Sedan några år har ett stort antal traktor och lantbruksmaskintillverkare arbetat efter ett projekt kallat 4.0. Det handlar om precisionsjordbruk med uppkopplade fordon för exakt kontroll för allt på gården i realtid. Men det går inte så fort att implementera tekniken ute på gårdarna.
Under fjolåret har 236 lantbrukare i fem EU-länder svarat på frågor angående precisionslantbruk för att på så sätt kunna fastslå hur tekniken fungerar ute på gårdarna i praktiken och vad som behöver förbättras.
Precisionsjordbruk är ett brett begrepp som spänner om allt från teknik som autostyrning och vändtegsautomatik till ständigt uppkopplade traktorer och maskiner där alla insatser dokumenteras i realtid samt samlas i en molntjänst.
Tillverkarna har kommit olika långt och skördetröskor ligger ofta i framkant när man tittar på enskilda maskintyper. Där har man sedan länge kunnat mäta skörden, vattenhalten, kärnkvalité och sammanställt detta i skördekarteringskartor.
Mer komplicerat med traktorer
Tröskorna kan även ställa in sig själva efter gröda och även anpassa inställningar och framkörningshastighet efter hand och i takt med att förutsättningarna ändras.
Detta är svårare på traktorer då de arbetar med många olika redskap och ofta är det inte samma fabrikat på traktor och maskin.
Men tekniken går framåt och allt fler redskap och traktorer kan kommunicerar med varandra och det senaste inom denna teknik är att föraren väljer vilket redskap som är kopplat till traktorn och vilket arbete som ska utföras.
Traktorn ger sen information om framkörningshastighet, belastningsvikter och lämpligt däcktryck. Har ekipaget automatisk däcktrycksreglering anpassas detta av sig själv utan att föraren behöver tänka på det.
Med ständigt uppkopplade traktorer och maskiner kan driftsledaren planera arbetet på kontoret eller via en smartphone och sända uppgifterna till respektive fordon. Maskinföraren ser vad som ska göras och på vilket fält. Inställningar som arbetsdjup och givor kommer automatiskt och även vilket spår autostyrningen ska följa.
Traktorföraren blir mer av en övervakare för att ingripa om något oförutsett inträffar och driftsledaren ser i realtid hur arbetet går, när det är klart och alla arbeten registreras och lagras för framtiden.
Förutom att alla underlag är viktiga för att eventuellt visa myndigheter och kunder kan de användas för analys och förbättringar. Det finns många pengar att tjäna på ett effektivare arbete utan spill av vare sig tid, energi eller insatser.
En annan intressant sak med det uppkopplade lantbruket är att tillverkarnas organisationer kan följa traktorn och maskinen. Med allt fler sensorer och mätare samlas information som kan ge en fingervisning om när det behövs service eller någon del är nära ett haveri.
Redan i dag finns teknik med sensorer på remmar som ger larm en stund innan remmen brister. Det innebär att lantbrukaren kan planera in ett byte av en rem på morgonen innan tröskan startas i stället för att få ett stopp mitt under skördearbetet.
Sådd, gödsel och växtskydd
Precisionsjordbruket inom sådd, gödsel och växtskydd handlar om sektionsavstängning styrd med GPS samt automatiska inställningar av givor.
Inom sådd är Väderstads teknik där alla kärnor räknas ett sådant exempel. På en sådan maskin behöver man inte räkna ut rymdvikt och göra vridprov. Det är bara att ställa in antal kärnor per kvadratmeter och sen sköter såmaskinen resten.
Inom växtskyddssprutor kommer det nu utrustning där driftsledare eller traktorförare enbart skriver in areal, vätskemängd per hektar och doser och sen kommer all information på en meny om vad och hur mycket som ska fyllas i sprutan. Risken för fel elimineras och alla insatser blir exaktare.
Men det är inte många lantbrukare som utnyttjar tekniken fullt ut och enligt enkäten är en av anledningarna att det är för dyrt. Av de tillfrågade var 11 procent inte alls intresserade av precisionsjordbruk för tillfället och 40 procent hade heller ingen sådan teknik på sin gård.
Av dessa 40 procent var dock 16 procent intresserade att investera i någon form av teknik inom precisionsjordbruk inom den närmsta tiden.
En majoritet av de lantbrukare som använder precisionsjordbruk har minst högskoleutbildning. Ju större lantbruk ju fler är det som har tekniken och det är vanligare på rena växtodlingsgårdar än i kombinationslantbruk.
Andra orsaker till att det går trögt att få ut tekniken på gårdarna är enligt enkäten att det är krångligt att lära sig och komma igång och att systemen nu är så komplexa där ständigt fungerande uppkoppling är nödvändig. Användarvänlig teknik efterfrågas där pekskärmen hela tiden leder operatören rätt.