En grupp forskare har kommit fram till att vi också i Finland ska höja vårt intag av växtbaserad föda på köttets bekostnad. För snart ett par veckor sedan kom de ut med en rapport i statsrådets regi i anslutning till det så kallade MatMin-projektet.
Bland utgångspunkterna har varit hur man med hjälp av våra statliga näringsrekommendationer och genom att minska vårt avfall skulle kunna minska vår klimatpåverkan och vår belastning med näringsämnen.
Bland rekommendationerna i rapporten är att försöka minska på matsvinnet i Finland. Åtminstone på den punkten kan man inte annat än hålla med. Här är det främst konsumenterna som bör skärpa sig, när de besöker livsmedelsbutiken.
Forskarna har också utvärderat hur en ändring av våra kostvanor skulle inverka på vårt jordbruk och vår livsmedelssektor och vilken typ av politiska åtgärder som behövs för att stöda förändringen.
De kommer fram till att vi kan minska vår inverkan på klimatet med 30-40 procent. Dieterna kan vara individuella men gemensamt är att vi ska minska vår köttkonsumtion – betydande.
Vidare säger forskarna att kostförändringarna skulle revolutionera vårt jordbruk och vår livsmedelssektor. Optimistiskt hävdar de att den totala inkomsten kan hållas på samma nivå som nu, trots att de utgår från en betydligt större import av exempelvis färdiga varor än i dag, närmast med livsmedel baserade på växtprodukter.
Samtidigt medger de dock att jordbrukets totala inkomst kan hållas på samma nivå som hittills bara med en viss mängd animalieproduktion.
Det heter vidare att den offentliga sektorn kan stödja förändringen till exempel genom strategiska målsättningar.
Rapporten hänvisar till att Finland tillsammans med andra EU-länder har förbundit sig att minska på EU:s klimatutsläpp med 40 procent senast 2030 jämfört med nivån 1990.
Senast 2050 har vi i Finland dessutom förbundit oss att minska våra utsläpp med 80-95 procent. På lång sikt är målet ett kolneutralt samhälle.
Det är naturligtvis vårt ansvar att måna om ett sunt och hållbart klimat på vårt klot. Helt klimatneutral kan matproduktionen dock aldrig bli någonstans på vårt klot, åtminstone inte med en växande befolkning. Om vi ska vara klimatneutrala måste andra sektorer alltså kunna fungera som kolsänkor, till exempel vår skog.
Vi kan emellertid minska klimatavtrycket också inom jordbruket, till exempel genom att försöka bruka våra torvmarker ändamålsenligt, i praktiken att ha dem täckta med vall och även i övrigt satsa på mer växttäcke.
Även om vi har svårare att konkurrera inom växtodlingen på friland jämfört med andra länder där klimat och jordmån är mer gynnande har vi potential att satsa på mer livsmedelsbaserad växtodling. Det förutsätter dock att det finns en tillräcklig efterfrågan och att uppköparna är beredda att betala ett pris som också ger en ersättning för mödan. Det finns inte anledning för bönderna att odla på förlust, varför skulle man det?
Det har visserligen sagts förr på den här platsen men det tål nog upprepas att så länge vi har en efterfrågan på våra animalieprodukter så finns det ingen som helst anledning för oss att minska på djurproduktionen. Vi klarar oss ändå relativt bra i den konkurrensen även om vi måste exportera en del av vår produktion. Det beror emellertid lika mycket på att vi importerar motsvarande mängder, i synnerhet från EU:s inre marknad – och tyvärr inte så sällan för att trycka priserna på våra inhemska produkter.
Tillsvidare minskar inte efterfrågan på animaliska produkter av sig själv, så i fall vi minskar produktionen, kommer importen att öka i stället. Det kommer också att drabba vår växtodling i och med att behovet av inhemskt foder minskar. Det blir inte minst vallarealen som lider, och den är de facto bland de mest klimat- och miljövänliga grödorna i världen man kan tänka sig.
Underskottet i vår bytesbalans på livsmedel – vilket den förra regeringen i övrigt hade uppmärksammat i sitt regeringsprogram – riskerar nästan att fördubblas, om inte vi lyckas öka exporten av livsmedel, detta alltså i fall vi ska följa rekommendationerna i MatMin-rapporten.
Orsaken är att vi enligt rapporten tvingas importera mat, närmast växtbaserad färdigmat för flera miljarder euro. Det är i huvudsak spannmål och baljväxter som skulle träda i stället för de animaliska produkterna. Det blir i övrigt en import vars klimatneutralitet vi knappast ens kan garantera. Risken att vi flyttar de klimat- och miljömässiga konsekvenserna av vår konsumtion utanför landets gränser är med andra ord uppenbar.
Dessutom så torde man inom den mellanstatliga klimatpanelen IPCC vara överens om att klimatåtgärderna inte ska sänka matproduktionen. Hur ska det annars vara möjligt att föda en växande befolkning?
I MatMin så som i andra sammanhang har man övervägt alternativet att i högre grad involvera miljökriterier i de statliga och de gemensamma nordiska näringsrekommendationerna. Det finns en skrivning om hållbara matval på tallriken i de nuvarande statliga rekommendationerna.
Man kan ifrågasätta om vi ska gå längre. Kanske begreppen ändå bör hållas åtskilda – utan att försöka förringa betydelsen av matens miljö- eller klimatpåverkan. För tillfället ser inte närings- och klimatmålsättningarna ut att stå i strid med varandra, men man påpekar redan i dag att exempelvis en renodlad vegandiet kan medföra brister på vissa vitaminer.
Och om det exempelvis visar sig att dyrt växtprotein blir en bristvara, vad händer sedan i den offentliga bespisningen? Näringsrekommendationerna är väl ändå till för att vi ska hållas friska och sunda?