De gröna näringarna består, men utvecklas och förändras ändå ständigt. För att hänga med i branschutvecklingen är en modern och kvalitativ utbildning den bästa garantin för att säkerställa sin egen och sitt landsbygdsföretags framgång.
I höstas inledde 75 studerande sin agrolog- och skogsbruksingenjörsutbildning i Vasa inom ramen för Yrkeshögskolan Novias satsning på flerformsutbildning i Österbotten. Det stora antalet sökande var säkert fler än någon väntat sig.
I det här fallet är det fråga om en så kallade flerformsutbildning som är tänkt att kunna kombineras med arbetslivet. De som nu inlett sina studier jobbar alltså sannolikt redan inom de gröna näringarna i Österbotten men höjer på det här sättet sin kunskaps- och utbildningsnivå.
All slags utbildning är värdefull. En examensintriktad ungdomsutbildning lägger ofta grunden för ett helt yrkesliv, men också annan slags utbildning har ett tydligt mervärde. Utbildningen tillför sakkunskap, examinan ger behörighet och framför allt så kan utbildning ge en slags nytändning i ens yrkesliv och tillföra det som kanske är allra viktigast när det kommer till yrkesliv och arbete, nämligen meningsfullhet.
Det är otroligt viktigt att man upplever att ens arbete är meningsfullt och tyvärr är det alltför många som inte gör det idag.
Arbetsmöjligheterna i de gröna näringarna sträcker sig långt utöver traditionellt jord- och skogsbruk. Vi vet redan att vi i framtiden behöver mera mat. Vi vet redan att den maten måste produceras på ett hållbarare sätt.
Klimatförändringen ger oss helt enkelt inga alternativ på den punkten och att producera framtidens mat utan att vi använder oss av fossila bränslen kan väl ses som ett slags minimikrav. Det innebär att vi inom vår bransch måste ta stora kliv framåt när det kommer till utveckling av teknologi, växtförädling men också gällande kunskap i största allmänhet.
Och där kommer utbildningen in. Samtidigt ställer det här också högre krav på utbildningen i sig, den måste anpassa sig till tidens krav och egentligen borde ju utbildningssektorn vara den som i många sammanhang visar vägen.
Coronapandemin och de oroliga tiderna i Europa och världen har i en inhemsk kontext höjt statusen för jordbruket och vår redan från tidigare rätt så höga självförsörjningsgrad. Samhället värderar nu en inhemsk och trygg livsmedelsproduktion mera än tidigare. Kanske ger det här mera vind i seglen för vår bransch, kanske måste vi göra det själva.
Jordbrukets strukturomvandling går vidare, oavsett om vi vill det eller inte. Kravet på professionalitet och kunskap på gårdarna kommer enbart att öka. Med det i åtanke kan det inte vara fel med mera och gedigen utbildning inom branschen.