Opinion

Ledaren:
EU bör vara den naturliga
garanten för att den ukrainska
exportspannmålen når sin
slutdestination ute i världen

För några veckor sedan avvärjde EU-kommissionen en handelstvist om transporten av exportspannmål från Ukraina till tredjeländer via fem östeuropeiska EU-länder. Det sker genom en rad förebyggande åtgärder från EU-kommissionens sida samt genom att man kompenserar de fem östeuropeiska EU-länderna med 100 miljoner euro ur jordbrukets krisreserv. EU har på det här sättet tagit särskilt ansvar för att den ukrainska exportspannmålen, trots Rysslands försök att förhindra det, når sin slutdestination ute i världen.

EU-kommissionen har med visst besvär avvärjt en handelstvist om transporten av exportspannmål från Ukraina till tredjeländer via de fem östeuropeiska EU-länderna Polen, Ungern, Bulgarien, Slovakien och Rumänien. Ukraina producerar spannmål och en lång rad jordbruksprodukter. Kriget har kännbart reducerat produktionen men det utpräglade jordbrukslandet har med framgång lyckats upprätthålla ett begränsat krisjordbruk.

Ukraina har ofta betecknats som Europas kornbod och det är inte enbart europeiska länder som importerar ukrainsk spannmål, många länder i nordöstra Afrika är rent ut sagt beroende av den. Den ukrainska spannmålsexporten är speciellt krävande nu i krigstider då spannmålen i stor utsträckning måste exporteras ut i världen via Svarta havet, där Ryssland utövar en stark kontroll, för att inte säga direkt blockad.

Detta har tvingat Ukraina att ordna om transporterna över landväg västerut. EU har å sin sida försökt stöda de alternativa exportvägarna genom att häva eller lätta tullarna på jordbruksprodukter från Ukraina. De senaste månaderna har transporterna av spannmål och andra jordbruksprodukter från Ukraina ökat kännbart. Det här uttryckligen via dessa nya, alternativa exportvägar och det verkar som att man nu, i krigets skugga, lyckats få viss nödvändig infrastruktur på plats och logistikkedjorna att fungera. Trafiken med vete, majs, raps och solrosfrö rullar mot nordväst, genom de östeuropeiska EU-länderna.

Enligt regeringarna i Polen, Ungern, Bulgarien, Slovakien och Rumänien medför transporterna betydande problem för transitländernas jordbruksmarknader. Priserna på centrala agrarprodukter uppges ha fallit regionalt, med risk för en dumpning av den allmänna prisnivån i respektive länder. Ländernas regeringar hävdar att transporterna läcker på vägen.

Trafiken måste stoppas eftersom spannmål och andra produkter uppenbarligen avyttras till reducerade priser. Regeringarna i dessa länder har hotat att stoppa importen av ett brett urval tullfria ukrainska jordbruksprodukter, inklusive spannmål. I det här skedet började givetvis alarmklockorna ringa i Bryssel, eftersom sådana åtgärder skulle strida mot EU:s regler om fri rörlighet för varor.

EU-kommissionen skapade därför relativt raskt ett paket med ”förebyggande åtgärder” mot transporter av fyra ukrainska produkter, vete, majs, raps och solrosfrö. Ifrågavarande produkter får endast transporteras genom de östeuropeiska EU-länderna. Polen, Ungern, Slovakien, Rumänien och Bulgarien hade önskat sig ett betydligt bredare spektrum av varor för ifrågavarande transitering och detta gick EU-kommissionen inte med på. Enligt villkoren får produkterna varken lagras eller säljas på vägen. Transporterna måste passera området i sin helhet utan omlastning.

De fem östeuropeiska EU-länderna ska dessutom kompenseras ekonomiskt. EU:s handelskommissionär Valdis Dombrovskis har lovat att betala länderna 100 miljoner euro ur jordbrukets krisreserv. Polen erhåller det högsta beloppet, cirka 39 miljoner euro. Rumänien får 30 miljoner, Ungern 16 miljoner, Bulgarien 10 miljoner och Slovenien 5 miljoner ur jordbrukets krisreserv.

Ukrainas regering igen är tillfreds med överenskommelsen om jordbruksprodukter mellan EU och de östeuropeiska länderna. Enligt landets finansminister Serhiy Marchenko skulle Ukrainas export skadas allvarligt av en blockad. 

Och just här hittar EU en viktig uppgift för sig ifråga om det ryska anfallskriget i Ukraina och dess följder. Att se till att den ukrainska spannmålsexporten upprätthålls. EU är i en naturlig position att göra det, såväl geografiskt som ekonomiskt och humanitärt. EU har också mycket att vinna på det, i ett kortare perspektiv men också i ett längre.

Visst, om man ser på det hela ur ett riktigt kort perspektiv så kunde kanske EU:s bönder vinna på att konkurrensen från den ukrainska exportspannmålen uteblir. Det är ändå inte alls säkert att EU:s bönder får bättre betalt för sin spannmål trots att så skulle ske. Dessutom är det nu hög tid för oss alla att försöka se den större bilden och sammanhanget här.