Riksdagen måste ha kurage och få igenom ändringen av livsmedelsmarknadslagen. Men en skärpning av den löser inte jordbrukets problem. När handeln inte är berett att betala skäliga producentpriser bör ytterligare ansträngningar för ökad export vidtas.
När ÖSP:s ordförande Tomas Långgård öppnade förbundets vårmöte i tisdags, fokuserade han långt på jordbrukets dåliga lönsamhet. En lönsamhet som kommer att försämras ytterligare på grund av de ökade kostnader som det oroliga världsläget för med sig.
Alla åtgärder som gynnar den inhemska livsmedelsproduktionen är välkomna. Långgård nämnde bland annat ändringen av livsmedelsmarknadslagen, som exempel på åtgärder som kan stärka bondens ställning i livsmedelskedjan.
Handeln har föga förvånande agerat mot ändringen av den lagen. Långgård utgår ifrån att riksdagen har kurage att få igenom lagen och därigenom värna om den inhemska livsmedelsproduktionen och i slutändan landets försörjningsberedskap.
– Uppdateringen av den lagen skulle vara ett litet steg i rätt riktning för att ge en bättre balans i livsmedelskedjan. Men vi kan ändå inte förlita oss på att en skärpning av lagen löser alla våra problem.
Kostnaderna syns inte i prissättningen
Långgård betonar vikten av att fortsätta göra ytterligare ansträngningar för ökad export. Det är ett måste för att balansera den inhemska marknaden och stärka böndernas position, menar han.
– Trots att vi producerar världens renaste livsmedel, med stor miljöhänsyn i odlingen och högt djurskydd i husdjursproduktionen och vi har nolltolerans mot salmonella, syns värdet av detta och de kostnader det medför dessvärre inte ens närmelsevis tillräckligt i prissättningen av våra produkter.
Han tog producentpriset på ägg som varit stabilt lågt i Finland medan priset stigit i Europa. På grund av det har inhemska packerier ökat exporten för att få ut ett högre pris.
– Det är helt rätt att exportera ägg och sälja till dem som är beredda att betala rättvisa priser. Handeln själv måste ta ansvaret då konsumenterna i Finland blir utan ägg. Vi har en självförsörjningsgrad på ägg som ligger kring 120 procent, så någon brist borde inte förekomma, förutsatt att marknaden skulle fungera, säger Långgård.
Att den finländska livsmedelsmarknaden med två stora aktörer är snedvriden är också nötköttsproduktionen ett exempel på. Trots att självförsörjningsgraden på nötkött är cirka 80 procent har Finland det lägsta producentpriset inom EU.
– Även här har vi ett tydligt exempel på hur handeln fungerar som bromskloss på utvecklingen av ett rättvist producentpris, säger han.
Något som Långgård och ÖSP lyft i många år som negativt för producenterna och industrin är de långa avtalsperioderna som handeln vill göra. Det systemet borde ersättas med något annat.
– Den trygghet med mindre svängningar i prisnivån över tid som långa avtal ger, går snabbt förlorad om producentpriset ständigt ligger i botten i en jämförelse med andra EU-länder. Ekvationen haltar ännu mer mot bakgrund av att detaljhandeln i Finland har högre marginaler än i övriga EU-länder, och har visat sig vara den mest lönsamma i hela världen, säger Långgård.
Handeln fortsätter kapa åt sig
Han frågar sig hur vi ska få en bättre fungerande livsmedelsmarknad. Att parterna, handeln, förädlingsindustrin och primärproducenterna, skulle lyckas nå en samsyn om en rättvis fördelning av livsmedelskedjans vinst är osannolikt.
– Det har de senaste tiotals åren tydligt visat. Samtidigt som lönsamhetskrisen inom primärproduktionen snarare förvärrats än förbättrats, har den starkaste parten i kedjan kapat åt sig en ännu större andel av livsmedelspriset. Trots att den inhemska andelen av matkonsumtionen fortsättningsvis är hög, och konsumenterna visar förtroende för inhemsk livsmedelsproduktion, har det inom många produktionsinriktningar bevisligen inte getts utrymme för ens samma nivå på producentpriset som i övriga EU-länder, menar Långgård.
Kostnaderna för att producera livsmedel har nu på grund av Irankriget stigit till samma nivåer som när Ryssland anföll Ukraina för över fyra år sedan. Den gången reagerade marknadspriserna på spannmål med kraftigt stigande världsmarknadspriser.
Men några sådana tendenser, förutom på oljeväxter, syns inte ännu.
– På gårdsnivå måste vi vända på varje sten för att motverka de kommande kostnadsökningarna. Högre kostnader för bränsle, konstgödsel och transporter kan i värsta fall stiga till flera hundra miljoner euro i tilläggskostnader per år för lantbrukets del. Regeringen måste komma emot för att underlätta den uppkomna kostnadskrisen, säger han.
Långgård betonade vikten av att stöden till jordbruket inte får minska med hänvisning till beredningen av nästa stödperiod efter CAP 2027. När finansieringen av den presenterades förra året i form av EU:s långtidsbudget kom det som en besvikelse.
– Efter kraftiga demonstrationer i Bryssel strax före årsskiftet kom EU-kommissionen producenterna till mötes med en något förbättrad finansiering av CAP samt preciserade villkor i Mercosur-avtalet. Frågan är om det är tillräckligt.
– Det är nu viktigt att Finland aktivt och beslutsamt försvarar landets ställning och våra möjligheter att som EU:s nordligaste land kunna producera mat även i fortsättningen. Vi har inte råd med ett misslyckande, det är stödsystemet som är grundbulten i att kompensera vårt nordliga läge med högre kostnader och lägre skördar, säger han.
Kräver mer av rovdjurspolitiken
I sitt välkomsttal välkomnade Långgård regeringens åtgärder i rovdjurspolitiken som resulterade i att stamvårdande jakt på varg kunde genomföras i början av året.
För att kunna bedriva husdjursproduktion med betande djur är det en förutsättning att vargpopulationen minskas.
– Nu återstår det att förbättra systemet med beviljande av dispens för problemindivider, för att förbättra husdjursägarens rätt att snabbt kunna skydda sina husdjur mot varg. Även den låsta situationen gällande jakt av lodjur måste snabbt få en lösning, konstaterar han.
I Österbotten pågår som bäst planeringen av många olika infrastrukturprojekt. ÖSP bevakar dessa frågor mycket aktivt.
– ÖSP:s ståndpunkt är att man så långt som möjligt bör undvika dragningar över åkermark i planeringen av projekten. Hela organisationen är engagerad i bevakningen av infrastrukturprojekten, säger han.
Trots att utmaningarna är många lyfte Långgård upp jordbrukarnas viktiga roll i samhället – att producera mat för Finlands befolkning.
– Mycket är osäkert, men vi har ett viktigt och långsiktigt arbete. Vi måste utgå ifrån att det kommer att behövas och uppskattas även framöver, inte minst under kristider.