Regeringens proposition med förslag till en ny nationell avskogningslag, som kompletterar EU:s avskogningsförordning, godkändes vid statsrådets sammanträde och lämnades till riksdagen förra veckans torsdag. I den nya lagen föreslås bestämmelser om myndigheternas uppgifter och om administrativa påföljder. Lagen avses träda i kraft den 30 december 2025, uppger Jord- och skogsbruksministeriet i ett pressmeddelande.
I regeringens proposition föreslås att det stiftas en ny lag om tillsyn över skyldigheterna och om påföljder enligt EU:s avskogningsförordning, den så kallade avskogningslagen. Genom avskogningslagen kompletteras Europaparlamentets och rådets förordning som gäller avskogning och skogsförstörelse. Förordningen är direkt tillämplig lagstiftning i medlemsstaterna.
I den föreslagna nya lagen föreslås bestämmelser om behörig myndighet och dess uppgifter samt om administrativa påföljder. Behörig myndighet är Livsmedelsverket.
– Den nationella lagen kompletterar bestämmelserna i EU:s avskogningsförordning, och bestämmelserna i lagen och förordningen ska tillämpas parallellt. Utgångspunkten i propositionen är att reglering som överskrider miniminivån i avskogningsförordningen inte utfärdas genom den nationella lagen, säger jord- och skogsbruksminister Sari Essayah.
– Det är viktigt att vi nu har ett klart och konkret förslag gällande de finländska preciseringarna gällande tillämpningen av avskogningsförordningen, kommenterar SLC:s skogsombudsman Anders Portin.
– Det rörelseutrymme som ges nationellt är inte stort, men det är viktigt att regler om övervakning, administration och påföljder för överträdelse nu skrivs in i finländsk lagstiftning så att allt är klart då EU förordningen träder i kraft den 30 december i år.
– Själva tolkningen av avskogning och annat finns det inte utrymme att ändra på nationellt. Det har rått en enighet i arbetsgruppen om att vi inte nationellt ska göra ännu strängare regler och straffskalor än vad själva förordningen stipulerar. Det här är en bra sak och det har SLC hela tiden förespråkat, säger skogsombudsman Anders Portin.
I lagen föreslås bestämmelser om myndighetstillsyn, om rätt att få uppgifter och om påföljder för överträdelser av avskogningsförordningen. I fråga om påföljder föreskrivs det i lagen om en möjlighet att tillfälligt avbryta utsläppandet på marknaden av de produkter som avses i förordningen och om korrigerande åtgärder.
Som administrativa sanktioner införs en överträdelseavgift och en administrativ påföljdsavgift för överträdelser av avskogningsförordningen. Om den administrativa påföljdsavgiften uppgår till över 100.000 euro påförs avgiften av ett påföljdskollegium, som består av Livsmedelsverkets tjänstemän.
Det föreslås också att lagen om utsläppande på marknaden av timmer och trävaror upphävs. Dessutom föreslås behövliga ändringar i lagen om verkställighet av böter och i strafflagen. De föreslagna lagarna avses huvudsakligen träda i kraft den 30 december 2025.
Avskogningsförordningen tillämpas vid årsskiftet
EU:s avskogningsförordning trädde i kraft den 29 juni 2023, och nu pågår en övergångsperiod innan förordningen börjar tillämpas. Syftet med förordningen är att minimera EU:s bidrag till avskogning och skogsförstörelse på global nivå.
Dessutom är målet att minska utsläppen av växthusgaser och förlusten av biologisk mångfald. Förordningen gäller de sju råvarorna soja, oljepalm, kaffe, kakao, gummi, nötboskap och trä samt produkter som innehåller eller är tillverkade av dessa.
Förordningen börjar tillämpas i huvudsak den 30 december 2025. I fråga om mikroföretag och små företag börjar förordningen tillämpas den 30 juni 2026, med undantag för de små företag och mikroföretag som omfattas av EU:s timmerförordning, men inte av den förlängda övergångsperioden.
Efter utgången av övergångsperioden förutsätter utsläppande eller tillhandahållande på marknaden av de produkter som omfattas av förordningen att skyldigheterna enligt EU:s avskogningsförordning har fullgjorts.
Kommissionen har klassificerat Finland som ett lågriskland. I fråga om trä- och nötråvaror som tillverkats i Finland och produkter som producerats av dessa innebär detta i praktiken att aktörernas skyldigheter i fråga om riskbedömning och riskreducerande åtgärder blir lindrigare, om det i produktionskedjan inte observeras någon risk som strider mot förordningen eller om risken är mycket liten.
I fråga om råvaror och produkter som tillverkats någon annanstans än i Finland ska tillbörlig aktsamhet iakttas utifrån landets eller regionens riskklassificering och en bedömning av produktionskedjan.