Fullmäktige för Kimitonejdens skogsvårdsförening har efter ett möte förra veckan beslutat att för sin del godkänna ett intentionsavtal om en fusion med Södra skogsreviret. Revirets fullmäktige tar ställning på tisdag. I fall det blir ett positivt beslut kan Kimitonejdens fullmäktige godkänna fusionen följande dag och samtidigt besluta om att upplösa föreningen.
Revirets styrelse förordar ett godkännande, villkoren är dock att reviret inte behöver ta på sig skulder eller övriga förpliktelser.
Det är synd om de anställda, så är det alltid, men det ekonomiska läget för Kimitoföreningen är nu i en sådan gungning att det här torde vara den enda tillgängliga vägen att gå.
Kimitoföreningen har varit i kontakt med alla grannföreningarna, och överläggningarna med reviret ser nu ut att vara de enda som kan leda till ett resultat.
En hel del diskussioner pågår troligtvis om hur det kan ha gått så här. Helt ny är situationen inte. Styrelsen torde till exempel ha föreslagit en extra medlemsavgift för fullmäktige som emellertid backade förslaget.
Numera kommer man emellertid ingenstans med att söka syndabockar, det som är viktigt nu är att rädda vad som räddas kan och sedan se framåt.
Ett alternativ till en samgång med Södra skogsreviret är att någon kommer och kräver ut sina fordringar vilket skulle leda till Kimitoföreningens konkurs. Det är det sämst tänkbara alternativet. Det gäller inte minst den nuvarande styrelsen som då inte längre har ansvarsfrihet.
Det är speciellt orättvist mot nya styrelsemedlemmar som inte kan ha varit medvetna om de ekonomiska svårigheterna, när de lät sig väljas. Ett sådant läge kommer också att ha inverkan på folks vilja att ställa upp för förtroendeuppdrag i skogsvårdsföreningarna framöver: Just sådant här sprider sig som en löpeld med hjälp av alla skeptiker till det goda arbete som våra skogsvårdsföreningar de facto utför.
Tiden är förbi då skogsvårdsföreningen var ett halvofficiellt verktyg för myndigheterna, så är det inte längre, men det är inte alla som velat inse det. Skogsvårdsföreningen är en intresseförening för skogsägarna. Därför är det också i skogsägarnas eget intresse att visa att vi kan ställa upp för varandra.
I intensionsavtalet finns en mening om att Södra skogsreviret öppnar ett kontor på Kimitoön i fall det visar sig finnas ekonomiska förutsättningar. För närvarande har Kimitoföreningen kring 540 skogsägare som medlemmar – många av dem bor på annan ort – och det finns ingen anledning att tvivla på att reviret kommer att serva dem.
Nu får man hoppas att Kimitoöns skogsägare också inser detta och fortsätter som medlemmar i reviret. Det är inte minst en finlandssvensk intressefråga. Vi vinner ingenting på att splittra de svenska och tvåspråkiga organisationerna, tvärtom skulle detta förr eller senare leda till allt större svårigheter att kommunicera på svenska utanför den privata sfären.
Det tvåspråkiga Södra skogsreviret har en stabil verksamhet och en stab av sakkunniga som är vana att lösa uppgifter inom skogsvården och att skaffa avsättning för alla sortiment. Här finns också någorlunda färska erfarenheter av fusioner mellan de tidigare regionala reviren.
Södra skogsreviret har byggt upp en förmedling av leveransvirke som gör att den medlem som är i kontakt med sin instruktör och skriver fullmakt får sitt virke sålt till ett pris som åtminstone inte ligger under det gängse. Det finns valmöjligheter, men det här gör att medlemmen har ett slags garanti, något att hålla sig till. Detta egentligen utan att själv behöva lägga för mycket bekymmer ner i hur hon eller han ska få sin vara avsatt. Det här är till stor nytta, inte minst för små skogsägare. Mycket tyder således på att revirets närvaro på Kimitoön kan främja avsättningen av virke.
Bland utmaningarna på Kimitoföreningens verksamhetsområde torde finnas drivningen från de små skogsskiftena i skärgården. Det finns emellertid erfarenhet inom reviret från den nyländska skärgården som knappast är så mycket mindre utmanande. Skärgårdsskogarna i Nyland har i alla fall skötts lika bra som alla andra.
Skogsägarna på Kimitoön kommer så småningom att erfara att en fusion med reviret var det rätta beslutet. För att det ska lyckas måste Kimitonejdens skogsvårdsförening emellertid vara fri från förpliktelser när fusionen verkställs.
SLC och även MTK kommer in med bidrag för att balansera ekonomin.
Det är det enda rätta i den situation där vi nu befinner oss. Ingen skogsägare vinner på att en liten skogsvårdsförening går i konkurs, och minsann inte en finlandssvensk skogsägare på att Kimitoföreningen skulle gå i konkurs. Tvärtom, det försvårar läget för alla.
Samtidigt gäller det förstås att undvika liknande situationer framöver genom att hålla organisationsapparaten i trim.