Långgård:
Nya regeringen måste skapa
förutsättningar för lantbruket
Trots att svångremmen troligen dras åt är en borgerlig regering att föredra för lantbruket. Och de politiska utmaningarna är många. Att skapa förutsättningar för det inhemska jordbruket blir viktigt för den nya regeringen, sa ordförande Tomas Långgård när han öppnade ÖSP:s vårmöte.
Det kan dröja innan Finland har en ny regering. Sett till valresultatet är det naturligaste alternativet till ny regeringsbas en borgerlig regering där de två största partierna ingår och kompletteras med Kd och Sfp.
– En borgerlig regering skulle vara betydligt lättare att leva med än den koalition vi haft de senaste fyra åren. Väl medveten om att den kommande regeringen säkert tvingas dra åt svångremmen ordentligt för att få landets ekonomi i balans, säger Tomas Långgård.
Långgård, ordförande för ÖSP, betonade i sitt välkomsttal till förbundets vårmötet i Vörå i tisdags vikten av en politik som skapar trygghet i vår omgivning. Till den grundtryggheten hör att vara självförsörjande på livsmedel.
– Samma enighet som finns bland våra folkvalda att satsa på landets försvar borde också finnas gällande upprätthållandet av hög självförsörjningsgrad. Vi har haft tydliga problem med den enigheten inom den avgående regeringen. Två partier har tydligt motarbetat speciellt animalieproduktionen, vilket har varit mycket besvärligt, konstaterar han.
Utmaningarna många
De politiska utmaningarna för lantbruket är många. Inte minst gällande skogsbrukets verksamhetsförutsättningar. I synnerhet från EU finns en strävan att blanda sig i den nationella skogsbrukspolitiken, vilket uppbackas av miljöministeriet och gröna krafter på hemmaplan, menar han.
– Ett flertal förordningar med miljö- och klimat som infallsvinkel, hotar inskränka både i skötseln av vår skog och i själva äganderätten. Den kommande regeringen måste tydligt – och med en röst – försvara skogsägarna mot EU:s och miljöministeriets förmyndarpolitik.
Enligt Långgård måste utgångspunkten vara att skogspolitiken är en nationell angelägenhet. Det finns säkert anledning till små korrigeringar även i den nationella skogspolitiken och i de skogsbruksmetoder som används.
– Den kritik mot skogsbruket som framkommit i skogscentralens granskningar, att gallringar utförts för glesa, behöver tas på allvar och aktörerna i branschen måste ta ansvar för att korrigera detta. Men i det stora hela måste vi vara nöjda med hur skogsägarna sedan 1950-talet lyckats fördubbla virkesförrådet i vårt land skogar. År efter år har avverkningarna och den totala avgången från skogen varit betydligt mindre än tillväxten, vilket medfört att skogstillgångarna ökat, och att vi förvaltat vår skogsegendom väl, säger han.
Det viktigaste blir att EU:s förordningar i så liten grad som möjligt inskränker på skogsägarnas möjligheter att bedriva ett hållbart och lönsamt skogsbruk. Skogsbrukets och skogsindustrins viktiga sysselsättande roll och skapare av exportintäkter måste beaktas.
– Skogen är en viktig resurs också för att upprätthålla och öka självförsörjningen på energi och för att kunna lösgöra oss från beroendet av fossila bränslen, såsom olja, gas och stenkol. Det viktigaste i kampen mot klimatförändringen måste vara att minska användningen av fossila bränslen, säger han.
Skogsenergi är framtidens energiform
– Skogsenergi, såsom grot, flis och sidoströmmar från skogsindustrin samt biogas, vind- och solkraft är framtidens energiformer, och potentialen att öka deras andel är stor, bara förutsättningarna är de rätta. Det är av stor vikt att inte enbart storskalighet prioriteras, utan att också småskaliga lösningar som kan verkställas på gårdsnivå gynnas.
Förutom det tog Långgård upp jordbrukarnas svaga ställning i livsmedelskedjan. Det finns politisk enighet om att den måste stärkas, men få framsteg har skett. Ett viktigt steg framåt är dock en slutrapport av en parlamentarisk arbetsgrupp som tillsattes i somras för att utvärdera hur lantbrukets verksamhetsförutsättningar kan tryggas.
– Slutrapporten som överlämnades till Jord- och skogsbruksminister Antti Kurvinen var enhällig, vilket är viktigt. Att stärka producentens position på marknaden är den enskilt viktigaste åtgärden för att förbättra lönsamheten, som länge varit ansträngd i jordbruket och i trädgårdsnäringen, säger han.
Han konstaterar att den avgående regeringen gjorde ett par mindre kompletteringar av livsmedelsmarknadslagen, som dessvärre inte i det stora hela förbättrade situationen nämnvärt.
– Det måste ske förbättringar av offentliga upphandlingar av livsmedel. Här kan stora kommunala uppköpspooler ännu välja det billigaste alternativet, till exempel upphandla importerat griskött från länder där grisens knorr kuperats bort. Det kan inte få fortsätta på det här sättet att Finland har strikta krav på miljö- och djurskydd i egen livsmedelsproduktion, men sedan köper stat och kommun livsmedel från länder med betydligt lägre normer.
– Vi behöver en klar skärpning av upphandlingslagen, så att stat- och kommun åläggs att kontrollera att upphandlingarna för baslivsmedel uppfyller de finländska produktionsnormerna, säger Långgård.
Oro för sjunkande spannmålspriser
Något som oroar nu är de sjunkande spannmålspriserna som har halverats på ett år. De låga priserna på spannmål har också börjat pressa producentpriserna inom animalieproduktionen.
– Det bästa hade varit om spannmålspriserna hållits på en nivå kring 300 euro per ton. Det förhöjda ränteläget påverkar också i allt större utsträckning produktionskostnaderna, speciellt unga och gårdar som investerat kraftigt är utsatta, säger han.
Trädgårdsnäringen har också genomgått mycket tuffa tider på grund av dyr el.
– Nu då vi går mot ljusare tider, spirar växtligheten åter i de flesta växthus, och vi ska hoppas att både grönsaksmarknaden och elmarknaden hålls i balans framöver.
Den sena utbetalningen av årets stöd är något som ÖSP har försökt påverka. Om det inte sker en justering måste andra åtgärder vidtas.
– ÖSP:s åsikt i frågan har varit tydlig: ordentliga förskott på alla stöd ska betalas samma år som de ansöks, och de stora stödutbetalningarna måste som tidigare inledas senast i oktober på hösten. Livsmedelsverkets agerande är mycket oroväckande och de har helt glömt sin huvuduppgift, som är att betjäna landets livsmedelsproducenter.