Årskullarna blir mindre samtidigt som säkerhetsläget i Europa ställer större krav på Finlands beredskap. Därför behöver uppbådet omfatta hela årskullen. Försvarsmakten behöver en utbildad reserv, och det civila samhället behöver människor som kan hålla vården, vattenförsörjningen och livsmedelskedjan i gång under en kris.
Nelli Varjovaaras forskning – nu senast med en magisteravhandling – aktualiserar frågan om ett uppbåd som också omfattar kvinnor och befolkningsutvecklingen i Finland ger frågan tyngd.
2008, då de som fyller 18 år nu i år föddes, så föddes omkring 59.500 barn i vårt land. I fjol var antalet knappt 46.000. Födelsesiffrorna ger en bild av hur mycket mindre de yngre årskullarna är.
Samtidigt har Rysslands anfallskrig mot Ukraina förändrat säkerhetsläget i Europa för lång tid framöver. Den parlamentariska arbetsgruppen för försvaret lyfter i sin rapport i år fram både de krympande årskullarna och det växande behovet av tekniskt kunnande.
Värnpliktslagen (1438/2007) beordrar alltjämt enbart män att tjänstgöra. Grundlagen anger onekligen redan att skyldigheten att delta i eller bistå landets försvar gäller varje finsk medborgare enligt vad som bestäms i lag.
Uppbådsplikten gäller i dag män, medan kvinnor kan söka till frivillig militärtjänst.
Försvarsministeriets försök med gemensamma informationsdagar i Esbo, Idensalmi och Jyväskylä i höst är ett steg framåt. Där får unga samma grundläggande information om försvaret och samhällets beredskap. Det egentliga uppbådet ordnas fortfarande separat. Nästa steg bör vara att låta också det omfatta hela årskullen.
Ett gemensamt uppbåd skulle ge Finland en bredare grund för att bedöma vilka som lämpar sig för olika uppgifter. Kön ska inte avgöra vem som överhuvudtaget kommer i fråga.
Den militära utbildningen ska dimensioneras efter Försvarsmaktens behov, och kraven ska följa uppgiften. Samtidigt behöver den civila beredskapen egna vägar till utbildning och övning, exempelvis inom räddningsverksamhet, vård, transporter och vattenförsörjning. Vid uppbådet kunde de unga få en första bild av var deras kunskaper och intressen kan komma till nytta.
På landsbygden blir det tydligt vad det innebär i praktiken. Vid ett långvarigt elavbrott måste djuren fortfarande få vatten och mjölken kylas. Någon måste kunna hålla reservkraften i gång, och någon måste se till att bränslet kommer fram.
Den som redan sköter en gård, ett vattenverk eller viktiga transporter kan göra sin största insats i sitt ordinarie arbete. Det måste vägas in när myndigheter och arbetsgivare planerar för kriser. Samma person kan behövas på flera håll, men kan bara vara på ett ställe när det verkligen gäller.
Ett bredare uppbåd förutsätter därför att staten, välfärdsområdena, kommunerna och näringslivet klargör vilka civila uppgifter som behöver bemannas, vem som ansvarar för utbildningen och hur kunskaperna hålls vid liv.
För de unga ska det vara tydligt vad som förväntas av dem och vilka möjligheter de har att bidra.
Finland behöver fatta de besluten medan det finns tid att bygga upp verksamheten. Att kalla hela årskullen är ett rimligt första steg. Att ge människor uppgifter där de faktiskt behövs är det som stärker försvaret och samhällets beredskap.