Först gör sig S-gruppen av med sin lantbrukshandel till danska Danish Agro och några år senare kommer sedan gruppen på att den finländska livsmedelsproduktionen, jordbruket medräknat, behöver ett rejält uppsving.
S-gruppens generaldirektör Taavi Heikkilä konstaterar att Finlands livsmedelssektor är i ett brytningsskede. Därför behövs en tankesmedja, som ska kunna titta in i framtiden. Bland uppgifterna finns att bidra med mer förståelse för vilka möjligheter teknologi och ny teknik öppnar. Finländsk matproduktion ska kunna synkronisera med framtiden, heter det.
Tankesmedjan ska inleda sin verksamhet redan den här våren. S-gruppen hjälper ekonomiskt till med att få den på fötter men lägger sig inte i övrigt i verksamheten.
Därutöver ska dock S-gruppens bank, S-banken, också reda ut möjligheterna att grunda en kapitalinvesteringsfond som stöder innovationer samt ett slags framtidsberedskap för jordbrukare. Enligt uppgifter i landets massmedier ska fonden kunna finansiera satsningar på bland annat hållbar markanvändning och djurvälfärd. I sitt eget pressmeddelande talar även S-gruppen om att hjälpa företag som verkar i ett brytningsskede på traven.
– Vi vill vara med om att främja ny affärsverksamhet, till exempel med nya odlingsmetoder och proteinkälllor eller leveransmetoder, säger Jani Kempen på S-banken. Han svarar för så kallad impact investing eller påverkansinvesteringar på banken. Det handlar om investeringar som avsiktligt ska förena avkastning av det investerade kapitalet med samhällelig nytta, dit också nytta för miljön hör.
Avsikten är att också andra ska komma med och satsa på fonden, man räknar med ett kapital på sammanlagt flera tiotals miljoner euro.
Härutöver ska alltså S-gruppen intensifiera samarbetet med jordbrukarna. Gruppen går med i finansieringen av ett projekt för framtidsträning tillsammans med ProAgria.
Det är alltså den nya teknologin, som också bringar med sig nya vindar, S-gruppen vill vara med om att greppa. Icke desto mindre konstaterar gruppen i ett pressmeddelande att maten fortfarande produceras på våra bondgårdar, det gäller även i framtiden.
SOK:s direktör för ansvarighet, Lea Rankinen säger att gårdar som blickar framåt ska få nya möjligheter att utveckla sin verksamhet. Projektet ska speciellt fokusera på att utveckla klimatföretagande inom basproduktionen, eftersom det är ett seriöst medel inte bara för att bromsa klimatförändringen utan även för att lösa utmaningarna på gårdarna kring lönsamheten.
Verkställande direktören för ProAgria i södra Finland Ari Toivonen framhåller betydelsen av att kunna producera nytta till jordbrukarna. Affärerna har mycket information om konsumtionstrender och via den informationen kan också gårdarna få en inblick i framtiden, som de kan använda i sin utveckling. I det här projektet, som riktar sig till gårdar i södra Finland deltar S-gruppen med en finansiering på 200.000 euro.
Det börjar nästan bli standardformulär, när generaldirektör Taavi Heikkilä hänvisar till klimatförändringen, den globala befolkningstillväxten, den tekniska utvecklingen och konsumenternas förändrade vanor. Allt det här utmanar naturligtvis den traditionella matkedjans verksamhet med hittills aldrig tidigare skådad kraft.
Ok, vi har hört det här förr, liksom att vi också har en enorm potential att utveckla vår näring, vår produktion och vår export.
S-gruppen om någon torde ha råd med dylika engagemang. Gruppens momsfria detaljhandelsförsäljning uppgick i fjol till mer än elva och en halv miljard euro, en ökning med 2,2 procent från föregående år. S-gruppens dagligvaruhandelsförsäljning i Finland visade en tillväxt på 4,8 procent och uppgick till mer än sju miljarder euro.
Man måste dock medge att gruppen den här gången går ett steg längre och griper in i livsmedelskedjans strukturer. Det räcker inte längre med skenbara åtgärder som att konsumenterna frivilligt kan stöda jordbrukarna genom att betala några extra slantar för sin mat. Sådant leder i värsta fall till att ansvaret för jordbrukets lönsamhet skjuts över på konsumenterna, låg- som höginkomsttagare, och det är inte rättvist.
Ändå frågar vi oss varför inte bonden i stället kan få ett högre pris för sina produkter, sina råvaror. Vore det inte en konstruktivare väg att gå? Bönderna är intresserade av framtiden som alla andra och försöker anpassa sin produktion till efterfrågan nu och i framtiden. Med efterfrågan avser vi inte bara råvaror utan även djurvälfärd, klimatsmart produktion, landskapsvård och mycket annat. Det här är ingen tom fras, utan bönderna satsar faktiskt när de har möjlighet. Om man ska vara klimatsmart och konkurrenskraftig behöver man teknik och rådgivning. Den kostar och för att kunna betala den måste man få ett vettigt pris för den vara man säljer. Det är mycket enkelt.
Nu kan vi nästan på förhand höra S-gruppen, för att inte tala om andra representanter från dagligvaruhandeln, påpeka att det inte är handeln som sätter producentpriset. Handeln förhandlar med industrin. Men när handeln pressar priset gentemot industrin så går ju det trycket vidare till bonden.
Sedan hänvisar handeln till PTT:s och Naturresursinstitutets någorlunda färska undersökning, som ger vid handen att det är industrin som under de senaste åren tagit en allt större andel av matvarans pris. Nu är det emellertid så att industrins priser inte har stigit absolut sett utan enbart i proportion till handeln, som själv har valt att sälja sina produkter till låga priser genom sina billigkampanjer. Det har också skett utan att handeln lider nöd. Men det har försvårat böndernas möjligheter att höja sina priser.
Ifall bönderna skulle få ett vettigt pris för sina produkter kunde de backa upp om framtidsprojekt inom exempelvis de bondeägda företagen, eller på egen hand. Eller som jämbördig part med handeln.