Finanstidningen Talouselämä skriver den 19 augusti om årets dåliga spannmålsskörd, alldeles särskilt för maltkornets del, och artikeln kommer fram till slutsatsen att ölets pris kommer att stiga.
Slutsatsen dras inte av redaktören som skrivit artikeln utan av de ölbryggare som intervjuats, Laitilan Wirvoitusjuomatehdas fabrikschef Tommi Suutari och Olvis anskaffningschef Pia Hortling. I synnerhet Suutari understryker att han inte under sin femton år långa karriär hittills sett så här höga spannmålspriser och att det här kommer att synas i konsumentpriserna på öl, såväl hos det bryggeri han representerar som hos andra.
Det stämmer att spannmålspriserna har stigit på grund av årets dåliga skörd, speciellt för maltkornets del. Enligt Viking Malts anskaffningschef Mikael Ingman, som uttalar sig i samma artikel, ligger producentpriset på maltkorn just nu på 230 euro per ton. I januari låg priset på 155 euro per ton.
Här finns några saker att beakta. För det första täcker ett producentpris på 155 euro per ton inte tillnärmelsevis produktionskostnaderna för maltkorn i Finland.
För det andra så reagerar spannmålspriserna, precis som det mesta i en marknadsekonomi, enligt lagen om utbud och efterfrågan. Finns det stort utbud av en viss vara så är det sannolikt att priset är lågt. Är utbudet litet, eller som läget är för tillfället, att det antagligen blir litet på grund av utfallet av den gångna odlingssäsongen, så stiger priset. För bonden blir slutresultatet i år knappast särskilt bra ändå på grund av att hektarskördarna är små och det dessutom kommer att finnas uppenbara kvalitetsrisker med framför allt proteinet i maltkorn.
För det tredje, och det här är det allra viktigaste, så utgör producentpriset på maltkornet ungefär en procent av slutproduktens pris, alltså konsumentpriset på öl. Producentpriset på maltkorn kunde med lätthet höjas till en nivå på ungefär 300 euro per ton och fortfarande skulle dess andel av slutproduktens pris, konsumentpriset på öl, bara utgöra ett par procent.
Det sista ledet, innan ölet når konsumenten, kan se ut på lite olika sätt. Det handlar i regel antingen om en butik eller en restaurang, men oavsett vilken så är andelen för det ledet mycket hög, många gånger högre än producentprisets andel.
Bryggeribranschen har det oaktat haft vissa utmaningar under den senaste tiden. På grund av coronapandemin och de logistikproblem den förorsakat har det varit svårt att få tag på förpackningsmaterial, som aluminiumburkar. Pandemin har också förändrat konsumentbeteendet gällande öl vilket utgjort en annan utmaning för branschen.
Att hänvisa till högre producentpriser på maltkorn är förstås en i många konsumenters öron logisk och acceptabel förklaring att dra när man ändå är tvungen att, eller vill, höja priset på öl. Och den här visan har ölbryggarna dragit förut.
Nästan varje gång som producentpriserna på maltkorn stiger så hörs sådana här röster i pressen, mer eller mindre oavsett vilken nivå priset utgått ifrån och oavsett vilken nivå man landat på. I Finland verkar dessutom nyheter om eventuella prisförändringar på öl ha ett högre medialt intresse under sommarhalvåret. Nyheter om öl säljer och genererar många klick på webben.
Hur liten inverkan maltkornspriset i själva verket har på slutprodukten indikerar säkert också det att man inte en enda gång under de senaste decennierna har talat om att sänka ölpriset, när utbudet på maltkorn varit högt och producentpriserna därmed låga. I och för sig föreligger risken att allmänheten inte ens frågat.
Öl är öl och skitsnack är skitsnack, så enkelt är det. Den normala ordningen brukar dock vara att skitsnacket dyker upp först efter att ölet hittat fram till konsumenten och inte tvärtom.