Det är en kakofoni gällande tullar och mottullar som pågår just nu. Hur påverkar till exempel tullarna mellan USA och Kanada den internationella spannmålsmarknaden? Som känt är Kanada stora på bland annat havre och oljeväxter och USA en viktig marknad för dem. Just nu är de amerikanska tullarna framflyttade till 2 april, men om de träder i kraft börjar förstås kanadensarna söka alternativa marknader och konkurrerar givetvis med till exempel havre av europeiskt ursprung och gör det tuffare på marknaden.
Trots det mycket oroliga geopolitiska läget har prisutvecklingen för spannmål på Parisbörsen varit ganska så stabil. Sedan slutet av augusti i fjol har börspriset svängt mellan 220 och 240 euro per ton. Den senaste pristoppen nåddes i slutet av maj ifjol, då låg priset för närmaste termin på 275 euro per ton.
De franska odlarna är besvikna, på grund av katastrofalt dålig skörd både mängd- och kvalitetsmässigt ifjol ligger deras produktionskostnad på 268 euro per ton i snitt och de har svårt att få ut det priset från marknaden.
För oljeväxterna har priserna på Parisbörsen skjutit iväg till rekordnivå och vi såg pristoppen i mitten av november, 535 euro per ton.
Ännu i slutet av februari i år låg vi på ungefär samma nivå, men efter det har det gått brant nedåt på en kort tid, maj-25 terminskontraktet noterades vid skrivande stund 13.3.2025 till 471 euro per ton, en dryga 10 procents sänkning från toppriset. Månne tullarna också spökar här?
Slutlager-konsumtion viktigt nyckeltal
Amerikanska jordbruksdepartementet USDA publicerade nyligen sin marsprognos (WASDE, World Agricultural Supply and Demand Estimate 2024/25) om det globala utbudet och efterfrågan av spannmål och övriga odlingsväxter, även mjölk och kött. Det kan vara intressant att bläddra i dessa. Följande prognos publiceras 10 april.
De globala slutlagren för vete och för foderspannmål, där majs är den viktigaste, minskar nu för tredje året i följd. För oljeväxternas del förstärks lagren tredje året i följd. Slutlager i förhållande till den årliga beräknade konsumtionen (inklusive export) i procent är ett nyckeltal som marknaden håller noggrant koll på.
Ökar det är det lugnt för köparna, börjar det minska för mycket börjar det skapa oro på marknaden. En minimigräns som man ofta hör talas om när det gäller världsmarknaden är 20 procent.
Det är svårt att förutspå prisriktningen på den internationella spannmålsmarknaden, men allmänt taget kan konstateras att i ett historiskt perspektiv ligger prisnivån för spannmål på relativt låg nivå och för oljeväxterna igen på en hög nivå, även efter det senaste prisfallet.
Och läget på hemmaplan?
När det gäller den inhemska marknaden kan vi se ett allt tydligare mönster som igen realiserades ifjol. Vi är helt beroende av den internationella prisutvecklingen i en öppen global handelsekonomi.
Men den inhemska prisnivån i förhållande till Parisbörsen (basis) sätts beroende på hur bra utbudet och efterfrågan är i balans.
Ifjol pekade det mesta redan i ett tidigt skede av odlingssäsongen att vi går inför ett mera normalt skördeår, vilket innebär en produktion (3,2 miljoner ton) på ungefär 0,5 miljoner ton över den inhemska konsumtionen (2,7 miljoner ton). Det sätter genast tryck på inhemska priset.
Den inhemska marknaden var inte sen med att reagera (se grafen intill, källa: VYR). I grafen ser vi hur basis i Lukes prisuppföljning av vetepriset i Nådendal förändras drastiskt i mitten av maj från en vecka till en annan från +0,75 euro per ton till -32,5 euro per ton. Den här stora skillnaden höll i sig sedan ända till slutet av oktober varefter vi har varit på mera normala nivåer.
Under de senaste tio åren har basis varit i medeltal -14 euro per ton. Variationen på basis under tidsperioden 4/24-3/25 var 37 euro per ton från minsta till högsta skillnaden.
Att förlita sig på Spot- eller dagspriser för försäljning av spannmål är farligt, speciellt om man är tvungen att sälja spannmål under skördesäsongen för att till exempel lagringskapaciteten inte räcker till.