Ledaren:
Livsmedelskedjan behöver hållbar tillväxt – men den kommer inte av sig själv

Krig i Europa, geopolitiska spänningar, pandemi, störningar i de globala handels- och logistikflödena samt nationell inåtvändhet har gjort att försörjningsberedskapen stigit i kurs. Men försörjningsberedskap kommer inte av själv, det krävs konkreta investeringar och inte minst en tillväxt i den finländska livsmedelskedjan.

I Finland har vi goda förutsättningar att möta framtidens utmaningar. Självförsörjningsgraden är hög för många centrala livsmedel, och den finländska livsmedelskedjan har visat sig vara robust också under svåra förhållanden.

Det är en styrka som byggts upp under generationer genom kunnande, investeringar och långsiktigt arbete på gårdar, i företag och inom livsmedelsindustrin. Livsmedelsproduktionen i Finland står också i en god position gällande klimatförändringen.

Men styrkor består inte av sig själva. Om Finland också i framtiden ska kunna trygga sin livsmedelsproduktion krävs hållbar tillväxt i hela livsmedelskedjan.

Det handlar inte enbart om att bevara det som finns i dag. Det handlar om att utveckla, investera och skapa förutsättningar för nästa generations livsmedelsproduktion.

Tillväxt är ibland ett ord som väcker misstänksamhet i hållbarhetsdebatten. Men hållbar tillväxt i livsmedelskedjan handlar inte om att producera mer till vilket pris som helst.

Tvärtom handlar det om att öka värdeskapandet, förbättra produktiviteten och stärka konkurrenskraften samtidigt som naturresurserna används ansvarsfullt. Det handlar om att förena ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet.

För att lyckas krävs konkreta investeringar. Jordbruket behöver moderna produktionsanläggningar, ny teknik och bättre möjligheter att ta vara på digitaliseringens möjligheter.

Livsmedelsindustrin behöver kapacitet att utveckla nya produkter, stärka sin export och skapa högre förädlingsvärde. Samtidigt behövs satsningar på energi, transporter, forskning och innovation.

Men investeringar kräver framtidstro. Den som investerar i en gård, ett livsmedelsföretag eller en produktionsanläggning gör det med sikte på flera decennier framåt.

Därför behövs långsiktiga spelregler och en politisk förståelse för att livsmedelsproduktionen är en strategisk nationell resurs. Alltför ofta har jordbruket och livsmedelskedjan betraktats främst som en kostnadspost eller som en sektor bland andra.

En sektor bland andra där man av någon anledning dessutom verkar tillåta lägre vinstmarginaler än i andra sektorer.

I själva verket utgör jordbruket och livsmedelskedjan en grundläggande del av samhällets funktion. Utan inhemsk livsmedelsproduktion försvagas försörjningsberedskapen. Utan livsmedelsföretag försvinner arbetstillfällen, skatteintäkter och utvecklingskraft från många regioner. Utan aktiva jordbruk riskerar också viktiga naturvärden och den biologiska mångfalden att gå förlorade.

Vändpunkter i historien är svåra att identifiera då man så att säga befinner sig mitt inne i dem. Exakt vart vi är på väg i fråga om världsordningen vet vi inte, men det torde stå klart för de flesta att vi befinner oss vid en vändpunkt likt 1945 och 1989.

Den geopolitiska utvecklingen visar att världen rör sig mot en mer regionaliserad ordning. Länder och regioner tvingas i allt högre grad ta ansvar för sin egen säkerhet, energiförsörjning och livsmedelsproduktion. I vårt hörn av världen tänker man närmast på Norden och Baltikum, Nordeuropa, EU och Europa.

Global handel kommer även fortsättningsvis att vara viktig, men få länder har längre råd att bygga sin försörjningsberedskap på antagandet att marknaderna alltid fungerar och att leveranskedjorna alltid håller.

I det här nya läget blir den finländska livsmedelskedjans betydelse ännu tydligare. Den producerar inte bara mat. Den bygger beredskap, skapar sysselsättning, genererar exportintäkter och skatteunderlag samt bidrar till regional och lokal utveckling i hela landet.

Därför behöver Finland en tydlig ambition för livsmedelskedjans framtid där alla länkar i kedjan – primärproduktionen, livsmedelsförädlingen och handeln – är med.

Målet kan inte enbart vara att försvara det som redan finns. Målet måste vara hållbar tillväxt.

Vi har kunskapen, naturresurserna och förutsättningarna. Nu behövs också investeringarna, engagemanget och den långsiktiga viljan att se den finländska matproduktionen för vad den faktiskt är, nämligen en av våra viktigaste strategiska nationella resurser.