Att försöka skapa sig en framtid inom det finska jordbruket är i dag ett val som kräver både mod och medvetenhet. Den dåliga lönsamheten är den mest akuta utmaningen för dem som överväger att ta över eller investera i en gård. Samtidigt är det just nya jordbrukare, i regel unga, som behövs för att föra branschen framåt.
I grunden handlar den svaga lönsamheten om att kostnaderna har ökat kraftigt utan att producentpriserna hängt med i samma takt. Under de senaste åren har priserna på handelsgödsel, foder, energi, lantbruksmaskiner och maskintjänster stigit snabbt, särskilt efter krigsutbrottet i Ukraina.
Trots det är det ofta handeln och livsmedelsindustrin som styr och rent av i ensamt majestät bestämmer priset som lantbrukaren får för sina produkter. Dessa priser påverkas dessutom betydligt mer av prisnoteringarna på världsmarknaden än våra egna produktionskostnader här i Finland.
Samtidigt är odlingsförhållandena i Finland krävande. Vi har en kort odlingssäsong, märkbara väderrisker, förhållandevis dålig arrondering och behovet av dyra maskiner och teknologi gör att våra kostnader är högre än i många andra EU-länder, för att inte tala om länder i andra delar av världen.
Lägg därtill ett omfattande regelverk och en byråkrati som tar tid och resurser att följa upp. Det är inte ovanligt att gårdar drivs med en arbetsinsats på heltid utan att det blir pengar över i slutet av året, ibland går man till och med på minus.
Lönsamhetskoefficienten i jordbruket ligger långt under det som skulle anses rimligt för ett företag.
Konsekvenserna på gårdsnivå är tydliga. Brist på kassaflöde gör det svårt att investera i teknik, energieffektivisering eller förädling.
I värsta fall ökar skuldsättningen i snabbare takt än tillgångarnas värde.
Det här skapar inte bara ekonomisk stress, utan också mental press. Många unga känner att de tvingas välja mellan drömmen om ett liv på landsbygden och en stabil framtid.
Men trots detta ser vi också unga jordbrukare som hittar nya vägar. Till exempel direktförsäljning, andelslagsverksamhet, regenerativa odlingsmetoder och digitala verktyg ger nya möjligheter till att stärka sin kontroll över verksamheten. Lönsamhet handlar inte bara om producentpriset på vete eller mjölk, utan om hela modellen för hur vi producerar, förädlar och säljer vår mat.
Lönsamhet kan handla om att hålla kostnaderna nere, men också om att kunna erbjuda marknaden någonting som ingen annan kan.
Det finns ingen snabb lösning på jordbrukets lönsamhetskris. Men en ny generation jordbrukare kan kräva nya spelregler. Större transparens i livsmedelskedjan, bättre villkor på marknaden och mer målinriktade stödformer behövs för att man som jordbrukare ska kunna investera långsiktigt.
Utan generationsväxlingar och nya jordbrukare stannar onekligen den finska livsmedelsproduktionen.