Långgård: Grön politik har försatt
hela Europa i en sårbar situation
Spåren av kriget i Ukraina är tydliga och många. Inflationen är kraftig och energipriserna har skjutit i höjden – och drabbar nu jordbrukarna mycket hårt. Hoppas beslutsfattare som gick med kraven på en snabb omställning från fossil energi till förnyelsebar – utan att ha ersättande lösningar – lärt sig nåt, säger ÖSP:s ordförande Tomas Långgård.
Då gaskranarna från Ryssland till Europa stängdes, skenade priset på energi ohejdat. Det visade också i vilken sårbar situation Europa försatt sig, med tanke på den låga självförsörjningsgraden på energi.
– Vi får hoppas beslutsfattarna tagit lärdom inför framtiden så att de grönas överdimensionerade krav bromsas upp, och att besluten inte fattas förrän följderna är utredda och alternativen finns inom räckhåll, sa ÖSP:s ordförande Tomas Långgård när han välkomnade deltagarna till förbundets höstmöte i Vörå i tisdags.
Det höga energipriserna påverkar nu i stort sett allt som produceras. För jordbrukarna har priserna på konstgödsel och elektricitet stigit med flera hundra procent jämfört med tidigare. Också priset på foder och bränsle, och nu senast de stigande räntorna, påverkar kraftigt produktionskostnaderna.
– Enligt beräkningar har produktionskostnaden inom primärproduktionen stigit med närmare en miljard euro på årsbasis, konstaterar han.
Att få kostnaderna vidare i livsmedelskedjan till producenterna har visat sig mycket svårt – trots politiska initiativ som bidrog till att handeln under våren kom förädlingsindustrin till mötes.
Men det var långt ifrån alla avtal som omförhandlades och det finns fortsatt en motvilja i handeln till förhandlingar om avtalen.
– Inget var bort från deras egen andel. Detaljhandeln har fortsatt att kvartal efter kvartal uppvisa rekordresultat på livsmedelsförsäljningen. Ur vårt perspektiv fungerar inte livsmedelsmarknaden och vår position i kedjan är fortsättningsvis svag – trots att vi har en ren produktion, hög djurvälfärd och miljöhänsyn, säger Långgård.
Mycket litet har skett
Enligt Långgård fanns ambitionen då nuvarande regeringsprogram presenterades att stärka producentens position i livsmedelskedjan. Nu har snart fyra år gått och regeringens mandat närmar sig sitt slut.
Men mycket lite har skett och de verkliga problemen är detaljhandelns lagliga inköpskarteller, menar han.
– Deras makt att ingå långa avtal, långt på förhand till bindande priser, deras möjlighet att kopiera förädlingsindustrins produktutveckling, och marknadsföra dessa under sina egna varumärken samt detaljhandelns ovilja att dela med sig av marknadsinformation och brist på transparens i prissättningen, för att nämna några av de otyg vi dras med, säger han.
Långgård kritiserade också regeringens politik gällande livsmedelsproduktionen och syftade bland annat på orättvisan i fördelningen av försörjningsberedskapspaketet och slopandet av fastighetsskatten. Regeringens beredning av gödsellagstiftning ser också ut att bli en av de strängaste i världen.
– Samtidigt har regeringen i sina interna strider i offentligheten, haft lantbrukets svåra ekonomiska situation och behov av stödåtgärder som ett slagträ. Stilpoängen åt regeringen blir de riktigt låga, säger han.
Den senaste rapporten från Finlands klimatpanel, som kom förra veckan, pekar igen finger mot matproduktionen och då närmast köttkonsumtionen.
– Vi ska minska den och börja äta mer vegetabiliska livsmedel. Frågan är om befolkningen i Finland ska börja äta gräs eller om landet ska bli beroende av mer importlivsmedel? En stor del av vår åkerareal har inte naturliga förutsättningar att producera vegetabiliska livsmedel, utan gräset som trivs bäst på dessa marker, förädlas i husdjursproduktionen till kött och mjölk, framhåller han.
Andra angrepp på de gröna näringarna kommer från EU – speciellt mot skogsbruket med miljö och klimat som infallsvinkel. Långgård tog bland annat upp restaureringsförordningen och regeringens förslag till naturvårdslag. Samtidigt riskerar CAP 2027 att minska livsmedelsproduktionen med upp till 15 procent i Europa.
– Ska Europa se på då hungern tilltar i världen? frågar han sig.
Orättvis balans i stödpaketet
Det nationella stödpaketet för 2023 är i slutskedet av beredningen. Utgångspunkten att få en rättvis balans i stöden mellan sektorer och inom landet ser det ut att vara en svår uppgift att uppfylla.
– Det har visat sig att det är lättare att ta bort stöd från en sektor än att föra dem tillbaka. Det finns skäl att vara mycket kritisk till hur gris- och fjäderfäsektorn blir behandlad i stöduppgörelsen och hela CAP-planen, säger han.
Försörjningsberedskapen har varit i ropet, men den är ingen självklarhet i sig. Det största hotet mot den är enligt Långgård primärproduktionens svaga lönsamhet och position på marknaden.
– Det största hotet mot vår produktion ligger i primärproduktionens svaga lönsamhet i kombination med vår svaga position på marknaden. Lyckas vi inte få bukt på dessa problem under de närmaste åren, kommer vår självförsörjningsgrad att sjunka.
Trots att läget är utmanande – och att budskapen på grund av realiteterna ofta blir negativa – finns det också möjligheter i de gröna näringarna. Unga producenter behöver framtidstro för att klara av och upprätthålla landets försörjningsberedskap i framtiden.
– Producentorganisationen måste ha som målsättning att lyckas ge våra unga producenter, som ofta brinner starkt för odlingen och husdjuren, verksamhetsförutsättningar att med en någorlunda normal arbetsinsats kunna få en utkomst som är jämförbar med andra närstående yrkesgruppers. Att producera livsmedel ska inte behövas göras som talkoarbete, det är inte hållbart, och risken är att de unga i framtiden inte lockas till en sådan verksamhetsmiljö, säger han.
De österbottniska producenterna har en relativt normal odlingssäsong bakom sig. Att få det att växa möjligast bra är ett av huvudmålen för producenterna.
– Sett ur klimatsynvinkel tänker man att en stor produktion binder mycket koldioxid och är gynnsamt för klimatet. Mot den bakgrunden sett har åtminstone jag svårt att förstå angreppen på våra näringar, både på jord- och skogsbruket. Varför ska vi bära en så stor del av skulden för klimatförändringen? frågar sig Långgård.