Samtidigt som vi förbereder oss för att fira midsommar enligt gammal tradition har en ny och betydligt mindre uppskattad tradition etablerat sig i butikshyllorna. Genom att sälja importerad nypotatis till priser som den inhemska odlingen omöjligen kan konkurrera med riskerar handeln att slå undan benen för finländska odlare just när årets viktigaste försäljningsveckor börjar.
Ordboken berättar att en tradition är en sed, vana, föreställning eller ett handlingsmönster som förs vidare från generation till generation eller som upprätthålls under en längre tid inom en grupp, familj, organisation eller kultur.
Snart ska vi fira midsommar, någonting vi gör av tradition. En tradition som har sin upprinnelse i olika saker och fenomen, men som vi i dag framför allt firar av tradition.
Men någonting som också börjar bli tradition är att i takt med att den inhemska nypotatisen blir skördemogen så dyker den svenska överskottspotatisen upp i matbutikerna. Runt om i landet får man nu, åtminstone i den ena dagligvaruhandelskedjans matbutiker köpa svensk nypotatis till 99 cent per kilo, alltså under en euro.
Visst, den svenska nypotatisen är förstås också god, men trots att man i södra Sverige sannolikt kan odla mer effektivt så ger den prissättningen bara två alternativ vid handen.Antingen får den svenska producenten inte ens betalt för sina produktionskostnader eller så får den skälig ersättning och då väljer alltså den finländska dagligvaruhandelskedjan att sälja den svenska nypotatisen till lägre pris än vad den köpt in den för, alltså på förlust.
Det här gör dagligvaruhandeln ibland, för att ha vissa produkter som så kallade inkastningsprodukter, med andra ord för att få kunderna att köpa en massa annat med högre marginal på samma gång.
Men när det sker med en produkt, nypotatis, som har en väldigt kort säsong och är känslig i fråga om prissättning så kan man påstå att det sker avsiktligt för att undergräva den inhemska nypotatisens position på marknaden.
Och just i och med att säsongen, åtminstone den tid då efterfrågan är hög och priset på nypotatisen är skäligt, är så otroligt kort så går det att idka marknadspåverkan på det här sättet. Det görs helt enkelt för att det går att göra.
För den inhemska odlaren av nypotatis är det här givetvis en marknadsstörande åtgärd vid exakt fel tidpunkt. För det är just nu, före och efter midsommar som pengarna ska håvas in i nypotatisodlingen.
Alla förberedelser och åtgärder i odlingen, kampen mot vårens och försommarens kalla nätter, ja precis allt arbete ska nu betala tillbaka sig.
Det är ett direkt slag mot odlingens lönsamhet och ett indirekt slag mot all inhemsk frilandsodling. På sikt, i synnerhet om det här faktiskt återkommer varje år – vilket det onekligen ser ut att göra – så riskerar det här också att sätta punkt för den inhemska odlingen av nypotatis i större skala. I varje fall för den som bedrivs i så pass stor skala att den når dagligvaruhandeln.
Om 10-20 år kan det vara verklighet att man inte får tag på inhemsk nypotatis i en matbutik i midsommartider. Vad värre är, det finns också en uppenbar och överhängande risk att det här mönstret med marknadsstörande åtgärder – ett slags dumpande av importgrönsaker till jättelåga priser – sprider sig till även andra grödor. Jordgubbar, olika slags sallat och kål, för att nämna några, men det går förstås att göra med alla färska grönsaker.
Vi får innerligt hoppas att just den här traditionen får ett slut omgående.