Höstens Metsätutka-undersökning som MTK lät Kanta TNS utföra gav ur primärproducentens synvinkel kanske en del överraskande resultat. I undersökningens frågeställningar fick olika skogsägarkategorier poängsätta bland annat skogsskyddet, fritidsvärden, naturresurser, skogens arbetsmöjligheter, den ekonomiska säkerheten och rotintäkterna.
Många skogsägare som besvarade enkäten poängterade ett flertal för dem viktiga skogliga värden. Nämnas kan att till exempel så gott som samtliga svarande ansåg att de fritidsvärden som skogen ger är för dem värdefulla.
Men om vi analyserar svaren ur hur de olika skogsägarkategorierna har svarat kommer skillnader fram. Vilka värden ansåg olika skogsägarkategorier som minst viktiga? Till exempel ansåg två av tre skogsägare att skogens skyddsvärden är viktiga.
Här hittar vi skillnaderna: tre av fyra primärproducenter svarade att skyddsvärdena hade för dem inget värde eller var totalt betydelselöst. Ur detta perspektiv var resultatet rätt motsatsen till övriga skogsägarkategoriers.
I stället för skyddsvärden lyfte producenterna fram som skogsinnehavets viktigaste aspekt den ekonomiska säkerhetsfaktorn och virkesinkomsterna.
Producenterna hade oftare än övriga gjort virkesaffärer för att de hade ett behov av likvida medel. Över hälften av producentsvarandena angav detta.
Kan detta tolkas som att skogen är räddaren i den ekonomiska nöden som producenterna försatts i på grund av jordbruksnäringens dåliga lönsamhet?
Även en annan framträdande observation var att för producenter var jakten och tillvaratagandet av skogens naturresurser viktigt. I vissa andra sammanhang ställs producenter och jägare mot varandra, men enligt denna undersökning är det omotiverat.
Som jämförelse kan ur resultaten läsas att för en femtedel av löntagarna hade virkesintäkterna en ringa betydelse, medan företagarna i likhet med producenterna lyfte fram vikten av virkesintäkterna.
Däremot hade företagarna inte lappat på behovet av penningmedel med virkesaffärer. Och då det gällde skyddsåsikter var företagarnas syn närmare övriga skogsägarkategoriers än producenternas.
Kanske föga överraskande var att pensionärer var den grupp som ställde sig mest positiv till skogsskyddet. Det förklaras eventuellt av att fler än var femte pensionär inte hade något behov av virkesintäkter.
Vad är då konklusionen av detta? Kolumnskribenten är inte en professionell analytiker av enkäter så den faktabaserade analysen får proffsen göra. Men ur svaren som övriga företagare gav finns det kanske något att ta till sig.
Övriga företagare ser bättre till att deras företagsverksamhet genererar det behövliga kassaflödet, producenterna lappar på olönsam verksamhet med skogsintäkter. I det långa loppet är detta inte hållbart.
Otto von Frenckell
styrelseordförande
Södra skogsreviret rf