Ledaren:
Regeringsförhandlingarna är
utmanande för alla inblandade
partier – med ett undantag

Det är närmast för Kristdemokraterna som regeringsförhandlingarna nödvändigtvis inte blir så svåra, varken i sak på Ständerhuset eller att sälja in till de egna partimedlemmarna. För alla andra inblandade partier blir det sannolikt utmanande på sätt eller annat.

För Svenska folkpartiet är redan en medverkan i den tilltänkta regeringskoalitionen svår. Som bekant är det högt till tak och brett mellan väggarna i Sfp och en stor del, inte alla, av partiets medlemmar kan säkert omfatta den ekonomiska politiken som en högerregering med dessa partier skulle utöva. Men inom i princip alla andra områden blir det svårt för Sfp.

Och de allra största skiljelinjerna i den tilltänkta regeringskoalitionen går givetvis mellan Sfp och Sannfinländarna. Det gäller EU-politik, det gäller klimat- och miljöpolitik och det gäller invandringspolitik. För att nämna de tre största och sannolikt mest problematiska helheterna. Och inom invandringspolitiken, någonting av Sannfinländarnas heliga graal, blir det garanterat svårast.

På tisdagskvällen kunde man i Yles A-studio följa med en debatt om invandringspolitiken mellan verksamhetsledarna för Samlingspartiets, Sfp:s och Sannfinländarnas tankesmedjor. Det blev minst sagt uppenbart att Ted Urho, verksamhetsledare för Sfp:s tankesmedja Agenda och Simo Grönroos, verksamhetsledare för Sannfinländarnas tankesmedja Suomen Perusta, har två diametralt olika utgångslägen i frågan.

Inom EU-politiken har Sannfinländarna under de senaste åren utvecklat en mera accepterande attityd till Finlands EU-medlemskap. Visst, fortfarande gäller ”där som EU finns, där finns problemet”, men man kräver inte längre ett omedelbart utträde. Så här kommer ändå knappast några större svårigheter emot.

Regeringssonderare Petteri Orpo från Samlingspartiet har nyligen sagt att alla ministerier ska bevaras som de är, att man inte uppnår några märkbara inbesparingar genom att slå ihop dem. Det betyder att vi får en renodlad jord- och skogsbruksminister också under den här valperioden. Och visst blir det intressant om den ministern är en sannfinländare med tanke på att jord- och skogsbruket är det förvaltningsområde som har starkast EU-koppling med ministerrådsmöte i Bryssel ungefär en gång i månaden.

Inom klimat- och miljöpolitiken verkar den springande punkten vara distributionsskyldigheten i fordonsbränslen, det vill säga andelen förnyelsebart. För sannfinländarna har det här redan länge varit någonting av ett rött skynke, precis som för Sverigedemokraterna i regeringsförhandlingarna i Sverige ifjol.

Sannfinländarna kommer att vilja minska på den andelen. Frågan är hur mycket och vilka följder det får för klimatmålet om ett kolneutralt Finland 2035.

För Kristdemokraterna fanns det redan i utfrågningsskedet inga tröskelfrågor och knappast finns det sådana, eller en smärtgräns, nu heller. Det tilltänkta statsministerpartiet Samlingspartiet igen står också rätt så långt ifrån Sannfinländarna i flera avgörande frågor. Den största utmaningen för Samlingspartiet blir ändå att föra regeringsförhandlingarna i mål och hålla ihop regeringen i fyra år.