I Finlands matbutiker råder en skriande brist på köttfärs av nöt, en brist som inte verkar ta slut inom en överskådlig framtid.
Bristen på nötfärs i matbutikerna har redan hållit på i över två månader och det ser inte ut att finnas något slut i sikte. Orsakerna till bristen är mångfacetterade.
Till en del handlar det om att efterfrågan på nötkött har ökat i många länder. I praktiken är efterfrågan på nötkött större än utbudet här i Europa. Samtidigt ökar efterfrågan också i Mellanöstern och norra Afrika, vilket gjort att exporten från EU ökar till dessa länder. Logistiska störningar har också inverkat.
Köttkonsumtionen per person i Europa har hållit sig på en rätt stabil nivå under många år. Däremot har det skett en förskjutning från griskött till fjäderfä och på senare tid mot mera nötkött. Det är kött med lägre fetthalt som uppskattas mest. Samma trend gäller också i Finland.
Efterfrågan på nötfärs har ökat stadigt under en längre tid. Förhållandevis förmånlig nötfärs har nu blivit hushållens basvara då det kommer till proteinkälla, kanske på bekostnad av blandfärs av svin och nöt. Det är svårt att säga hur realistiskt det är som alternativ att livsmedelsindustrin skulle mala ner andra, i regel bättre, styckningsdelar till köttfärs, än vad hittills varit brukligt. Inte minst så är det en ekonomisk fråga.
Det som ändå är säkert är att finländarna definitivt är ett köttfärsfolk ifråga om konsumtion.
Produktionen av nötkött verkar däremot inte öka. Enligt prognoser kommer produktionen att minska med tre miljoner kilo i år, vilket motsvarar en minskning på fyra procent. De huvudsakliga orsakerna till detta är att mjölkproduktionen minskar, att produktionsdjuren inom mjölkproduktionen blir färre då de återstående mjölkar allt mera och att dikoproduktionen minskar, närmast på grund av dålig lönsamhet.
Bönderna får helt enkelt inte tillräckligt betalt för sina produkter. Nötköttsproduktionen i Finland hänger överhuvudtaget mycket tätt samman med mjölkproduktionen.
Enligt bedömare kan köttfärsbristen pågå åtminstone till slutet av 2027. Handeln tvår sina händer och säger att bristen inte beror på dem. Ändå behöver man ju inte se längre än till just de dåliga producentpriserna för att inse att handeln också skulle ha en möjlighet till att göra en insats för att minska på bristen. Om producenterna erhåller ett skäligt pris så producerar de nog.
Det första som kunde göras är att handeln borde öppna de långa kontrakten. Finland har i och för sig inte varit självförsörjande på just nötmalet på tjugo år, men om det i nuläget måste importeras nötkött från andra EU-länder för att möta efterfrågan så blir köttfärsen också dyrare för konsumenten.
I producentpriser mätt så ligger Finland 1-2 euro per kilo efter exempelvis Irland och Tyskland. Samtidigt har vi högst produktionskostnader av dessa tre länder. På längre sikt måste det ändå ske en mer beständig och strukturell kursändring. Annars finns det snart väldigt lite kvar av den inhemska nötköttsproduktionen. Det går fort att slakta bort en nötbesättning, men det räcker flera år att på nytt föda upp nötkreatur till slakt.
Marknadsekonomin balanserar ständigt mellan utbud och efterfrågan. Därför har vi ibland överutbud och ibland brist av en viss produkt. Allt handlar om pengar i slutändan, också för bonden, men just här i Finland finns det flera andra faktorer som stöder en fungerande nötköttsproduktion och betande djur.
Vi har ett klimat som är ypperligt för vallfoderproduktion, med lämplig temperatur och långa ljusa nätter under växtperioden. Vi har områden i naturen där betande djur, helst nötdjur, är den bästa och mest praktiska garantin för att upprätthålla kulturlandskapet och den biologiska mångfalden. Och så är vi måna om vår försörjningsberedskap, på alla områden, inte minst när det gäller baslivsmedel.
Bristen på köttfärs är rimligtvis enbart ett symptom som tyder på ett betydligt större problem.