygga nytt. Istället borde hus konstrueras och byggas så att de håller minst hundra år – oavsett om det är trä eller betong som är byggmaterialet.